Närradiolagstiftningen

Motion 1989/90:Kr238 av Per Stenmarck (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:K238

av Per Stenmarck (m)
Närradiolagstiftningen

Både den danska och den svenska radion kom igång ungefär samtidigt i början
av 1920-talet. De nordiska lagstiftarna skrämdes av den delvis kaotiska
utvecklingen i radions pionjärland USA. Där rådde stor oreda i etern, innan
en lagreglering av de privata stationerna kom till stånd mot slutet av 1920talet.
Då hade Sverige och Danmark redan hunnit välja en annan väg än lagreglering
av privata radiostationer; nämligen statskontrollerade monopol.

1924 fick Radiotjänst monopol på rundradiosändninger i Sverige och 1925
grundades Statsradiofonien (senare Danmarks radio). I USA upprättades i
början av 1930-talet en speciell fristående myndighet med uppgift att fördela
utrymmet i etern, utdela koncessioner (sändningsrätter) och handha övergripande
kontroll av innehåll och teknisk standard.

Ordningen i Danmark och Sverige stod sig i drygt ett halvsekel. I slutet av
1970-talet började den svenska borgerliga regeringen se över radio-och TVverksamheten.
Resultatet blev en uppdelning av Sveriges Radio i flera olika
dotterbolag - bl.a ett för radio - och ett beslut att införa s.k. närradio på
försök. Från 1979 blev det möjligt för svenska organisationer och föreningar
att sända åsiktsradio, utan samma krav på allsidighet och opartiskhet som
gällde i Sveriges Radios sändningar. 1983 införde Danmark närradio, enligt
samma riktlinjer som gällde i Sverige.

Även om kostnaderna för att sända radio inte är lika höga som för att
sända TV handlar det dock om betydande summor. Det visade sig vara svårt
för små föreningar, musikklubbar och närradioföreningar att hålla hög kvalitet
på sändning när det var förbjudet att sända reklam eller program finansierade
genom sponsring. Närradion har permanentats både i Sverige och Danmark
under 1980-talet. Finansieringen har lösts i Danmark, men inte i Sverige.

I både Sverige och Danmark visade det sig vara de starka organisationerna
som kunde sända närradio. I Sverige var det främst kyrkor, politiska partier
och fackföreningar. I Danmark, där politiska partier inte får sända närradio,
var det främst fackföreningar som kom att sända. Men trots att verksamheten
permanentats har finansieringsproblemet inte blivit löst i Sverige.

Från den 1 juni 1988 tillät Danmark reklam i närradion. Ett och ett halvt år
efter det att reklamförbudet togs bort finns det ungefär 300 närradiokanaler i
drift. Drygt hälften av dem finansieras genom reklam.

I Köpenhamn kan man numera lyssna till två fristående radiokanaler.

Varje timme går det dessutom att lyssna till börsnyheter i näringslivsradion. Mot. 1989/90

Radion i Danmark har lossats från sina politiska bojor. Det finns numera K238

utrymme för entreprenörer och kreatörer i etern. Koncessionerna för radio,
som gäller i högst tre år, utdelas av lokala närradionämnder.

I Sverige däremot fortsätter den alltmer pinsamma isoleringen gentemot
omvärlden, när det gäller radio- och TV-frågor. Den statliga kontrollmyndigheten
Närradionämnden har krävt ökade anslag med 33 procent för nästa
verksamhetsår! En ökning som, om den beviljas, innebär att de fattiga närradioföreningarna
måste betala 20 kronor istället för 15 kronor per sänd
timme. För detta får närradioföreningarna och stationerna ingenting, utom
förmånen att få sina sändningstider granskade av staten.

Den statliga närradioutredningen, under ledning av socialdemokraten
Leif Andersson, väntas på numera känt manér inte föreslå några förändringar
när det gäller finansieringen. I stället skall utredningen studera rätten
att sända närradio i krig, vid krigsfara samt möjligheten att använda närradiosändare
vid inomhusalarmering.

Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig text.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ändring av närradiolagstiftningen,

2. att riksdagen beslutar om sådan lagändring att reklam i närradio
blir tillåten.

Stockholm den 18 januari 1990

Per Stenmarck (m)

6