om myndigheters skyldighet att informera om individens rättigheter

Motion 1987/88:K505 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :K505

av Alf Svensson (c)

om myndigheters skyldighet att informera om
individens rättigheter

Det demokratiska samhället har blivit mycket svåröverskådligt för den
enskilde. Varje specialiserad myndighet eller institution inom det statliga
eller kommunala området torde däremot tämligen väl behärska sitt eget
ansvarsområdes regler och bestämmelser.

I mötet mellan den enskilde och myndigheten är därför underlaget för
kommunikation och ställningstagande ojämlikt. Medborgaren som kommer
i kontakt med en myndighet har en allmän bild av myndighetens
kompetensområde, medan myndighetens representanter behärskar alla
detaljregler och undantag. I de flesta fall har detta inga negativa konsekvenser.
Vi har i Sverige byggt upp en myndighetstradition som innebär att
samhället skall värna om den enskildes rättigheter. Tjänstemännen portionerar
därför ut den information de anser behövs för att den enskilde i ett visst
fall skall få god information och kunna ta ställning till ett beslut.

I de fall det uppstår konflikt mellan individ och myndighet kan det dock bli
så att denna skillnad i kunskap om gällande lagar och regler blir till nackdel
för individen. Särskilt gäller det kontakter med myndigheter eller institutioner
som i större eller mindre grad har rätt att utöva inflytande över eller
kontrollera förhållanden som för den enskilde har stor betydelse. Det kan
gälla konflikter t. ex. om behandlingen av en sjukdom, om hur barnens
undervisning skall ordnas, om olika former av frihetsberövande osv.

Den skriftliga eller muntliga information myndigheterna lämnar tar
självfallet inte i första hand sikte på konfliktsituationerna och den enskildes
rättigheter gentemot myndigheten. Informationen är oftast utformad med en
positiv serviceanda.

Skriftlig rättighetskatalog till den enskilde

I mångå fall är det därför enligt kds mening viktigt att komplettera
upplysningarna med en särskild information om vilka rättigheter (och
skyldigheter) den enskilde har i kontakterna med myndigheten och vilka
skyldigheter myndigheten har gentemot den enskilde. På ett fåtal områden
finns redan sådan informationsplikt. Som exempel kan nämnas att en
myndighet alltid måste lämna skriftlig besvärshänvisning när den meddelar
någon ett beslut som är möjligt att överklaga.

En sådan utvidgad informationsplikt kan t. ex. gälla följande situationer.

När barnen skrivs in i samhällets barnomsorg eller i skolan Mot. 1987/88

skulle föräldrarna få en rättighetskatalog som beskriver vilken initiativrätt K505

föräldrarna har, i vilka fall barnomsorgen eller skolan är skyldig att inhämta
föräldrarnas åsikter, ha samråd med föräldrarna eller begära deras medgivande
för en viss åtgärd.

När en patient skrivs in på sjukhus
skulle skriftlig information lämnas om patientens rättigheter och sjukvårdspersonalens
plikt att informera och samråda med patienten.

När en värnpliktig påbörjar första tjänstgöring
skulle information lämnas om vilka rättigheter den enskilde har att t. ex.
vägra utföra en viss order och i vad mån skilda regler gäller i freds- resp.
krigssituation.

När en misstänkt person grips av polisen
skulle den skriftliga informationen behandla de rättigheter personen har att
kontakta advokat och anhöriga, hur länge personen kan vara gripen,
anhållen osv.

I en del situationer är informationen så viktig för medborgaren att
myndigheten borde vara skyldig att arkivera en handling där den informerade
personen får intyga att han eller hon tagit emot myndighetens skriftliga
rättighetskatalog. I de fall personen har bristfällig läsförmåga borde
informationen läsas upp. Om personen har bristfälliga kunskaper i svenska
språket, skall informationen översättas.

Central för information om medborgerliga rättigheter

Myndigheternas skriftliga information om individens rättigheter i kontakt
med myndigheten borde kompletteras med en särskild, riksomfattande
informationscentral.

Informationscentralen skulle snabbt kunna svara på frågor från enskilda
om vilka rättigheter (och skyldigheter) gentemot en myndighet de har i en
viss situation. Informationscentralen skulle däremot inte själv lämna hjälp
utan endast upplysa den enskilde om var han kan få hjälp att hävda sin
rättighet.

För att informationscentralen skall vara lätt att kontakta bör den ha samma
telefonnummer i hela landet (t. ex. i 90-serien). Samtalen skall kunna ringas
för lokaltaxa. Centralen skall ha öppet även på natten. Förslagsvis borde
t. ex. en person som grips av polisen alltid ha rätt att ringa till informationscentralen.

Om en informationscentral för medborgerliga rättigheter skall bli ett starkt
skydd för medborgarna, måste den få en fristående ställning gentemot andra
myndigheter. Jurister och tjänstemän som har en god överblick över
myndighets-Sverige skall svara för informationen. Centralens uppgifter och
telefonnummer måste bli kända av varje invånare.

De åtgärder som här föreslagits - viss informationsplikt för myndigheter
samt en informationscentral för medborgerliga rättigheter - kan i bästa fall
medverka till att myndigheternas kontakter med enskilda blir sådana att
eventuella konflikter lättare kan lösas i en konstruktiv anda.

9

Hemställan Mot. 1987/88

Med hänvisning till det anförda hemställs K505

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om plikt för myndigheter
att i vissa situationer lämna skriftlig information om den enskildes
rättigheter i kontakten med myndigheten,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en
central för information om medborgerliga rättigheter i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Stockholm den 19 januari 1988

Alf Svensson (c)

10