Nationell samordning av tillsynen av vård och omsorg för äldre

Motion 2002/03:So503 av Inger Nordlander (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utvecklad nationell samordning av tillsynen av vård och omsorg för äldre.

Motivering

Sveriges befolkning blir allt äldre och inom en snar framtid kommer var fjärde medborgare att vara över 65 år. Numer är det inte ovanligt att uppnå den fantastiska åldern av 100 år. Medellivslängden ökar och vi är friska längre. Behovet av en väl fungerande äldreverksamhet är redan stort och kommer att öka när 40-talisterna behöver olika former av äldreinflytande och vård.

Samtidigt kan man konstatera att debatten om våra äldres situation inte är tillräckligt tydlig. Det opinionsarbete som sker för äldre idag sker främst av pensionärsorganisationerna. Bristerna inom äldreomsorg är många och behovet av nya lösningar är stort. Vi vet alla vad det betyder inom en familj när en äldre familjemedlem drabbas av demens. Att få bo kvar i eget boende så länge som möjligt har visat upp många brister i hjälpverksamheten. Takten i det moderna tekniska samhället kan drabba de äldre på ett mycket olyckligt sätt. Krav på individuella lösningar och bemötande ställs redan idag, och i framtiden behövs helt nya lösningar.

Vårt samhälle är uppbyggt kring solidaritet för människor som behöver stöd och inflytande omkring sin situation. Många av dessa har uppbärande institutioner som stärkande hjälp. Som exempelvis DO, BO, HO, JämO och HomO. Samtliga har att bevaka olika diskrimineringsperspektiv. Förutom att flera av ombudsmännen har att handlägga enskilda ärenden och bevaka att diskriminering ej sker har de ett uppdrag att bedriva opinion för att förbättra situationen när det gäller orättvisor för sina grupper.

I dag finns det exempel på lokala äldreombudsmän som fyller en viktig funktion i det kommunala utvecklingsarbetet. För att trygga en god äldreomsorg i landet tar staten nu ett ansvar för att de äldres intressen sätts i fokus när regeringen i budgetpropositionen för 2003 föreslår att resurser avsätts för att länsstyrelserna och Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter ska kunna utveckla sin tillsyn genom att anställa äldreskyddsombud. Det är ett utmärkt förslag. Det torde också inom ramen för avsatta resurser vara möjligt att utveckla former för en nationellt samordning av tillsynen över äldreomsorgen. En sådan uppgift bör övervägas i samband med införandet av de nya äldreskyddsombuden. På längre sikt skulle detta kunna utvecklas i riktning mot en ny funktion som äldreombudsman på nationell nivå som skulle kunna företräda de äldres intresse och bevaka deras rättigheter. En ombudsman på detta område skulle även kunna bevaka lagstiftning och nationella ambitioner, för att undvika diskriminering av äldre.

Stockholm den 23 oktober 2002

Inger Nordlander (s)