Näringspolitik för bildkonsten

Motion 2003/04:N372 av Eva Arvidsson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av en näringspolitik för bildkonsten.

Motivering

Företagen arbetar alltmer i kreativa processer och konstnärliga verktyg används för att marknadsföra och utveckla nya produkter. I bredbandsutbyggnaden – där Sverige ligger mycket långt framme kommer alltfler insatser att riktas mot utveckling av innehåll och nya distributionsmöjligheter.

Bildkonsten är idag en mycket stor kunskapsproducent. Konsten har alltmer blivit ett forskningsfält men med andra verktyg. Konsten bidrar till att utveckla och medvetandegöra sådant som ligger bortom det skrivna språkets domäner. Konstnärerna har idag central kompetens som behövs i ett samhälle som alltmer beskrivs om ett upplevelse- och kunskapssamhälle.

Bilder används i ett stort antal sammanhang för att påverka, skapa upplevelse av trygghet, behag och social tillhörighet. Ofta används bilder manipulativt för att få oss att handla i förutbestämda riktningar. Konsten befinner sig i ett starkt spänningsfält. Det finns stora potentiella ekonomiska möjligheter samtidigt som konsten måste värnas utifrån demokratiska intressen med allas rätt att kunna läsa och kritiskt granska de bilder de möter.

För att kunna garantera en hållbar utveckling inom konstområdet krävs en näringspolitik som syftar till att utveckla näringslivet och konstnärernas marknad med konkurrenskraftiga villkor och stöd till forskning och utveckling. Detta skall balanseras med kulturpolitiska åtgärder som syftar till att nyttiggöra konstens resurser för samhället i stort och värna grundläggande demokratiska värden. En framsynt konstnärspolitik kräver både näringspolitiska och kulturpolitiska åtgärder som syftar till kulturell mångfald, konstnärlig kvalitet, delaktighet, jämställdhet och integration.

Konstens resurser är ofta mycket småskaliga och svårtillgängliga. Genom att tydligare arbeta utifrån näringspolitiska förutsättningar kan stora resurser frigöras. Detta har tydliggjorts genom länskonstnärsverksamheten. Alltmer av konsten är också projektbaserad. Genom att öka andelen projektmedel kan man frigöra andra medel i samhället hos företag, EU, i kommuner och landsting, privatpersoner eller inom forskning och utveckling.

Under innevarande år har förutsättningarna för bildkonsten allvarligt försämrats. Kommunala och regionala resurser har skurits ner och andelen brödjobb har minskat. Därtill finns det sedan tidigare låga ersättningsnivåer vid utställningar på konsthallar och museer, komplicerad momslagstiftning och avsaknad av avskrivningsrätt för företag då de köper konst. Eftersom konstnärerna ofta hamnar i en skarv mellan att vara löntagare och företagare blir det också problem med trygghetssystemen.

Att företag inte får göra avskrivningar vid inköp av konst verkar hämmande på konstmarknaden, inte enbart för mer traditionella konstformer, utan även för samtida uttryck. Med en ökad kunskap om konsten och kulturens värde skulle konsten kunna komma till större nytta i näringslivet. Konsten behövs för att utveckla nya produkter, i kreativa processer, för att motverka den ökande ohälsan eller skapa bättre sammanhållning och trivsammare lokaler.

Sedan början av nittiotalet har konstområdet genomgått en omfattande strukturomvandling. Konsten är idag alltmer upplevelsebaserad. Nya konstnärliga uttryck har väckt ett stort intresse och fått en framträdande roll på konsthallar och museer nationellt och internationellt. Idag är svenska konstnärer mycket konkurrenskraftiga även i ett internationellt perspektiv. Men även mycket etablerade konstnärer är beroende av extern finansiering. Internationellt sker detta huvudsakligen genom fonder, starka kulturinstitutioner/gallerier eller resurser vid universitet.

Konstmarknaden befinner sig i en brytpunkt. För att kulturpolitiska åtgärder skall få önskade effekter behövs en näringspolitik som inser konstens mervärde.

Stockholm den 6 oktober 2003
Eva Arvidsson (s)
Maria Hassan (s)	Christina Axelsson (s)
Inger Nordlander (s)