Nationella minoritetsspråk i den svenska högskolan

Motion 2004/05:Ub333 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet bör utarbeta en gemensam nordisk strategi för minoritetsspråken inom den högre utbildningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Högskoleverket och Vetenskapsrådet får i uppdrag att utarbeta en policy om vilka språk som är oundgängliga i högskolan.

Motivering

I och med undertecknandet av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk har Sverige förbundit sig att tillhandahålla undervisning i de nationella minoritetsspråken på alla utbildningsnivåer, däribland universitet och högskola. Många språkämnen har en utsatt position vid universitet och högskolor med ansträngd ekonomi och få studerande.

Det gäller framför allt de så kallade småspråken. Till småspråken räknas bl.a. de nationella minoritetsspråk som är möjliga att läsa vid universitet eller högskola. Grundkurser finns i meänkieli, finska och samiska varav de två senare kan studeras upp till magisternivå. Det finns dessutom forskarutbildning i alla tre språken. Studier i jiddisch är endast möjliga vid en 5-poängs sommarkurs vid Uppsala universitet. Kurser i romani chib saknas helt på högskolenivå och Europarådet har kritiserat Sverige för detta.

De nationella minoritetsspråkens ställning vid högskolan är dock hotad. Lunds universitet har t.ex. beslutat att lägga ned undervisningen i bl.a. finska. På grund av resursbrist och den osäkra tillgången på både lärare och studenter finns det en risk att flera universitet och högskolor överväger att lägga ned undervisningen i dessa språk.

Högskoleverket fick år 2002 regeringens uppdrag att utreda utbildning och forskning vid universitet och högskolor i småspråk och resultatet finns publicerat i rapporten Att vara eller inte vara? Frågan om småspråkens framtid i den svenska högskolan - ett regeringsuppdrag. I rapporten konstateras att

Det är både rimligt och önskvärt att det någonstans i Sverige skall finna möjligheter till högre studier i alla nationella minoritetsspråk.

Bland Högskoleverkets förslag till åtgärder finns att systemet för särskilda åtaganden ska utvidgas så att de omfattar fler ämnen och åtföljs av en särskild resurs. I dag ingår finska, meänkieli och samiska i Umeå universitets särskilda åtagande, men särskild ersättning från staten utgår endast för samiska. Eftersom det föreligger en budgetöverenskommelse väljer vi emellertid att inte föreslå några åtgärder för att förstärka systemet med särskilda åtaganden.

De nationella minoritetsspråken förekommer i flera av de nordiska länderna och ett annat av Högskoleverkets förslag är att stärka det nordiska samarbetet vad gäller dessa språk. Det finns redan internationellt utbyte och samarbete exempelvis inom University of the Arctic. Vad som behövs är en gemensam nordisk strategi för minoritetsspråk inom den högre utbildningen och vi föreslår därför att regeringen agerar för att Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet får i uppdrag att utarbeta en sådan strategi inom ramen för det nordiska språksamarbetet.

Detta bör riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Vad gäller jiddisch och romani chib, som inte finns i det reguljära kursutbudet vid något av de svenska universiteten eller högskolorna, och ej heller vid något annat större nordiskt universitet, föreslår Högskoleverket att det utarbetas en nationell policy för vilka språk som anses oundgängliga i den svenska högskolan både avseende undervisning och forskning. Vi anser därför att Högskoleverket i samarbete med Vetenskapsrådet bör ges i uppdrag att ta fram en sådan policy.

Detta bör riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Stockholm den 1 Oktober 2004
Britt-Marie Danestig (v)
Lennart Gustavsson (v)	Camilla Sköld Jansson (v)
Anders Wiklund (v)