Näringsliv och arbetsmarknad i Värmlands län

Motion 1989/90:A423 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A423

av Gullan Lindblad och Göthe Knutson
(båda m)

Näringsliv och arbetsmarknad i Värmlands län

Högkonjunktur - men moln vid horisonten

Värmlands län har i många år varit ett län med stora arbetslöshetsproblem
och har näst Norrbotten haft den högsta arbetslösheten i landet. Detta beror
på att länet är ett typiskt skogs- och glesbygdslän med en delvis ensidig arbetsmarknad.
Länet ligger nu på 5-6:e plats vad gäller arbetslöshet i landet
med ca 3 500 öppet arbetslösa. Augusti 1983 nådde Värmland "bottenrekordet
med 10 500 arbetslösa. (Siffrorna är ej helt jämförbara p.g.a. förändrad
statistik.)

Det är naturligtvis mycket glädjande att situationen är ljus på den värmländska
arbetsmarknaden. Samtidigt kan vi konstatera att arbetslösheten
inte längre är i sjunkande utan status quo sedan en tid tillbaka. Vi kan också
konstatera att vissa kommuner - högkonjunkturen till trots - ständigt har
höga arbetslöshetssiffror. Det gäller framför allt Munkfors, Hagfors och
Torsby kommuner. Även Kristinehamns och Storfors kommuner har högre
arbetslöshetssiffror än länet i genomsnitt.

P.g.a. den högkonjunktur som rått sedan flera år har länet haft en hög industriproduktion.
Kapacitetsbrist i form av maskiner och arbetskraft har varit
ett vanligare hinder för expansion än bristande efterfrågan. Särskilt gäller
detta byggnadsbranschen. Antalet anställda har det senaste halvåret ökat
särskilt kraftigt i mindre och medelstora företag, medan verkstadskonjunkturen
försvagas successivt för massa- och pappersindustrin. Denna sektor
håller också på att förlora den goda lönsamheten p.g.a. galopperande kostnader.
Inflationen i Sverige är dubbelt så hög som konkurrentländernas i
Europa.

De värmländska företagens egna prognoser talar för att högkonjunkturen
håller i sig under första halvåret 1990 men att en konjunkturavmattning ger
sig till känna i form av vikande efterfrågan i flera näringar.

Byggnadsindustrin räknar med fortsatt högkonjunktur och räknar med nyanställningar
närmaste tiden.

Tillverkningsindustrin räknar med något vikande orderingång både på
hemma- och exportmarknaden. De mindre företagen räknar med ordertillväxt
men i avtagande takt. Länets verkstadsindustri och trävaruindustri väntar
sig en viss uppgång på marknaden.

Detaljhandeln kunde notera en viss ökning av försäljningsvolymen första

halvåret 1989 men tror nu pä en viss stagnation och planerar för en smärre
minskning av antalet anställda under detta år.

Enligt länsarbetsnämnden räknar man med en viss avmattning inom tillverkningsindustrin
det kommande året. De branscher som är beroende av
efterfrågan inom bilindustrin och försvarsindustrin har redan kunnat notera
vikande orderingångar. Vi har t.ex. i början av detta år kunnat notera att
Töcksfors Verkstads AB. som tillverkar kablage för bilindustrin, har "hotat
med att hundratals arbetstillfällen kan försvinna inom något år p.g.a. olönsamhet.
Fundo Aluminium AB i Charlottenberg har varslat 40 anställda
p.g.a. ökad konkurrens på världsmarknaden, främst vad gäller båtmotorer,
men även beroende på minskad ordertillgång från bilindustrin. Storfors och
Kristinehamns kommuner drabbas genom att många där boende arbetar vid
Bofors AB. Björneborgs Jernverk har t.ex. dragit ned på verksamheten
p.g.a. minskade order från försvarsindustrin.

I lärom veckan nåddes värmlänningarna av beskedet att det mer än hundraåriga
Blombacka bruk ska läggas ned p.g.a. dålig lönsamhet och att verksamheten
ska flyttas till Storbritannien.

Det finns alltså oroande moln vid horisonten, inte minst orsakade av vårt
höga kostnadsläge. Värmlands stora industrier är i hög grad exportberoende.

Särskilda Vämlandsproblem

Ett av Värmlands största problem är att så stor andel av arbetskraften arbetar
inom den offentliga sektorn. Landstinget är länets största arbetsgivare
med ca 18 000 anställda. Det kan visserligen sägas att en stor del av den
kvinnliga arbetskraften får sin försörjning genom arbete hos kommun och
landsting, men kommunala monopol inom vård- och omsorgssektorn förhindrar
en utveckling av den privata tjänstesektorn och en sund konkurrens.

Ett annat problem är beroendet av de stora basindustrierna, som är
mycket exportberoende och konjunkturkänsliga. Det finns stor risk för att
länet kan drabbas av ytterligare rationaliseringar och strukturomvandlingar
samt att verksamhet flyttas utomlands om skatter och avgifter blir alltför betungande
- och kostnadsläget därmed för högt.

Vissa kommuner har - som ovan nämnts - särskilt svåra arbetsmarknadsproblem.
Det gäller särskilt norra Värmland med få arbetstillfällen samt
Bergslagskommunerna. De sistnämnda har tidigare drabbats hårt av strukturomvandlingar
och någon ersättningsindustri av större omfattning har inte
etablerats.

Deltidsarbetslösheten är särskilt stor i Värmlands län. Cirka 30 000 personer
i Värmland arbetar deltid. Deltidsarbetslösheten drabbar särskilt kvinnor
inom handeln och vårdsektorn. Man måste fråga sig varför Värmlands
läns landsting har så många deltidsanställda, då efterfrågan på personal inom
vård och omsorg är stor i hela länet.

Den ökande sjukfrånvaron är inte bara ett Värmlandsproblem men dock
ett arbetsmarknadsproblem av betydelse. Ett stort antal arbetslösa döljs genom
sjukskrivningar och förtidspensioneringar av arbetsmarknadsmässiga
skäl.

Mot. 1989/9»
A423

Trots högkonjunkturen är situationen generellt besvärlig för vissa grup
per, t.ex. för ungdomar och kvinnor i glesbygd, handikappade och invand
rare.

Åldersstrukturen i länet är oroande. Flera kommuner har 25 procent invå
nare som är över 64 är: Munkfors, Torsby, Filipstad och Sunne. Samma kom
muner visar också stora arbetslöshetssiffror.

Värmländskt näringsliv

Det värmländska näringslivet har präglats av de stora bruken (järn - stål papper
- massa) och gör så fortfarande trots att ca 67 procent av de anställda
i länet arbetar vid företag med mindre än 200 anställda. Efter en mycket prövosam
tid för Värmland har de stora företagen konsoliderats, men vid en
konjunkturnedgång och ökad konkurrens från världsmarknaden kan nya rationaliseringar
och strukturomvandlingar inträffa.

Det är positivt att en ny företagaranda växt fram i Värmland under senare
år och att elektronik- och databranscherna öppnat nya möjligheter och nya
arbetstillfällen, t.o.m. på småorter i glesbygd. Bland företag som har tillkommit
eller utvecklats väl - bl.a. på grund av datautvecklingen - är t.ex.

Somas i Säffle, Nords och Calamo i Molkom. Elektromekan i Årjäng, Millers
i Sunne, Tepro i Torsby och Holmstrand i Vålberg.

En positiv utveckling har också kunnat noteras vid Perfecta i Jössefors och
Säffleverken. AB Tetrapak i Forshaga är ett exempel på en lyckad ersättningsindustri.
där den tidigare basnäringen försvann.

Omstruktureringen av KMW i Karlstad till Valmet AB har visat att en
hopslagning av företag inom en krympande marknad kan vara räddningen
för ett företag.

Hur skall framtiden mötas?

För att en positiv utveckling ska vara möjlig för de värmländska företagen
är det mycket viktigt att kostnaderna hålls nere. Detta inte minst beroende
på att många av de värmländska företagen är extremt exportberoende.

Skogsindustrin exporterar t.ex. ca 85 procent av sina produkter.

En av de viktigaste faktorerna för den värmländska industrin är hur energipolitiken
utformas. Inte minst vår pappers- och massaindustri är beroende
av god tillgång på billig energi. En för tidig kärnkraftsavveckling skulle vara
något av ett dråpslag för den värmländska industrin med stor arbetslöshet
som följd. Stor del av tillverkningen inom skogsindustrin skulle hamna
utomlands.

Vårt län är mycket beroende av den internationella utvecklingen, inte
minst av vårt förhållande till EG. Ca 60 procent av skogsindustrins export
går nämligen till EG-marknaden. Enligt utredningar som gjorts är Värmland
ett av de län som skulle gynnas starkt av en anslutning till EG.

En sänkning av skattetrycket är en mycket viktig faktor för företagens utveckling,
men även att arbetsgivaravgifterna hålls på en så låg nivå som möjligt.

Mänga värmländska företag har tråkig erfarenhet av att välutbildad arbetskraft
inte söker sig hit p.g.a. att de ständigt höjda kommunal- och lands- 5

- Mot. 1989/90

- A423

tingsskatterna gör att nettoinkomsten kan bli 500-600 kronor per månad Mot. 1989/90

lägre än i en lågskattekommun. Sänkta skatter är långt viktigare än att med A423

konstlade åtgärder försöka locka företag till Värmland.

Företagen är beroende av fasta spelregler. De beslut som på senare tid
fattats av riksdagen, om t.ex. arbetsmiljöavgifter och ny mervärdeskatt på
hotell- och restaurangtjänster liksom ändrade avdrags- och avgiftsregler för
reseersättningar är mycket negativa faktorer för näringslivet. Detta gäller
inte minst för företag i Värmland med långa reseavstånd liksom för den turismnäring,
som glesbygden är så beroende av.

För företag inom stödområdena har moderata samlingspartiet föreslagit
en sänkning av arbetsgivaravgiften.

Länsstyrelsen i Värmlands län har i sin länsrapport 1989 tecknat en ganska
ljus bild av det värmländska näringslivets framtid. Om näringslivet skall utvecklas
så positivt, som vi alla önskar, krävs emellertid en ny inriktning av
näringspolitiken.

Näringspolitiken skall främja småföretagande och entreprenörskap. För
en positiv utveckling av tjänstesektorn, som bedöms vara den mest utvecklingsbara,
krävs att de kommunala monopolen upphör och att det t.ex. blir
möjligt att driva eget inom vården samt barn- och äldreomsorgen. Detta
skulle gagna glesbygdskommunerna, som idag tvingas betala barnomsorgsavgifter
till storstadsområdena! Det är också en viktig jämställdhetsfråga för
kvinnorna i vården att slippa det "näringsförbud" som i praktiken råder idag.

Vi har i en särskild motion om skattelättnader för småföretagen, föreslagit
en rad åtgärder som skulle underlätta småföretagande, t.ex. borttagande av
skatten på arbetande kapital.

Vägar och kommunikationer

I en gemensam borgerlig motion (c+m+fp) framhåller vi vägnätets betydelse
som en viktig del av länets infrastruktur.

Vi betonar nödvändigheten av att länsstyrelsens nyligen framlagda flerårsplaner
för vägbyggandet kan genomföras. Dessa planer innefattar bl.a. väg
62 längs Klarälvsdalen jämte vissa delar av vägarna 61, 63, 172, 234 och 242.

Redan tidigare har framställan skett om medel till byggandet av tre etapper
på E 18 mellan länsgränsen och Karlskoga. Andra projekt på E 18 är
mycket viktiga, nämligen E 18 genom Segmon samt sträckan Hån-riksgränsen.

Dessutom behöver svaga, äldre broar förstärkas och byggas om. Vi anser
också att vältrafikerade grusvägar behöver beläggas.

Vi anser att en väsentlig höjning bör ske av anslagen till förbättrade vägar
i Värmland, då en förbättrad infrastruktur är en av de viktigaste regionalpolitiska
åtgärderna i vårt län. Vi avvaktar tills vidare med förslag i avvaktan
på regeringens aviserade proposition om vägväsendet.

När det gäller järnvägstrafiken anser vi att planerna för Mälarbanan och
Svealandsbanan också måste omfatta bättre kommunikationer - bl.a. med
snabbtåg - på bandelen Örebro-Karlstad-Charlottenberg. Tågtrafiken
mellan Charlottenberg och Oslo måste bevaras och utvecklas. Tågtrafiken
KarlstadGöteborg måste förbättras vad gäller turtäthet och service.

NKLJ-banan bör rustas upp till normalspår. En nedläggning av banan och Mot. 1989/90

en överflyttning av godset till lastbil medför olägenheter i form av ökade luft- A423

föroreningar, ökat vägslitage och ökade olycksrisker.

En ny flygplats är av utomordentligt viktig betydelse för länet och dess
näringsliv. F.n. avvaktas miljökonsekvensutredningen rörande en flygplats i
Mellerudstorp, som av flygplatskommittén och länsstyrelsen bedömts vara
en lämplig plats för en framtida länsflygplats. Med tanke på att den nuvarande
flygplatsen förklarats olämplig av miljöskäl anser vi det vara en primär
skyldighet för staten att svara för nödvändiga investeringar i en flygplats.

Arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitiken har på senare tid fått en delvis ny utformning med
ökad möjlighet för länsarbetsnämnden att använda anvisade medel på ett
friare sätt än tidigare. Detta är bra.

Arbetsmarknadsutbildning är det viktigaste arbetsmarknadspolitiska instrumentet
vid sidan av arbetsförmedlingen. Utbildning, som gör den enskilde
arbetstagaren bättre rustad på arbetsmarknaden, är att föredra framför
t.ex. beredskapsarbeten. Sådana kan dock i viss utsträckning vara nödvändiga
i ett län med Värmlands arbetsmarknadsstruktur.

De s.k. trygghetslagarna är bra för dem som redan har ett arbete. För nytillträdande
på arbetsmarknaden kan de snarast vara ett hinder. Ungdomar,
handikappade och invandrare skulle ha större chans att komma in på arbetsmarknaden,
om det fanns en generell rätt till provanställning. Vi anser att
en översyn bör göras av trygghetslagarna men hänvisar i denna fråga till en
moderat kommittémotion.

När det gäller arbetshandikappade anser vi att fler borde få plats i det reguljära
arbetslivet och att Samhalls resurser i första hand bör komma de svårast
handikappade till del. Moderata samlingspartiet har sedan länge föreslagit
ett flexibelt lönebidrag, som är knutet till individen och inte till arbetsplatsen.
Detta skulle möjliggöra anställning i det reguljära arbetslivet på ett
helt annat sätt än idag. AMS delar vår uppfattning i denna fråga och har
med framgång prövat systemet i ett par län. Regeringen avvaktar emellertid i
frågan, vilket vi beklagar.

Vad beträffar ungdomarnas yrkesutbildning anser vi att den praktiska yrkesutbildningen
i större utsträckning bör förläggas direkt ute i arbetslivet genom
s.k. lärlingsutbildning. Utbildningen bör ske i samarbete mellan skola
och arbetsplats. I denna fråga hänvisas till en moderat kommittémotion.

En ny kategori arbetssökande är idag våra invandrare. Det är dåligt att de
inte har kunnat få arbete i större utsträckning än hittills, trots att stora delar
av arbetsmarknaden ropar efter arbetskraft. I denna fråga efterlyses ökade
insatser av arbetsförmedlingarna men även av företagen! Ett ökat direkt
samarbete med förläggningarna bedöms nödvändigt, då många som har uppehållstillstånd
inte fått någon kommunplats.

I vårt län har länsarbetsnämnden nyligen fått medel till två nya handläggare
för invandrarärenden. Resultatet av deras arbete beror i hög grad på
en ökad direktkontakt med företagen och möjlighet till svenskundervisning
varvad med arbete.

Regeringen har aviserat nya bidragsbestämmelser för kommunerna inne- Mot. 1989/90

bärande att en klumpsumma ska ges till kommunerna att användas på sätt A423

kommunerna finner bäst. Detta bör ge möjlighet att ge invandrarna en form
av lön istället för bidrag, att anordna särskilda beredskapsarbeten, att ge
visst rekryteringsstöd o.s.v.

Här har värmlänningarna chans att visa sin uppslagsrikedom!

Stöd till utveckling

Det finns tillväxtkraft i de värmländska bygderna förutsatt att näringspolitiken
utformas på ett sådant sätt att den stimulerar till företagande. Investeringarna
har varit höga i den värmländska industrin det senaste året och industrins
egna prognoser tyder på en fortsatt hög investeringsnivå.Nyföretagandet
är emellertid inte särskilt stort.

Vad gäller de särskilda statliga medel, som ställs till länens förfogande, får
dessa numera användas ganska fritt, vilket är bra. Länsanslagen har också
höjts på senare år och många företag har getts stöd i form av lokaliseringslån
och bidrag.

Länsstyrelsen bedriver en rad projekt tillsammans med kommuner och
myndigheter och på detta sätt kan lokala idéer tas tillvara på ett positivt sätt.

EDV (Elektronik och data i Värmland)-projektet startades av Handelskammaren
och Utvecklingsfonden och är ett exempel på projekt som gett
positiva effekter.

Länets utbildnings- och teknikcentra, t.ex. Hagfors Tooling Center, fungerar
som motorer och idégivare i den lokala och regionala utvecklingen.

Det är viktigt att fortsatt statligt stöd ges till dessa verksamheter.

Projektet "Laxfond Vänern" i samarbete med samtliga kommuner runt
Vänern pågår. I denna fråga hänvisar vi till en särskild motion.

Glesbygdsstödet

Det s.k. glesbygdsstödet har visat sig vara en mycket flexibel stödform, som
syftar till att stimulera sysselsättning och upprätthålla en god servicenivå på
landsbygden. Det är t.ex. viktigt att lanthandlarna på detta sätt kan fortsätta
sin verksamhet samtidigt som pensionärer kan få sina varor hemsända och
affären kan vara ett serviceorgan för t.ex. apoteket och systembolaget.

Olika glesbygdsprojekt har med framgång bedrivits i länet, t.ex. i Sunne,

Torsby, Hagfors och Säffle kommuner.

Många enskilda och organisationer har varit involverade i Hela Sverige
ska leva-kampanjen, och särskilt Ekshäradsbygden fick visa upp sig och
Värmland vid en "Hela Sverige-dag på Skansen den 28 augusti 1989 vid
Ekshäradsgården. En sådan kampanj kan vara en "kick" för t.ex. den värmländska
landsbygden, men en förutsättning är att den förda politiken stämmer
överens med de vackra orden!

Det är viktigt att människor i glesbygd ska kunna ha kombinationssysselsättningar.
t.ex. jord- och skogsbruk vid sidan om en anställning samt slöjd
och konsthantverk vid sidan om jordbruket o.s.v. Den förda politiken bör
ta hänsyn till detta t.ex. vid beskattningen, t.ex. vad gäller kvittning mellan
förvärvskällor, vilket vi framfört i vår motion om småföretagen. 8

Glesbygdsstödet kan vara en positiv stimulans för landsbygdsbefolkningen Mot. 1989/90

när det gäller att kanalisera ut idéer och förslag till förmån för hembygden. A423

Ytterst är den värmländska landsbygdens överlevnad beroende av de många
människornas idéer och engagemang. Den förda politiken bör därför utformas
så att den stöder och stimulerar och inte drabbar glesbygdsbefolkningen
som fallet är idag. Några aktuella exempel på detta är bebyggelsehinder,
ökade bensinpriser och minskade reseavdrag.

Tillsammantaget anser vi att lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd och projektmedel
är till stor nytta för länet. Länsanslagen bör därför ökas och ges en än
mer regionalpolitisk profil, med tanke på vårt läns speciella struktur. Användningsmöjligheterna
bör göras än mindre låsta än i dag.

Högskolan - en viktig regionalpolitisk resurs

All erfarenhet visar att en väl fungerande högskola är en stor tillgång för ett
län när det gäller att erbjuda den egna ungdomen utbildning men också när
det gäller att rekrytera och behålla välutbildad arbetskraft. Med sina 4 000
elever och utbildning bl.a. i teknik, ekonomi och humaniora samt lärarutbildning
är högskolan utan tvekan den viktigaste regionalpolitiska satsningen
i vårt län.

Högskolan har ett mycket nära samarbete med länets näringsliv. Det s.k.

"Hjärnbruket" vid högskolan ger god möjlighet att utveckla den kreativa
miljön.

I en särskild motion har vi utvecklat de faktorer, som vi anser vara viktiga
för högskolans närmaste framtid, varför vi här endast vill framhålla högskolans
stora betydelse för länet och vikten av att den får utvecklas på ett positivt
sätt.

Kultur - en förutsättning för kreativ miljö

I en till synes alltmer teknikorienterad tillvaro framstår kulturell mångfald
och variation i kulturutbudet som viktigare än någonsin.

Värmland med sin gamla tradition som kulturlandskap, sina invånare med
stort kulturellt intresse och sina många aktivt arbetande kulturpersonligheter
har alla möjligheter att erbjuda ett rikt kulturliv för sina invånare. Detta
är idag något av en förutsättning för att kunna rekrytera och behålla välutbildat
folk inom alla sektorer av samhället.

Inte minst inom kulturlivet framstår det klart vad enskilda personers initiativkraft
och engagemang betyder för en positiv utveckling. Som exempel
kan nämnas det pågående Rackstadsprojektet i Arvika vad gäller konst och
konsthantverk och arbetet för ett internationellt musikcentrum i Brunskog.

Värmland har idag flera framstående författare, sångare, konstnärer, filmare
och andra kulturarbetare.

Den främsta finansieringskällan för kulturlivet bör vara vad den enskilda
människan - utifrån sina behov - betalar, men självklart är ett visst stöd från
stat och kommun nödvändigt om alla ska kunna nås av kulturutbudet.

Vi anser att olika möjligheter till sponsoring bör undersökas när det gäller
angelägna kulturella projekt. Det gäller t.ex. byggandet av ett kulturhus i
Karlstad, som inte bör byggas som ett annex till Folkets Hus ute i Klarälven! 9

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

Mot. 1989/90
A423

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en god
tillgång till billig energi är av avgörande betydelse för den framtida
utvecklingen av värmländsk industri och värmländsk arbetsmarknad,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
sänkning av skattetrycket är nödvändig för en positiv näringslivsutvecklingr]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att arbetsgivaravgiften
bör sänkas i stödområden,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att monopol,
t.ex. inom vårdsektorn, bör avskaffas för en positiv utveckling av
tjänstesektorn,:]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vägar och kommunikationer,']

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
flexibelt lönebidrag kopplat till den enskilda individen bör införas för
att i ökad utsträckning erbjuda arbetshandikappade arbete i det reguljära
arbetslivet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna angelägenheten
av att invandrare snabbt kommer i arbete,

[att riksdagen beslutar att den faktiska utgiften för resor i tjänsten
skall vara avdragsgill,4]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att länsanslagen
bör höjas och att de skall kunna användas friare än nu,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att möjligheten
till sponsring bör undersökas för att förverkliga angelägna
kulturprojekt.'']

Stockholm den 22 januari 1990

Gullan Lindblad (m) Göthe Knutson (m)

1 1989/90:N418

: 1989/90 :Fi202

3 1989/90:T213

4 1989/90:Sk360

5 1989/90: Kr254 10