Musikutbudet i Sveriges Radio

Motion 2004/05:Kr397 av Kenth Högström (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förtydliga Sveriges Radios ansvar för ett varierat musikutbud till hela svenska folket, inkluderande generationer, intressen, smak och målgrupper.

Motivering

Medieanvändningen i Sverige uppvisar en mycket stor stabilitet över tid. Svenskarnas medieanvändning var år 2000 drygt sex timmar per person och dygn. Av tillgängliga medier används radion mest. Hela 35 % av medieanvändningstiden under en dag ägnas åt radion, att jämföra med 28 % för television, 6 % för vardera morgontidningar, böcker, Internet och cd-skiva.

Denna särställning för radion ger mediet stort allmänintresse. Radion är en viktigare informations- och orienteringskälla för svenska folket än något annat enskilt medium. Därav följer också att Sveriges Radio ålagts att vara nödradio i händelse av kris, katastrof och krig. Den regionala P 4 sändaren är riggad för den uppgiften och har i särklass mest lyssnare sett över en mätbar dag. P 1 är av tradition den mer fördjupande, analyserande och kommenterande radiokanalen men med mindre än hälften av P 4:s lyssnarskara. Det är ett slags mobilt folkuniversitet där intresserade får sitt lystmäte tillgodosedda. På samma lyssnarnivå befinner sig P 3, som med sitt ungdomsinriktade musik- och programutbud befinner sig i konkurrensläge med flertalet av de kommersiella lokalradiokanalerna, även om P 3 vinnlägger sig om att varva det lättsmälta med fler talade och tankeväckande inslag.

Medan däremot P 2, som bär ansvaret för den klassiska och mer seriösa musiken som exempelvis jazz, folkmusik, visa, gamla örhängen och allt vad därutöver ingår i svenska folkets kollektiva musikaliska minne, har uppenbara svårigheter att nå utanför en snäv krets av lyssnare. P 2 har genom sin ensidiga inriktning på klassisk musik fått en marginell betydelse och upplevs närmast exklusiv i överkant. P 2:s klassiska utbud överstiger de andra genrerna både kvantitativt och ekonomiskt så till den grad att lyssnarna inte hittar till kanalens få program med annat innehåll. Därmed har Sveriges Radio medvetet eller omedvetet alienerat en betydande del av sin annars trogna lyssnarkrets. Alla de som tycker om att lyssna på visa, folkmusik, jazz eller varför inte dragspelsmusik hänvisas till någon ynka liten önskekvart i några av landets P 4-stationer som ibland vågar sig på att släppa fram folkets önskningar.

En förklaring till att det har blivit såär givetvis att Sveriges Radio fortfarande anser sig ha råd att avlöna en egen hel symfoniorkester med över hundra symfoniker och en halvtidsanställd radiokör med femtio sångare. Lägg därtill också en egen konserthall, - Berwaldhallen. Den klassiska musiken slukar merparten av P 2-budgeten och tränger undan allt det andra som också skall inrymmas i public service ansvarets definition av varierat musikutbud - detta trots att många län skaffat sig egna symfoniorkestrar och egna konserthallar. För att inte tala om alla de välstämda körer som finns i vårt land. P 2 skulle få mycket mer kvalitativ valuta för mindre kvantitativ om man sökte samarbete med symfoniker och körer runtom i landet. Därmed kunde mer satsas påövriga genrer, som måste fåökad tablåtid i Sveriges Radio om ett brett och varierat musikutbud skall nå fler nöjda lyssnare.

Stockholm den 29 september 2004

Kenth Högström (s)