Nationell självbestämmanderätt på miljöområdet

Motion 1989/90:Jo826 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo826

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Nationell självbestämmanderätt på miljöområdet

En växande opinion i Sverige känner stark oro inför förhandlingarna om anpassning
av lagar och förordningar i Sverige till EG:s regelverk. Gång på
gång upprepas att enskilda medlemsländer inom EG är oförhindrde att ha
striktare miljöregler än de som fastställs för gemenskapen. Inte så sällan
glöms det viktiga tillägget att detta inte gäller de miljöregler som påverkar
handeln mellan medlemsstaterna. Då kan miljöreglerna plötsligt omvandlas
till tekniska handelshinder.

Vid en långtgående anpassning till EG kan alltså den situationen inträffa
att striktare miljöregler i Sverige betraktas som tekniska handelshinder och
upphävas av EG-domstolen eller eventuellt något annat framtida organ.

Vpk har redan på ett tidigt skede motsatt sig den långtgående anpassningspolitiken.

Redan med nuvarande frihandelsavtal och regler för frihandel har EG
kraftigt kritiska synpunkter på vissa delar av den svenska miljöpolitiken.

Jämförelser av bestämmelser på miljöområdet mellan Sverige och EG säger
långt ifrån allt om skillnaderna mellan Sverige och enskilda medlemsländer
i EG. EG:s miljöpolitik är inte avsedd att vara heltäckande utan avser
att täcka in de områden där gemensamma regler anses vara effektiva. Att
Sveriges regler på en rad områden är mer strikta än EG:s kan också bero på
att det var först 1987 som EG fick verklig rätt att forma en gemensam linje
för EG-länderna.

Svenska bestämmelser om kemiska produkter är betydligt mer långtgående
än EG:s. EG:s reglering när det gäller bedömning, klassificering och
märkning av kemiska produkter omfattar färre ämnen än den svenska. Det
finns heller inga regler i EG motsvarande de svenska principerna om allmän
aktsamhet, undersökningsskyldighet, informationsskyldighet och uppgiftsskyldighet
till myndighet.

Sverige går betydligt längre ner på farlighetsskalan än EG innan ett ämne
ska anses som inte hälsofarligt. Flera lösningsmedel som Sverige anser
skadliga bedöms av EG som ej skadliga. Allergiframkallande ämnen anses i
Sverige som skadliga, men EG klassificerar bara de ämnen som genom
inandning skapar allergier som skadliga. Ämnen som skapar allergier hudvägen
anses av EG endast som irriterande.

Den svenska listan över cancerframkallande ämnen är betydligt längre än
EG:s. Termen cancer får, enligt EG:s regler över huvud taget inte använ

das för märkning av vissa cancerframkallande produkter. Istället ska det stå
Möjlig risk för irreversibla effekter.

Produkter som innehåller mindre än 25 procent av de erkänt hälsofarliga
ämnena toluen, xylen, lacknafta osv. får enligt EG inte märkas som hälsofarliga.
EG erkänner färre substanser i bekämpningsmedel som hälsofarliga än
Sverige. De svenska utsläppsgränserna för lätta lastbilar och de mindre fordonen
med dieseldrift är strängare än EG:s. Sverige har också strängare regler
när det gäller högsta tillåtna mängd bly i bensinen.

EG har inga regler för avgifter för utsläpp av föroreningar i luft och vatten.
Sådana avgifter är under införande i Sverige. Sverige har strängare krav för
utsläpp från förbränningsanläggningar, särskilt för utsläpp av svavel och kolföroreningar
och utsläpp från kommunala sopförbränningsanläggningar.

Självfallet kan denna skillnad i synen på kemiska produkter ha konsekvenser
också för arbetsmiljöområdet eftersom det kan bli mycket svårare
att klargöra vilka produkter som uppfyller svenska arbetsmiljökrav.

Vi kan för vår del inte finna att de bestämmelser som reglerar handel och
framställning av produkter i Sverige i något avseende är för långtgående när
det gäller hänsynen till hälsa, miljö och skydd av växter och djur.

Det bör klart och entydigt från regeringens sida slås fast att huvudprincipen
vid Sveriges anpassning till EG skall vara att Sveriges rätt att utforma
striktare miljöregler för handeln med produkter står över rätten till att fritt
föra varor över gränserna. En miljöregel ska inte kunna upphävas genom att
kallas tekniskt handelshinder. Rätten att belägga miljöskadliga varor med
miljöavgifter i produktionsledet är också viktigt, men sådan rätt uppfyller
inte behovet av tillräcklig nationell självbestämmanderätt på miljöområdet.
Sådana avgifter leder lätt till att inhemska varor konkurreras ut av billigare
utländska varor som ej belagts med avgifter. Sveriges rätt att avgiftsbelägga
importerade varor är viktig. Det är nödvändigt att handeln över Sveriges
gränser förenklas så långt som möjligt. Men med hänsyn till hälsovård, miljövård
och skyddet av utrotningshotade eller sällsynta djur och växter har
Sverige tagit sig rätten att genom föreskrifter reglera ut- och införsel av varor.
För att Sverige ska kunna upprätthålla denna sin rätt måste gränskontrollen
vara effektiv.

Förutom att Sverige måste ha gränskontroll av ovan nämnda skäl bör särskilt
understrykas vikten av gränskontroll av hög kvalitet som ett led i bekämpning
av narkotikhandeln.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenska regler för handel över gränserna, som
införts med hänsyn till skydd av hälsa och miljö, inte får betraktas som
tekniska handelshinder,1]
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att behålla gränskontroll av hög kvalitet.

Mot. 1989/90

Jo826

8

Stockholm den 24 januari 1990
Lars Wemer (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink

Mot. 1989/90

Jo826

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Bengt Hurtig (vpk)

1 1989/90:N312