Naturkatastroffond

Motion 2004/05:Fö217 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast inrätta en naturkatastroffond som skall användas för att täcka skador efter katastrofer som inga försäkringar täcker.

Oförutsedda naturkatastrofer

De senaste årens händelser med översvämningar, raserade vägar och jordskred har medfört stora ekonomiska kostnader för hus- och markägare samt för den drabbade kommunen. Erfarenheterna efter dessa händelser uppdagar även att ansvarsfrågorna är otydliga mellan olika myndigheter och att försäkringar inte täcker alla skador. Avsaknaden av anslag för täckande av kostnader efter oförutsedda naturkatastrofer bidrar nu till att försvåra och försena viktiga åtgärder som borde vidtas ganska omgående.

Vid tidigare behandling av frågan om inrättandet av en naturkatastroffond, har riksdagen påtalat att nästan alla naturolyckor drabbar områden som bebyggts på olämplig mark. Detta argument håller inte idag. Efter att ha besökt de drabbade rasområdena i Hagfors och Sunnemoområdet kan många konstatera att erosion och sättningar i mark har skett över mycket stora områden som haft bebyggelse från sekelskiftet. Det som har förändrats är nederbördens intensitet som inneburit att markområden där inte förmått klara de stora vattenmängderna. Stora sprickor i marken har öppnat sig och kärnfrågan är hur markägarna skulle ha kunnat förebygga allt detta.

Flera fastigheter står nu vid ruinens brant utan vägförbindelse och därmed obeboeliga. Flera privatpersoner och företagare har drabbats eftersom de inte får täckning för att åtgärda skadorna, inte full ekonomisk kompensation vid inlösen av egendom. För de drabbade har sommarens katastrof inneburit en smärtsam upplevelse. En naturkatastrof av denna dignitet kan knappast förebyggas. De extrema väderförhållanden som rådde i området under ett dygn är över det normala och var både chockerande och överraskade för många.

I ett svar från försvarsministern i september 2004 på en skriftlig fråga med anledning av naturkatastrofen i Värmland i augusti hänvisar ministern till en proposition från 1983/84:6 angående ersättning för skador. Där påpekas att ersättning inte ska utgå från staten för skador som det går att försäkra sig för och att den principen är viktig. I proposition 2002/03:119 angående reformerad räddningstjänstlagstiftning betonas åter den enskildes ansvar för förebyggande åtgärder, detta utan hänsyn till orsakerna till naturkatastrofen. Med anledning av händelserna de senaste åren finner jag det befogat att ansvarsfrågorna måste klargöras. Det är viktigt för de drabbade områdena att de snabbt får hjälp och inte förblir i ovisshet för bygdens framtid.

Den enskilde kan knappast göras ansvarig för sin egendom efter att ha fått klartecken för byggnation på marken. Har byggnadslov beviljats måste det yttersta ansvaret åläggas dem som betecknas som sakkunniga i byggnationsfrågor, dvs. kommunen. Därefter är det kommunens uppgift att från staten begära täckning för de oförutsedda uppstådda kostnaderna. För att underlätta och få en rimlig hantering av de ekonomiska ersättningskraven borde därför en särskild fond inrättas att användas för täckande av skador efter naturkatastrofer där inga försäkringar täcker.

Stockholm den 28 september 2004
Viviann Gerdin (c)	Rigmor Stenmark (c)