Narkotikabekämpningen

Motion 1989/90:Ju808 av Kjell Ericsson och Ingbritt Irhammar

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ju808

av Kjell Ericsson och Ingbritt Irhammar
(båda c)

Narkotikabekämpningen

Narkotikan är en farsot i vårt samhälle som måste bekämpas på alla områden.
Den är också orsak till en betydande del av brottsligheten i hela vår
värld. Missbruket finns utbrett i olika ålderskategorier, men det kanske
drabbar den yngre generationerna hårdast. Många ungdomar som fastnat i
missbruket får sällan någon andra chans. Oftast blir de utslagna för livet redan
före 30 årsåldern. Missbruket finns även bland personer som är socialt
etablerade. T.ex. har gruppen av socialt anpassade helgmissbrukare ökat under
de senaste åren. Knarket är således inte längre ett berusningsmedel bara
för de utslagna i samhället utan finns i alla samhällsklasser.

Redan 1982 förklarade statsminister Ingvar Carlsson i direktiven till narkotikakommissionens
arbete att det skulle göras Rent hus mot knarket.
Tyvärr har utvecklingen gått i motsatt riktning trots alla berömvärda insatser
av polis och tull. Narkotikaläget idag är minst lika allvarligt som det var hösten
1982. Även om det inte finns några helt säkra undersökningar på området,
är det mycket som tyder på att antalet tunga missbrukare är större idag.
Olika myndigheter har rapporterat ett ökat missbruk av amfetamin och kokain
samt även i viss mån cannabis på senare tid. Kombinationen av alkoholoch
narkotikamissbrukare är också en vanlig grupp.

Den ökande brottsligheten, inte minst den narkotikarelaterade brottsligheten,
har många orsaker men kan kanske generellt sägas vara en följd av
den allmänna samhällsutvecklingen, som lett till en större brist på social kontroll.
Den ökade rörligheten har också lett till att det går lättare att transportera
illegala pengar och varor mellan olika orter och olika länder.

Som ett led i att komma tillrätta med narkotikamissbruket är det mycket
viktigt att klart deklarera, att bruk av narkotika aldrig kan accepteras. Legalisering
av narkotikapreparat och utrustning som sprutor och dyl kan inte på
något sätt bidra till att lösa problemet med narkotikamissbruket. Det är viktigt
att samhället entydigt och kategoriskt tar avstånd från narkotikamissbruket.
Det får på denna punkt inte råda någon tvekan.

Vi har tyvärr haft tendenser till glidningar i den offentliga attityden till
narkotika när det gällt eget bruk. Det har gällt åtalseftergift vid smärre innehav
och det har gällt attityder i samband med lagstiftningen angående kriminaliseringen.

Glädjande nog har man under senare år från samhällets sida intagit en mer
restriktiv hållning mot knarket. Lagstiftningen har fått en viss skärpning

1** Riksdagen 1989/90. 3 sami. NrJu805-809

mm. Detta är dock inte tillräckligt utan det måste till ytterligare skärpningar
samtidigt som polis och tull måste få behövliga resurser för att klara av bekämpningen.
Det är därtill nödvändigt att hela vårdsektorn på området fungerar
bra. Således är det en lång rad åtgärder som erfordras både nationellt
och internationellt.

Narkotikaflödet måste först och främst stoppas vid gränserna och vid
själva försäljningen. Framförallt måste narkotikahandel störas på gatulangningsnivå.
Genom att försvåra för langare begränsas bl.a. möjligheten att
förse nyfikna ungdomar och andra nybörjare med droger.

Härutöver måste toleransnivån för ringa narkotikabrott sänkas. Tyvärr så
har denna toleransnivå tillåtits höjas under de senaste åren. Detta innebär
t.ex. att man kan inneha upp till 100 gram hasch eller 10 gram amfetamin
eller 1 gram heroin, utan att detta betraktas som mer än ringa narkotikabrott.
Detta brott leder enbart till bötesstraff. Den avskräckande, störande
och brottsförebyggande effekten har därmed kraftigt försämrats. Detta synsätt
från lagstiftarens sida och den förändring som tycks ha skett i praxis är
inte acceptabel.

Åtgärder

Mångå åtgärder erfordras således för att komma tillrätta med narkotikamissbruket.
En del sådana åtgärder ger vi förslag på enligt följande:

* Narkotikalagstiftningen måste tillämpas mera strikt, där bruk av narkotika
måste kunna leda till fängelsedom, vilket samtidigt innebär möjligheter
till urin- och blodprovstagning.

* De fackliga organisationerna och arbetsgivarna bör engageras för att
stoppa narkotika på arbetsplatserna.

* Insatser av idéella organisationer och enskilda personer är ett värdefullt
inslag i samhällets kamp mot narkotikamissbruket och bör stödjas.

* Det är nödvändigt att aktivt bekämpa marknadsföringen av alster som är
tänkt att associera till narkotika särskilt när den är riktad mot barn och
ungdom.

* Lag och rätt liksom antidrogundervisning i skolorna är ett viktigt led i det
förebyggande arbetet, som behöver förstärkas.

* Skolans personal bör i ökad utsträckning underrätta polis, när de misstänker
narkotikaförsäljning och missbruk bland elever. De bör även ges information
om hur man känner igen tidiga symptom på missbruk. Sekretesslagstiftningen
får inte lägga hinder i vägen för ett viktigt informationsutbyte
mellan polis, skola och sociala myndigheter.

* Polisen måste få tillräckliga re' irser för att effektivt kunna förebygga,
uppdaga och utreda narkotikabrott.

* Även tullen måste få erforderliga resurser för att stoppa narkotikan vid
gränsen. Vid t.ex. tullövergångarna på E 18 i Hå i och väg 61 i Charlottenberg,
Hälsingborg m.fl orter har beslagen av narkotika ökat markant under
det senaste året. Med utökade resurser hos tullen torde det finnas möjligheter
att klart försvåra införsel av narkotika till Sverige.

* Gemensamma resurser bör satsas för att uppnå ett nära och effektivt samarbete
mellan tullen och polisens narkotikarotlar.

Mot. 1989/90

Ju808

8

* Kraftfulla åtgärder krävs för att göra kriminalvårdsanstalterna narkotikafria.

* Villkorlig frigivning kan förverkas och kvalifikationstiderna göras längre
för ny permission vid narkotikamissbruk under anstaltstiden.

* Antalet vårdplatser för omhändertagande enligt LVM och LVU måste utökas
så att de motsvarar behoven.

* Grundprincipen måste vara att åtalsunderlåtelse ej får tillämpas vid narkotikabrott.

* Narkotikapreparat som tidigare inte klassats som narkotika bör snabbt
kunna omfattas av lagstiftningen och därmed möjliggöra temporära importstopp.

* Reglerna för godtrosförvärv bör ändras så att försäljning av stöldgods avsevärt
försvåras, eftersom sådan försäljning ofta finansierar missbruk av
narkotika.

* Sverige bör aktivt delta i det internationella samarbetet för att minska odling,
tillverkning och distribution av narkotika.

* Rutiner bör utarbetas i det pågående integrationsarbetet med EG så att
inte narkotikasmuggling underlättas i samband med friare person- och kapitalrörelser
i Europa.

* En ny totalundersökning beträffande narkotikamissbruk genomförs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till sänkning av toleransnivån för innehav av
narkotika,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av resurser till tull och polis för narkotikabekämpning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslaget att bruk av narkotika skall kunna leda till
fängelse,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
i övrigt anförts om narkotikabekämpandet.

Stockholm den 18 januari 1990

Kjell Ericsson (c) Ingbritt lrhammar (c)

Mot. 1989/90

Ju808

9