Myndigheters uppgiftsinsamling från företag

Motion 1989/90:Fi404 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi404

av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c)

Myndigheters uppgiftsinsamling från
företag

1982 tillkom förordningen (SFS 1982:668) angående samrådskyldighet för
myndighet med företrädare för uppgiftslämnarna innan beslutet om nya
blanketter eller förändring av gamla tas. Trots detta fortsätter uppgiftslämnandet
att öka.

Detta beror på att myndigheterna använt sina ramlagar till att begära in
mer uppgifter än vad de behöver. För landets många småföretagare betyder
detta en ytterligare tung uppgiftsbörda. Detta framgår bl.a. av industriverkets
undersökning Krångelsverige - en myt eller sanning.

Den bästa möjligheten att skydda företagen mot en ökad myndighetsiver
att samla in uppgifter är egentligen att den lag eller den förordning, som ger
myndigheter rätt att samla in uppgifter specificeras, så att det klart framgår
vilka uppgifter som får hämtas in. Framför allt inom området för tillsyn och
kontroll är detta nödvändigt. Samrådsskyldigheten har utan tvekan visat sig
otillräcklig när det gäller att ifrågasätta ett behov, där lagtexten säger att för
tillsynen enligt denna lag äger myndigheten inhämta de uppgifter den behöver.

Om lagtexten i stället innehöll en uppräkning över vad som i detalj får
samlas in skulle det i den ovan nämnda förordningen från 1982 angivna samrådet
bli riktigt meningsfullt.

Ett av de skäl som anförs gentemot en specificering i lagtexten över de
uppgifter som skall få samlas in av myndigheterna är att deras behov av uppgifter
förändras över tiden och att det därför med jämna mellanrum kan finnas
behov av att ompröva behovet av uppgifter. Naturligtvis förändras behoven.
Men då får också specificeringen i lagtexten ändras.

Denna möjlighet skulle ge riksdagen en helt annan möjlighet än i dag att
kunna kontrollera myndigheternas krav på statistik. Denna kontroll skulle
också ge möjlighet till reaktioner vid olika former av samköming av dataregister.
Sambearbetningar av företagsdata som är oskäliga bör också regleras
i lag, förslagsvis i den samrådsförfattning som redan finns. Utgångspunkten
bör vara att företagens uppgifter är privata och inte statens generella egendom.

Den utredare som tillkallats i februari 1988 av civilministern (FiU
1987/88:13) kan inte anses fått ett tillräckligt omfattande uppdrag för att
minska företagens uppgiftslämnande.

Mot denna bakgrund bör den lag eller de förordningar som ger myndighet

rätt att samla in uppgifter specificeras så att det klart framgår vilka uppgifter
som får samlas in. Visst kan uppgiftsbehovet variera med förändringar i vår
omvärld, men med största sannolikhet inte i högre grad än att de lagändringar
som kan behövas också kan prövas i riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående en precisering i lagar och förordningar av de
uppgifter myndigheter har rätt att samla in.

Stockhom den 19 januari 1990
Kjell Johansson (fp)

Stig Bertilsson (m)

Gudrun Norberg (fp)
Charlotte Cederschiöld (m)
Ylva Annerstedt (fp)

Rune Backlund (c)
Siw Persson (fp)
Ulla Orring (fp)
Ulf Melin (m)

Mot. 1989/90
Fi404

14