Musiklärarlinjen vid musikhögskolorna

Motion 1989/90:Ub719 av Karin Söder m.fl. (c, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub719

av Karin Söder m.fl. (c, fp)
Musiklärarlinjen vid musikhögskolorna

Vid våra musikhögskolor pågår en livaktiv verksamhet, där nya idéer, gammalt
och nytt värderas, prövas och visioner skapas.

För vår kultur spelar musikhögskolorna en ovärderlig roll. Där utvecklas
det konstnärliga och pedagogiska kunnandet till fromma för både unga och
gamla med intresse för musik i vårt land.

Musikhögskolorna har därtill en stor uppgift att stimulera till ett ökat intresse
för kvalitativt högtstående musik.

Musikhögskolornas forskning, utbildning och utvecklingsarbete har också
haft en avgörande betydelse för möjligheterna att hävda svensk musik och
musikalisk verksamhet internationellt.

Förväntningarna på våra musikhögskolor är högt ställda, på grund av de
utmärkta prestationer som vi vant oss vid från detta håll.

Musikhögskolorna måste för att fortsättningsvis kunna hävda sig med hög
kvalitet kunna ta modern teknik i anspråk. Detta innebär behov av investeringar
för att ge möjlighet till att kunna använda datorer för text, bild och
ljud i den kreativa utvecklingen. Samtidigt är det naturligtvis lika nödvändigt
att de traditionella instrumenten håller en hög standard och att förnyelse och
underhåll ges ekonomiska förutsättningar.

Vid musikhögskolorna utbildas på musiklärarlinjerna pedagoger till
grundskolan, folkhögskolor, studieförbund, kommunala musikskolor mm.
Deras insatser är av mycket stort värde för bredden av den musikaliska utbildningen
liksom för samarbetet mellan amatörer och professionella musiker.
För våra barn och ungdomar är denna verksamhet av ovärderlig betydelse
för deras utveckling och för möjligheterna att ta till vara inneboende
talanger och behov. Musiklärare verkar också i kyrkor, på teatrar och konsertsalar.
De är en omistlig del av kulturlivet i vårt samhälle, både för individen
och för musikutövande grupper.

Musiklärarutbildningen är attraktiv. Varje år söker till denna många
gånger fler än antalet platser. De antagna är därför mycket väl kvalificerade
för den utbildning de valt.

Under 80-talet har det ägt rum en nedrustning av resurserna till musiklärarutbildningen.
Som exempel kan nämnas de ekonomiska förutsättningarna
för Stockholms Musikhögskola. Denna erhöll år 1977 34.500 kr per utbildningsplats
på musiklärarlinjen. För 1990 är anslaget 67.900 kr, vilket
skulle varit 88.800 kr om man följt KPI. Detta innebär en sammanlagd brist

på 4.263.000 kr för kommande budgetår. Därtill kommer att man längre inte
har extra anslag för improvisations- folkmusik- och körpedagoger. Nu måste
det ordinarie anslaget tas i anspråk för dessa verksamheter. Detta sänker
percapita-anslaget ytterligare.

De minskade anslagen har lett till, att det blivit allt svårare att upprätthålla
den kvalitetsnivå, som föreskrevs i Omusreformen. Med stora ansträngningar
och ett uppoffrande och energiskt arbete från lärares och elevers sida
har detta hittills varit möjligt. Dock har det betytt att instrumenten inte kunnat
förnyas och underhållas på ett i längden tillfredsställande sätt. Den ovan
nämnda moderniseringen med tillgång till ny teknik har inte kunnat tillgodoses.

I årets budgetproposition har en viss uppräkning ägt rum, som bl a täcker
ett underskott från föregående år. Det är dock inte fråga om en reell upprustning.

Inför kommande budgetarbete är det nödvändigt, att en grundlig genomgång
äger rum av de behov av musiklärare som finns i landet och att intagningen
anpassas till detta. Med detta som bakgrund bör en plan framläggas
för riksdagen, där de långsiktiga behoven av musiklärare framgår. Av planen
skall också framgå vilka ekonomiska förutsättningar, som är nödvändiga för
att en kvalitativt hög nivå skall kunna upprätthållas i utbildningen och vilka
investeringar i instrument, teknisk utrustning och lokaler som erfordras. Vidare
bör också en genomlysning göras av de tjänster på olika nivåer som behövs,
för att musikhögskolorna för lärare även fortsättningsvis skall vara en
attraktiv arbetsplats.

En plan av detta slag med åtföljande förslag till anslag skulle bli ett positivt
gensvar på det stora musikintresse de unga visar.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en plan beträffande musiklärarutbildningens
utveckling och ekonomiska förutsättningar i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1990

Karin Söder (c)

Stina Eliasson (c) Jan-Erik Wikström (fp)

Mot. 1989/90
Ub719

7