Nationell handlingsplan mot cancer

Motion 2004/05:So630 av Marianne Carlström och Christina Nenes (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell handlingsplan mot cancer.

Motivering

Varje dag får 110 svenskar beskedet att de har cancer. Det handlar om sammanlagt 40 000 människor i Sverige varje år. Hälften av dem avlider i sin cancersjukdom.

De senaste åren har en ny generation cancerläkemedel introducerats och en rad nya preparat är på gång. Det ger sjukvården möjlighet att bota och förlänga livet på en rad cancerpatienter. De nya behandlingarna bygger på helt nya medicinska principer och kostar mer än traditionell behandling. Dessa läkemedel används ofta i kombination med traditionell behandling som cytostatika, strålning och kirurgi.

Sverige saknar en gemensam nationell handlingsplan för hur cancer ska behandlas. Det gör att en kvinna med bröstcancer i Göteborg kan få en helt annan behandling än en kvinna i Umeå, eller en man med tjocktarmscancer behandlas på ett sätt i Sundvall och ett annat i Stockholm. Det skiljer 20 procent i femårsöverlevnad efter bröstcancer mellan olika regioner i Sverige.

Bakom de regionala skillnaderna ligger ofta ekonomiska skäl, men det får sällan patienten veta. Patienterna har stor tilltro till läkarna att de ska ge oss den bästa behandlingen och ställer knappast frågan om man kan få bättre behandling i ett annat landsting. Patienterna har rätt till den bästa behandlingen, den behandling som ger bäst förutsättningar att bli frisk.

Flera myndigheter, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Läkemedelsförmånsnämnden, bedömer och prioriterar vilka läkemedel som ska användas. De har i sina prövningar tagit hänsyn till läkemedlens vetenskapligt bevisade effekt och dess hälsoekonomiska vinster.

IHE och Centrum för hälsoekonomisk forskning vid Handelshögskolan i Stockholm har analyserat resursanvändningen för all cancervård i Sverige ur ett tioårsperspektiv. De konstaterar att kostnaderna för slutenvården minskat medan kostnaderna för öppenvård och läkemedel ökat. Totalt har dock kostnaderna för cancervården i Sverige minskat med omkring en tredjedel mätt i fasta priser.År 1985 var kostnaden 9,3 miljarder kronor mot 6,3 miljarder kronor 1996. Samma period ökade kostnaderna för cancerläkemedel från 0,3 miljarder till 0,5 miljarder kronor.

Analysen visar att trenden från mitten av 80-talet tyder på att effektivare läkemedel kan motivera högre priser genom besparingar i slutenvården.

För vissa sjukdomar, blödarsjuka och hiv, behöver inte det enskilda landstinget eller sjukhuset göra prioriteringen. Behandlingen finansieras istället nationellt. Vi anser att det finns anledning att se över om inte kostnaden för cancerläkemedel bör finansieras av staten för att alla ska ges möjlighet till en likvärdig vård. Cancer är den andra största dödsorsaken i Sverige.

Stockholm den 29 september 2004
Marianne Carlström (s)	Christina Nenes (s)