Naturvård med personligt ansvar
Motion 1997/98:Jo731 av Göte Jonsson m.fl. (m)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Jordbruksutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1997-10-06
- Hänvisning
- 1997-10-10
- Bordläggning
- 1997-10-10
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Inledning
Skyddet av naturen och kulturlandskapet är en hjärtefråga för Moderata samlingspartiet. Viktiga moderata grundidéer har visat sig ha en särskild tyngd inom just naturvården; personligt ansvar, enskilt ägande och synen på människan som en förnuftig varelse. Vi har - som en följd av vårt förnuft och vår förmåga att ta ansvar för utvecklingen - ett ansvar för att vårda och förvalta naturen så att de efterkommande generationerna får samma glädje av den som vi.
I Sverige finns nästan ingen helt orörd natur. Dagens natur och kulturlandskap är resultatet av mänsklig påverkan genom generationers brukande. Även i framtiden måste människan få påverka naturen, under ansvar. Välståndet förutsätter att vi brukar naturen och använder oss av naturresurser. Strävan måste emellertid vara att kombinera utnyttjandet av naturen med hänsynstagande till densamma och bevarande av den biologiska mångfalden.
Hoten mot naturen och kulturlandskapet lurar bakom yttre påverkan i form av miljöföroreningar, men även bakom markanvändningen. Samtidigt är påverkan från markanvändningen också en förutsättning för bevarandet av vissa naturvärden. I vårt bruk av naturen ger det enskilda ägandet utrymme för mångfald.
Försurning och övergödning hotar naturmiljön
Utsläpp av föroreningar i luften och i vattnet påverkar naturen och förändrar förutsättningarna för livet. Resultatet kan bli en minskad biologisk mångfald och i vissa fall genomgripande förändringar av landskapsbilden. Skogsskadorna i Sverige till följd av olika utsläpp har uppskattats till flera miljarder per år.
I motion 1997/98:Jo756 av Göte Jonsson m.fl. föreslår Moderata samlingspartiet åtgärder för att minska miljöföroreningarna, bl.a. flerpunkts- program för minskade utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider.
Vissa hot kräver inte bara minskade utsläpp vid källan, utan även resoluta åtgärder i naturen för att minska skadeverkningarna från utsläppen.
Försurningen, som orsakas av svaveldioxid och kväveoxider, är ett av de allvarligaste hoten mot den svenska naturen. Sveriges är försurningskänsligt på grund av den svårvittrade berggrunden. Särskilt drabbas Västsverige där nedfallet är störst.
Långsiktigt måste det försurande nedfallet av svaveldioxid och kväve- oxider minska under den gräns som naturen tål. Innan detta har skett måste dock det allmänna bära ansvaret för att tillräckliga resurser satsas på kalkning av försurade sjöar och vattendrag. Socialdemokraterna har i stället genomfört kraftiga besparingar på kalkningen. Anslaget för 1998 föreslås vara 140 miljoner kronor, vilket skall jämföras med omkring 200 miljoner kronor under den borgerliga regeringstiden.
Eftersom Socialdemokraternas energipolitik leder till att de försurande utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider kommer att öka, borde snarare mer än mindre resurser satsas på kalkning. Effekterna av den förtida kärnkraftsavvecklingen på försurningen bör därför utredas. En sådan utredning bör också omfatta avvecklingens följder för övergödningen.
En femtedel av alla sjöar och vattendrag i Sverige är i dag påtagligt försurade. Denna andel kommer att öka, enligt Naturvårdsverket som utrett vilka effekter minskade kalkningsanslag får.
Nivån 140 miljoner kronor innebär att kalkningarna i ungefär 25 procent av de i dag kalkade sjöarna och vattendragen skulle upphöra och att försurningsskadorna successivt ökar i dessa vatten.
(Nationell plan för kalkning av sjöar och vattendrag, Naturvårdsverket)
Dagens biologiska mångfald i kalkade vatten kommer därvid att minska och återkolonisationen av utslagna arter försämras genom att det blir glesare mellan kalkade vatten. Inte minst Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund har protesterat mot detta. Naturvårdsverket konstaterar vidare att anslagsnivån 140 miljoner kronor får följande konsekvenser:
Utslagning av 3 000 fiskbestånd
Utslagning av 1 miljon bestånd av ryggradslösa djur
Utslagning av 100 flodkräftpopulationer
Genetiskt unika stammar av arter kommer sannolikt att försvinna
Moderata samlingspartiet föreslår därför att kalkningsanslaget ökas.
Även övergödningen, som orsakas av en alltför stor näringstillförsel via bl.a. reningsverk, läckage från jordbruk och nedfall av luftburet kväve från förbränningsprocesser, påverkar livsbetingelserna för olika arter och innebär att stora naturvärden går till spillo. Socialdemokraternas energipolitik kommer att förvärra övergödningsproblematiken.
Nya medel måste användas för att kostnadseffektivt minska kväve- tillförseln från mark och reningsverk. De kommunala reningsverken och andra reningsverk bör omfattas av ett system med köp- och säljbara utsläppsrätter för närsalter. Härigenom kan investeringar i reningsverk och annan vattenrening styras så att de sker där marginalkostnaden för att reducera utsläppen är lägst. Möjligheterna att införa ett sådant system bör snarast utredas.
Kommunerna bör också få ökad frihet att reducera utsläppen av näringsämnen på andra sätt än genom investeringar i reningsverk, t.ex. genom anläggande av våtmarker.
Anläggandet av våtmarker samt skyddszoner utmed vattendrag bör öka. Det finns goda skäl att med allmänna medel stimulera denna typ av kväverening. Behovet av investeringar i reningsverk minskar. Dessutom har utdikningen av våtmarker tidigare forcerats av staten genom bidrag och rådgivning, vilket gör det rimligt att staten också tar ett visst ansvar för återställandet av våtmarker på strategiskt valda platser.
Öka det personliga ansvarstagandet
Mångfald i ägandet ger mångfald i naturen
I naturen råder en mångfald och det är genom denna som naturen lever vidare. I brukandet av naturen ger det enskilda ägandet förutsättningarna för mångfalden. En mångfald i ägandet ger en mångfald i brukandet. Med ägandet följer också ett ansvar och en respekt för vad andra äger. Centralstyrning, exempelvis av den typ som fanns i den tidigare svenska skogspolitiken, har lett till ett ensidigt brukande och en ensidig natur.
Mångfalden i ägandet är inte bara nödvändig för variationen i naturen. Utan en skyddad privat äganderätt blir naturvården kortsiktig och ryckig. Politikens planeringshorisont är ofta inte längre än en mandatperiod. En långsiktig hushållning med naturen och dess resurser kräver ett starkt skydd för äganderätten. Denna bör därför stärkas. Vid intrång i äganderätten måste full ersättning utgå.
En god naturvård bygger på att varje medborgare känner ett personligt ansvar för bevarandet av naturvärdena. Om ansvaret för naturen helt läggs på staten kommer vi att misslyckas med att bevara naturens värde. Om inte den enskilda människan själv tillåts ta ansvar kommer hon heller aldrig att lära sig att göra det. Hon kommer i stället att vänta på att någon annan gör det.
På så gott som hela Sveriges yta förekommer dagligen mänsklig verksamhet som påverkar naturen. För staten är det därmed en omöjlig uppgift att med hjälp av detaljerade regler och föreskrifter styra naturvården och kontrollera att reglerna följs. Kontrollarbetet är dömt att misslyckas om inte ansvaret decentraliseras genom spritt ägande samt skydd för ägande- rätten som gör att ansvaret för tillsyn och vård fördelas ut till de finaste artärerna i samhället - de enskilda individerna.
Undvik en vårdkris
Nytänkande i naturvården
I Sverige är betydande arealer skyddade på olika sätt, dels genom reservatsavsättningar, dels genom de ramar som lagstiftningen anger för markanvändningen. De flesta skyddade områden behöver emellertid vård och skötsel. Det finns dock tecken på att kostnaden stiger för vård och skötsel av skyddade områden samtidigt som resurserna till naturvården blir alltmer knappa. Naturvården hotas av en vårdkris. Den framtida naturvården bör därför inriktas mot lösningar som uppmuntrar ansvar hos markägaren eller hos ideella föreningar.
För att klara av naturvården krävs inte alltid mer pengar utan nytänkande och omprövning. Lösningar där staten tar hela det ekonomiska och praktiska ansvaret för skötseln hotar att konservera systemfelen. Nya former för naturvården måste utvecklas. Sker inte detta riskeras irreparabla skador på värdefulla naturområden.
Framförallt måste staten söka metoder där naturvården värnas utan att staten tar ägar- och förvaltaransvaret. Kunskapsspridning om hur hänsynen till naturen och den biologiska mångfalden ökas kan ofta vara en kostnads- effektiv naturvårdsinsats. Skogsägarrörelsens genomförande av utbildningen Rikare skog är ett bra föredöme. Satsningar på information till markägare och allmänhet bör därför öka genom att Skogsstyrelsen tillförs resurser för detta.
Naturvården måste också dra nytta av det omfattande ideella engage- manget. Ett exempel är de s.k. flora- och faunaväktare som på plats iakttar individantal och förutsättningar för hotade arter samt hjälper till att informera markägare om hur de kan räddas. Samspelet mellan väktarna och markägarna och ibland myndigheterna fungerar väl.
Verksamheten administreras i dag av Artdatabanken vid lantbruks- universitetet (SLU) som också datalägger väktarnas rapporter. Härigenom byggs en kunskap om våra hotade djur och växter successivt upp, en kunskap som kan bli ett verkningsfullt bidrag i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden. Det är angeläget att denna verksamhet får ett fortsatt stöd åtminstone för elementära kostnader och administration samtidigt som ett engagemang tillvaratas. Regeringens förslag om ytterligare nerdragningar av anslaget till SLU är oroväckande och bör avvisas.
Det arbete som flora- och faunaväktarna utför bygger på ett stort personligt engagemang och intresse för naturen. Stora naturvårdsinsatser görs till mycket små ekonomiska kostnader. Detta arbete är ett utmärkt exempel på hur det framtida naturvårdsarbetet kan bedrivas när statens resurser minskar.
Nationalparker
Nationalparker skall ägas av staten och omfatta områden där naturen i huvudsak fått utvecklas fritt. Naturen i nationalparkerna bör därför inte kräva stora, kostsamma skötselinsatser. Däremot kan nationalparkerna kräva insatser i form av övervakning, vilka i första hand inte bör belasta allmänna medel för naturvård, utan även finansieras genom avgifter och andra intäkter, t.ex. inträdesavgifter, parkeringsavgifter eller sponsring. Det praktiska genomförandet av övervakningen och dess finansiering kan med fördel läggas ut på privata entreprenörer.
I några nationalparker i södra Sverige ingår kulturmarker som kräver särskild vård. Det är tveksamt om sådana områden skall skyddas som nationalparker, eftersom nationalparksbegreppet då får olika innebörd. I längden bör därför kulturlandskap skyddas under andra former.
Skyddet för nationalparkerna bör vara mycket strikt och dessa skall kunna utgöra internationella referensområden. Större anläggningsarbeten måste helt undvikas då de urholkar nationalparksbegreppet. Om ingrepp görs skall det kräva särskild lagstiftning och de områden som berörs bör lyftas ut ur nationalparken.
Naturreservat
Naturreservat skall vara reservat för naturen, t.ex. biotoper för hotade arter eller geologiska formationer. Till skillnad från nationalparker skall en viss mänsklig påverkan tillåtas. Områden bör dock inte avsättas som naturreservat av frilufts- eller rekreationsskäl, eftersom det undergräver respekten för reservaten och deras syfte.
Naturreservat skall ägas av enskilda, organisationer, företag, kommuner eller staten. När det allmänna belägger markägare med restriktioner för markanvändningen vid bildande av naturreservat skall full ersättning utgå. Andra lösningar, t.ex. markbyten, bör eftersträvas där det är möjligt.
Det är en fördel att enskilda markägare äger värdefulla naturområden. Vid bildande av nya naturreservat bör därför skötselkontrakt med privata markägare eftersträvas framför statliga markinköp. Därmed kan man kombinera det privata ägandets ansvarstagande med naturvårdens veten- skapliga krav. Då uppnås också ett personligt ansvar för uppgiften och kostnaderna kan minskas.
Om staten tar över ägar- och förvaltaransvaret riskerar naturvården att bli institutionaliserad. Detta gäller speciellt skötseln av kulturlandskapet, där markägarens brukande varit en förutsättning för naturvärdena. Som naturvårdare kan markägaren i dessa fall vara oöverträffad.
Skötseln av naturreservat skall även kunna läggas ut på specialiserade entreprenadföretag. Denna skötselmetod kan även användas för vård av annan naturvårdsmark. Kostnaderna för tillsyn, parkeringsplatser etc. bör inte belasta naturvårdsanslagen, utan skall om det är möjligt finansieras via avgifter.
Vid avsättning av naturreservat skall planer för naturvården och driftskostnaderna alltid upprättas. Avsättningen av nya naturreservat får inte leda till att skötseln av redan existerande försämras.
Våtmarker
Sveriges våtmarker har ofta en särpräglad fauna och flora, som är angelägen att bevara. De är betydelsefulla för viltet och viktiga rastplatser för flyttande fåglar samt utgör en typ av utjämningsmagasin i naturen som motverkar översvämningar. Våtmarkerna fungerar också som filter som kan minska övergödningen.
Socialdemokraternas energipolitik ökar trycket på ny torvbrytning i känsliga områden. Brytning av torv innebär oåterkalleliga skador på myrarna och på de växter och djur som är beroende av myrarna som livsmiljö. En utbruten torvmyr eller ett utdikat rikkärr kan aldrig återställas. Tillstånd till torvbrytning bör därför beviljas med restriktivitet. Cirka en tredjedel av Sveriges våtmarker är i dag torrlagda. I Sydsverige är det 90 procent. I princip bör kvarvarande sydsvenska våtmarker bevaras, särskilt i de kalkrika områdena. Återskapandet av våtmarker bör stödjas av staten.
Vattendragen
Huvuddelen av vattendragen i Sverige är i dag utbyggda för elproduktion. De som finns kvar representerar i många fall omistliga naturvärden och kräver särskilt skydd mot exploatering. De stora orörda älvarna måste skyddas.
Den förtida kärnkraftsavvecklingen och införandet av investeringsstöd för vattenkraftsutbyggnad ökar dessvärre trycket mot de outbyggda vattendragen. Samtidigt kommer vissa vattendrag som i dag skyddas enligt natur- resurslagen att få ett urholkat skydd om det förslag till skydd för vattendrag som redovisas i Vattendragsutredningens slutbetänkande, Omtankar om vattendrag SOU 1996:155, genomförs.
Moderata samlingspartiet ser med oro på en utveckling där ett delvis försvagat älvskydd kombineras med investeringsstöd för vattenkrafts- utbyggnad och sammanfaller med en förtida kärnkraftsavveckling. Skälen att förändra älvskyddet framstår som svaga då dagens utformning av detsamma fungerat bra i förhållande till lagstiftningens intentioner. Införande av vattendrag i naturresurslagen har undantagslöst inneburit en fredning från vattenkraftsutbyggnad. Riksdagen bör därför besluta att skyddet inte skall försvagas för något vattendrag.
Öka naturhänsynen
Mångfald i skogsbruket
Skogspolitiken har på mindre än ett decennium lagts om i en naturvårdande riktning. Ända fram till början av 1990-talet utgick statliga bidrag till dem som röjde gammal naturskog och ersatte den med planterad barrskog. Sådana inslag i skogspolitiken är glädjande nog numera borta.
En annan milstolpe i den nya synen på skogsbruket var den borgerliga regeringens genomförande av en ny, avreglerad skogsvårdslag som i ett slag förbättrade de grundläggande förutsättningarna för en bättre skogsvård. Detaljföreskrifterna i den gamla lagen, som motverkade naturvårdens intressen, slopades. Möjligheterna att använda andra avverkningsmetoder än kalhyggen var begränsade. Det var i regel otillåtet att spara gammal skog, i stället förelåg tvång på gallring, röjning och slutavverkning. Möjligheten att använda andra föryngringsformer än plantering var begränsade och reproduktionen var styrd mot barrskogsplantering.
Den nya skogsvårdslagen innebär ett slut på denna centralstyrning och detaljreglering av skogsbruket. Skogsägarna och skogsbrukarna myndigförklarades genom ökade möjligheter att fatta egna beslut i fråga om skogsbruk och skogsskötsel. Samtidigt stärktes naturvården genom förbud mot aktiva skogsbruksåtgärder på mark som inte lämpar sig för skogsbruk. Det ökar mångfalden i skogen.
Eftersom endast en procent av skogen omsätts varje år kommer det gamla, ensidiga skogsbruket fortsätta att sätta djupa spår i naturen. Men förbättringen är sakta på väg att börja synas. Utvecklingen förstärks dessutom av ett starkt ökat miljöintresse bland små privata skogsägare och bland skogsbolagen. Frivilliga naturvårdsåtaganden förekommer ofta i dag, till skillnad från för 10 år sedan då skogsbruket var detaljreglerat.
Moderata samlingspartiet anser att de principer som präglar den nya skogsvårdslagen måste vara vägledande för skogsvården och naturvården. Detta innebär att beslutanderätt och ansvar skall läggas på de enskilda ägarna och brukarna. Staten skall inte besluta om detaljer, utan om målen.
Skogsbruket och skogsindustrin är Sveriges ur exportsynpunkt mest betydelsefulla näringar och skogen är vår viktigaste förnybara råvara. På den allra största delen av Sveriges skogsklädda yta måste därför flera intressen samsas; kommersiellt skogsbruk, hänsynstagande till naturen, friluftsliv och rekreation. Den statliga skogsvårdsorganisationen bör som tidigare nämnts tilldelas ökade resurser för rådgivning och information till skogsägare och skogsbrukare.
För att skydda vissa hotade arter behöver dock fler skogsområden avsättas som reservat eller på annat sätt skyddas i framtiden. Detta kan ske genom statliga markförvärv, men möjligheten att upprätta skötselavtal med markägare bör alltid prövas. Ett förstärkt s.k. impedimentskydd bör också utredas, eftersom det minskar behovet av reservatsavsättningar.
Staten bör vidare omfördela sitt ägande av skog. Det finns inga hållbara motiv för att staten skall äga stora arealer produktiv skogsmark genom hälftenägandet i skogsföretaget AssiDomän, samtidigt som resurserna för skyddande av skog med stora naturvärden är mycket knappa.
En mycket stor del av skogsmarken är redan i dag belagd med långtgående restriktioner som hindrar ett intensivt skogsbruk. Genom reservats- avsättningar, generella aktsamhetsregler och andra åtgärder är ca 23 procent av Sveriges skogsareal undantaget från aktivt skogsbruk.
Många markägare avstår frivilligt, och utan att meddela detta, från aktivt skogsbruk på områden med särskilda naturvärden, exempelvis äldre lövskogsområden och skogsområden som tillsammans med bebyggelse utgör en enhet i kulturlandskapet. Ur artbevarandesynpunkt är dessa avsättningar lika viktiga som avsättningar under statligt skydd. Omfattningen av sådana avsättningar bör därför inventeras för att få ett bra underlag för bedömningen av behovet av fler skogliga reservat.
Slutligen har det från flera håll, inte minst från framstående vetenskaps- män, varnats för de negativa effekter på naturvården som kan bli resultatet av en storskalig satsning på biobränslen i samband med en förtida avveckling av kärnkraften. Naturvårdsaspekterna måste därför beaktas noga i energi- politiken.
Kulturlandskapet
I Sverige är många arter starkt beroende av att landskapet hålls öppet. Särskilt i hag- och betesmarkerna finns en enorm artrikedom. Men kulturlandskapet har också ett värde för landskapsbilden. Socialdemokraternas energipolitik kan dock leda till att känsliga kustområden exploateras av en oförsiktig vindkraftutbyggnad. Detta måste undvikas.
Utan en stark och lönsam jordbruksnäring kommer möjligheterna att bevara stora delar av det värdefulla kulturlandskapet att försvinna. Det lönsamma, kommersiella jordbruket är basen för det öppna landskapet.
Kulturlandskapets naturvärden måste utöver detta säkras genom fullt utnyttjande av EU:s miljöprogram för jordbruket. Det är glädjande att Socialdemokraterna och Centern nu i likhet med Moderata samlingspartiet anser att hela miljöstödet från EU skall utnyttjas, även om detta besked kunde ha kommit tidigare. Det är likaså glädjande att regeringen aviserat att ett särskilt miljöprogram skall inrättas för det konventionella jordbruket, vilket Moderata samlingspartiet tidigare föreslagit.
Moderata samlingspartiet har också föreslagit att Sverige skall pröva möjligheterna att använda miljöstödet från EU för att ersätta markägare som anlägger våtmarker i odlingslandskapet. Vi noterar nu att regeringen avser att följa även detta förslag. Genom våtmarker och skyddszoner fångar man inte bara upp eventuellt närsaltläckage från handelsgödsel utan också från stallgödsel och urlakning av kvävenedfallet från luften - den kanske viktigaste orsaken till övergödningsproblemen.
Dessutom kan landskapet tillföras värden som ökad biologisk mångfald samt jakt- och fiskemöjligheter. Regeringen bör därför ges till känna att våtmarksstödet bör utformas så att det rymmer anläggande av våtmarker med vattenspegel året om.
Användningen av bekämpningsmedel kan innebära ett hot mot den biologiska mångfalden och bör därför begränsas. Den nuvarande utformningen av skatten på bekämpningsmedel är dock olycklig då den missgynnar miljövänliga bekämpningsmedel framför andra. Exempelvis drabbas ättika, när den marknadsförs som ogräsmedel, av en tio gånger högre skatt per bekämpad yta än syntetiska bekämpningsmedel. Bekämpnings- medelskatten bör därför ändras så att ättikan inte missgynnas i förhållande till andra bekämpningsmedel.
Fjällvärlden
Vårt fjällområde hör till Europas mest orörda och värdefullaste natur. Dess värden måste bevaras samtidigt som turismen, rennäringen och skogsbruket ges förutsättningar att leva vidare under vissa villkor. I dag hotas fjällmiljön av försurning och markslitage till följd av turism, samtidigt som betestrycket är betydande.
På senare år har debatten kring renskötseln förskjutits från problem i samband med skogsbetet i låglandet till konflikter med naturvårdsintressen i samband med sommarbetet på fjällen. Från flera platser har omfattande renbetesskador på fjällen rapporterats i form av vegetationsskador och trampskador. Trampskadorna kan ge upphov till att mindre kärr i sluttningarna avvattnas och orsaka markerosion. Vegetationsskador i fjällen läker avsevärt långsammare än i låglandet, vissa lavar behöver 30-40 år för att komma tillbaka.
Renskötseln är viktig för många inlandskommuner i Norrland och norra Dalarna men samtidigt är det angeläget att basen för näringen, nämligen betestillgången inte långsiktigt skadas. Det är därför angeläget att det uppnås en balans mellan antalet renar och naturens reproduktionsförmåga. Målet bör vara en rennäring som är livskraftig och hållbar på lång sikt.
Staten måste ta ett resolut ansvar för rovdjursersättningen, samtidigt som skyddsjakt på exempelvis lodjur tillåts inom långsiktigt hållbara ramar.
Vissa fjällområden måste bevaras opåverkade av renbete, som referens- områden.
Flera forskningsprojekt om belastningen på naturen av rennäringen har genomförts och pågår. Det är nu angeläget att dessa resultat sammanställs samtidigt som rennäringens behov av betesmarker analyseras.
Det bör i sammanhanget noteras att flera olika verksamheter i fjällvärlden innebär ett kommersiellt nyttjande av en resurs utan att tydligt ägarintresse föreligger. De spärrar mot intressekonflikter som är inbyggda på många andra håll saknas därför.
Östersjön, västerhavet och kusterna
EU:s utvidgning österut ger hopp för Östersjön. Gemensamma, tvingande miljöregler för fler av Östersjöns strandstater innebär att tillförseln av näringsämnen och föroreningar till Östersjön kan minskas.
Samarbetet mellan Östersjöstaterna måste stärkas så att de punktinsatser som rekommenderats av Helsingforskommissionen, HELCOM, kan finansieras och genomföras.
Sambanden mellan miljöstörningar i haven och näringstillförseln, utsläpp av miljöföroreningar samt naturliga variationer måste klarläggas. Miljö- övervakningen bör fortsätta i minst nuvarande omfattning och den nerdragning av övervakningen som främst sker på västkusten bör omprövas.
De svenska kusterna drabbas ofta av oljespill från tankbåtar. I takt med att trafiken har ökat på Östersjön har även dessa miljöproblem ökat. Risken för en större oljekatastrof av den typ vi sett i andra delar av världen är överhängande. Problemen beror till största delen på brister i hanteringen av olja och oljerester, samt på bristande standard på fartygen.
Många små oljeutsläpp som drabbar Sveriges kuster beror på att rederier i smyg väljer att rengöra sina tankar till havs i stället för att göra detta i hamnar med särskild utrustning för omhändertagande av avfallet. Orsaken är dels strävan efter kortsiktig ekonomisk vinning, dels brist på anläggningar i östra Östersjön som kan ta hand om oljerester. Sverige bör såväl nationellt som inom EU driva krav om att fler anläggningar för oljeavfall skall upprättas. Sverige bör även verka för skärpta säkerhetskrav vad gäller fartyg.
Den bristande kvaliteten på fraktfartygen har ofta sin orsak i att fraktköparna saknar incitament att efterfråga en högre säkerhetsnivå till ett högre pris. En ändrad ansvarsfördelning, vilket rent tekniskt kan åstadkommas på flera sätt, där även fraktköparna tvingas ta ett ekonomiskt ansvar för följderna av ett oljeutsläpp, skulle skapa sådana incitament för fraktköparna. Det bör utredas vidare hur en sådan ny ansvarsfördelning kan skapas på EU-nivå.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utsläppsrätter för reningsverk, 2. 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av effekterna på försurningen och övergödningen till följd av en förtida kärnkraftsavveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kalkning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas möjligheter att reducera näringsämnen genom anläggande av våtmarker,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äganderätten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytänkande i naturvården,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationalparker,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturreservat,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet för vattendragen,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägledande principer för skogsvården,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av statens ägande av skog,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av våtmarksstödet inom jordbruket,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bekämpningsmedelsskatten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturvården inom fjällvärlden,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöövervakningen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot oljespill och fartygsolyckor.
Stockholm den 2 oktober 1997
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m) Carl G Nilsson (m) Eva Björne (m) Ola Sundell (m) Peter Weibull Bernström (m) Inger René (m) Anders G Högmark (m) Lars Björkman (m) Jan-Olof Franzén (m) Patrik Norinder (m)
1 Yrkande 9 hänvisat till BoU.
Yrkanden (32)
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utsläppsrätter för reningsverk
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utsläppsrätter för reningsverk
- Behandlas i
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av effekterna på försurningen och övergödningen till följd av en förtida kärnkraftsavveckling
- Behandlas i
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av effekterna på försurningen och övergödningen till följd av en förtida kärnkraftsavveckling
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 3att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kalkning
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- delvis bifall
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 3att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kalkning
- Behandlas i
- 4att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas möjligheter att reducera näringsämnen genom anläggande av våtmarker
- Behandlas i
- 4att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas möjligheter att reducera näringsämnen genom anläggande av våtmarker
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 5att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äganderätten
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 5att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äganderätten
- Behandlas i
- 6att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytänkande i naturvården
- Behandlas i
- 6att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytänkande i naturvården
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 7att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationalparker
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 7att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationalparker
- Behandlas i
- 8att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturreservat
- Behandlas i
- 8att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturreservat
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 9att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet för vattendrag.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 9att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet för vattendrag.
- Behandlas i
- 10att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägledande principer för skogsvården
- Behandlas i
- 10att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägledande principer för skogsvården
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 11att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av statens ägande av skog
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 11att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av statens ägande av skog
- Behandlas i
- 12att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av våtmarksstödet inom jordbruket
- Behandlas i
- 12att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av våtmarksstödet inom jordbruket
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 13att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bekämpningsmedelsskatten
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 13att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bekämpningsmedelsskatten
- Behandlas i
- 14att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturvården inom fjällvärlden
- Behandlas i
- 14att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturvården inom fjällvärlden
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 15att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöövervakningen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 15att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöövervakningen
- Behandlas i
- 16att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot oljespill och fartygsolyckor.
- Behandlas i
- 16att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot oljespill och fartygsolyckor.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.