Naturgas

Motion 2000/01:N224 av Christel Anderberg m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en omprövning av inställningen till naturgas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om principer för energipolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av energiskatterna.1
4.
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.

Naturgas för bättre miljö
och tillväxt

Sverige har hittills haft ett av världens bäst fungerande
system för produktion och överföring av elenergi. Nästan all
el som förbrukats har producerats av oss själva. Andelen
fossila bränslen har varit liten, vilket gjort utsläppen små
jämfört med nästan alla andra länder.

Mot denna bakgrund har det inte varit intressant för Sverige att introducera
naturgasen i den takt som skett i övriga Europa. I 26 kommuner i södra och
västra Sverige används visserligen naturgas i nästan samma omfattning som i
resten av Europa, men i större delen av Sverige saknas detta energialternativ
helt på marknaden.

I dag har dock ett nytt läge uppstått på energimarknaden. Delvis beror
detta nya läge på den socialdemokratiska regeringens miljö- och
tillväxtfientliga beslut att avveckla fullt fungerande kärnkraftsreaktorer. Den
redan genomförda stängningen av Barsebäck I har lett till ett ökat beroende av
importerad, kolkraftsbaserad elkraft. Om beslutet att stänga även Barsebäck II
genomförs ökar detta beroende ytterligare. Därmed har Sverige fått skäl att
studera möjligheterna att finna effektiva alternativ till kolkraften.

I det nya läget ingår också en avreglerad, friare energimarknad i Europa,
såväl för elkraft som för naturgas, vilket snabbt leder till en europeisk inte-
gration på energiområdet. Det finns skäl för Sverige att delta i denna
integration och inte längre betrakta vårt eget land som en sluten
energimarknad. Såväl miljö- som effektivitetsvinster finns att inhämta om ett
regionalt, nordeuropeiskt perspektiv anläggs på energipolitiken. Med detta
perspektiv för ögonen har Sverige anledning att fundera över hur det svenska
fjärrvärmeunderlaget kan komma till nytta för elproduktion. Att ersätta
dagens nordeuropeiska, kolbränsleeldade kondenskraftverk genom att utnyttja
detta värmeunderlag för kraftvärmeproduktion med högt elutbyte vore
önskvärt ur både miljömässig och ekonomisk synpunkt.

Dessa och flera andra skäl talar för att Sverige bör ompröva inställningen
till naturgas. Naturgas är det bränsle som ger allra högst elutbyte i
kraftvärmeproduktion och samtidigt de lägsta utsläppen av hälsofarliga
ämnen. När det gäller försurande utsläpp av svaveldioxid är dessa lika med
noll. Koldioxidutsläppen är markant lägre med naturgas än med kol eller olja.

Med rätt skattevillkor är naturgasen tillräckligt kostnadseffektiv för att
trycka tillbaka kolkraften. Det är därför viktigt att energiskatterna ses över
så
att ren energiproduktion i Sverige inte missgynnas till förmån för import av
elkraft från anläggningar och energislag med dåliga miljöegenskaper, vilket är
resultatet med dagens energiskattesystem.

Ytterligare skäl för en omprövning av naturgasen är att detta bränsle
efterfrågas alltmer även inom trafik- och industrisektorerna. Malmö och
Göteborg, där naturgasen funnits sedan mer än tio år, är tydliga exempel på
detta. I dag går exempelvis nästan alla innerstadsbussar i Malmö på naturgas
istället för diesel. Miljöfördelarna är tydliga. I Malmö har kolanvändningen
minskat med 70 procent sedan naturgasen introducerades. Användningen av
eldningsolja har minskat med hela 90 procent. Utsläppen av koldioxid,
kväveoxider, svaveldioxid, stoft och tungmetaller har minskat kraftigt.

I Göteborg svarar naturgasen för ca 25 procent av Göteborgs Energis totala
värmeproduktion. Övriga energikällor är bland annat avfall och biobränsle.
Naturgasen har i värmeproduktionen i huvudsak ersatt eldningsolja.
Utsläppen av koldioxid i Göteborg har minskat med ca 25 procent sedan
naturgasen introducerades. Kväveoxidutsläppen har minskat med ca 70
procent och svaveldioxidutsläppen har minskat med ca 95 procent.

De flesta av de företag i Malmö och Göteborg som har anledning att
efterfråga naturgas har också anslutit sig till naturgasnätet. Inom exempelvis
livsmedelsindustrin finns stora fördelar att vinna genom att gå över från andra
bränslen till den rena och lätthanterliga naturgasen.

I Malmö, Göteborg och övriga kommuner längs den svenska
naturgasledningen finns en större mångfald och en gynnsammare situation på
energimarknaden jämfört med övriga Sverige. Biobränsle, naturgas och andra
energislag kompletterar varandra, samtidigt som de svarar upp mot de
uppsatta miljö- och klimatmålen. Detta borde tala för att riksdagen
understryker vikten av att landet i övrigt också får tillgång till naturgas.
Detta
borde vara viktigare än de ideologiska och taktiska låsningar som idag präglar
energidebatten.

Särskilt angeläget borde vara att övriga storstadsregioner samt industritäta
regioner i exempelvis Bergslagen och längs Norrlandskusten får tillgång till
det europeiska naturgasnätet. I exempelvis Storstockholm finns såväl ett stort
värmeunderlag för elproduktion som en hårt belastad trafikmiljö där
naturgasen på olika sätt kan bidra med goda lösningar.

I Mellansverige och i Norrland finns en stor basindustri som bland annat
har behov av att ersätta olja, kol och gasol med naturgas. I dag är dessa
industriregioner snart ensamma i Europa om att sakna anslutning till
naturgasnätet. Med tanke på att industrin i övriga Europa anser att naturgasen
är effektivare och konkurrenskraftigare än andra bränslen är det oroande att
en stor del av svensk industri inte ens kan efterfråga naturgas.

Energipolitiken borde vara ett instrument för att nå övergripande mål som
konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Enskilda energislag är därmed inte
något självändamål. Varje energislag bör istället användas där det är mest
effektivt, vilket bäst sker på en fri, konkurrensutsatt energimarknad.
Principerna för en sådan energipolitik bör vara:

Staten skall inte detaljreglera energisystemet, utan i stället fastställa
långsiktiga och tydliga ramar som underlättar för olika aktörer att investera i
en mångfald av anläggningar för produktion och distribution av energi.

Energipolitiken skall ha höga miljöambitioner. Importerad kolkraft skall
inte gå före miljömässigt lämpligare produktionsalternativ i Sverige.

Energipolitiken skall vara förenlig med god konkurrenskraft och full
sysselsättning. Industrin i Sverige skall ha samma goda tillgång till olika
energialternativ som i övriga Europa.

Stockholm den 22 september 2000

Christel Anderberg (m)

Patrik Norinder (m)

Henrik Westman (m)