Nationell strategi för drunkningsprevention

Motion 2021/22:1471 av Pia Steensland (KD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa en nationell strategi för drunkningsprevention och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Drunkningsolyckor kan hända överallt där det finns vatten, till exempel i badkar, sjöar, vattenpölar, bassänger eller på öppet hav. En solig och varm sommar när det är många som vistas vid och i vatten ökar dessvärre drunkningsolyckorna. Svenska Livräddningssällskapets (SLS) preliminära sammanställning över omkomna i drunkningsolyckor 2021 visar att 63 personer mist livet under perioden maj till augusti i år jämfört med 55 under samma period 2020. Varje år dör ungefär tio barn genom drunkning vilket enligt internetmedicin.se gör drunkning till den tredje vanligaste dödsorsaken hos barn. Även vid de fall en person överlever ett olyckstillbud i vatten kan syrebrist eller andra trauman under händelsen medföra risk för bestående funktionsnedsättning av varierande grad.

Dessvärre är kunskapen om orsakerna bakom drunkningstillbuden och kring vilka åtgärder som krävs för att förebygga drunkning begränsad. Jag instämmer därför med SLS om att det krävs en nationell strategi för drunkningsprevention i nära samverkan mellan berörda vattensäkerhetsorganisationer och myndigheter för att öka kunskapen och minska antalet döda och skadade vid drunkning.

En nationell strategi för drunkningsprevention skulle genom systematisk inhämtning, sammanställning och analys av relevant statistik från alla inblandade myndigheter kunna öka kunskapen kring hur faktorer som exempelvis väder, omgivningen kring exempelvis sjöar och vattendrag, tidiga insatser på plats samt attityder och beteenden påverkar risken för och möjligheten att förebygga drunkning. Utifrån en nationell kunskapsbild kan strukturer byggas för att förbättra samverkan mellan olika aktörer som är avgörande för att förebygga drunkningsolyckor och för att optimera räddningsinsatser under en akut situation. Det handlar om samverkan mellan den enskilda personen som upptäcker och larmar om drunkningstillbudet till statliga och kommunala myndigheter, försäkringsbolag och näringsliv. Evidensbaserad information riktad till specifika målgrupper kring hur man kan undvika och förebygga faror samt vilka tidiga insatser som räddar liv på olycksplatsen kan öka medvetenheten, förändra beteenden och attityder och framför allt minska antalet skador och dödsfall kopplade till drunkning.

Varje olycks- och drunkningstillbud är en tragedi för den drabbade och hans eller hennes vänner och anhöriga. Varje förlorat liv är också en förlust utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Genom en nationell ansats går det att förebygga drunkningstillbud och därmed rädda liv och förebygga stort mänskligt lidande. Jag föreslår därför baserat på ovanstående att möjligheten att införa en nationell strategi för drunkningsprevention utreds. 

Pia Steensland (KD)