Naturvården

Motion 1988/89:Jo963 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo963

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Naturvården

Naturvårdsarbetet i Sverige har huvudsakligen gått ut på att skydda och
vårda speciellt värdefulla naturområden. Med stöd av naturvårdslagen kan
nationalparker, naturreservat eller naturvårdsområden bildas. Dessa områden
utgör dock enbart en del av all natur i Sverige, en försvinnande liten del.
För att bevara en artrik flora och fauna i Sverige och för att ge människor
tillgång till vacker natur där de bor är det väsentligt att även naturen utanför
de områden som förordnats med stöd av naturvårdslagen får ett adekvat
skydd.

Ändra portalparagraferna i skogsvårdslagen och lagen om
skötsel av jordbruksmark

Både jordbruks- och skogsbruksmark är värdefulla naturtillgångar med
många olika funktioner. I nämnda lagars målsättningsparagrafer betonas
ensidigt de areella näringarnas krav. Vi anser att portalparagraferna i de
areella näringarna borde betona skogen och jordbruksmarken som mångsidiga
naturresurser. Bevarandet av arter och av ekosystemets produktionsförmåga
måste betonas. Skogsvårdslagens portalparagraf bör ha följande
lydelse: Skogsmark med därpå växande skog är en tillgång som skall
skyddas, vårdas och skötas så, att den varaktigt ger människor, djur och
växter en god miljö och en med hänsyn till markens produktionsförmåga och
övriga allmänna intressen hög avkastning av virke och andra nyttigheter.
Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. I jordbrukslagstiftningens
portalparagraf bör framgå att åkermarken är en naturresurs som skall
användas så att den ger största möjliga samhällsnytta samtidigt som den
långsiktiga produktionsförmågan upprätthålls.

Inför i skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark
att lagen om hushållning med naturresurser skall tillämpas

Enligt lagen om hushållning med naturresurser skall Marken, vattnet och
den fysiska miljön i övrigt...användas så att en från ekologisk och samhällsekonomisk
synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Detta gäller dock
inte jord- och skogsbruket vars lagstiftning inte är underordnad naturresurslagens
hushållningsaspekter. Detta innebär att de areella näringarna inte
heller aktivt behöver verka för att skydda värdefull natur. Vi menar att
jordbruks- och skogsvårdslagstiftningen skall inordnas under naturresurs

lagstiftningen så att de areella näringarna får en lagstadgad skyldighet att ta
hänsyn till värdefull och ekologiskt känslig natur.

Förbättra naturvårdshänsynen enligt skogsvårdslagen

Virkesproduktion och naturvård bör samordnas i största möjliga utsträckning.
Det är varken möjligt eller önskvärt att lösa alla målkonflikter och
säkra hotade arter eller miljöer genom att undanta mark från skogsbruk med
stöd av naturvårdslagen. I stället bör i det stora flertalet fall skogsbruket
anpassas och modifieras, inom ramen för skogsvårdslagen, så att naturvårdsintressena
tillgodoses.

För närvarande reglerar 21§ skogsvårdslagen och dess tillämpningsanvisningar
vilka hänsyn skogsbruket normalt ska eller bör ta till skogen som
friluftsmiljö och livsmiljö för växter och djur. Detta är enligt vpk:s mening en
principiellt riktig lösning. De befintliga anvisningarna och deras tillämpning
har dock sådana briser, att 21 § SVL i praktiken inte fyller den avsedda
funktionen.

Anvisningarna är på många punkter vaga och formulerade så, att de inte
blir bindande. På andra punkter är deras räckvidd alltför begränsad.
Exempelvis sägs, att hotade eller sällsynta arters boträd och övrig vegetation
som skyddar deras boplatser skall sparas. Samtidigt anges, att en
skogsägare ej kan åläggas att undanta mer än 0,51 hektar från avverkning
med stöd av SVL, vilket är för lite för att skapa verkningsfulla skyddszoner
runt boplatser för exempelvis örn och berguv. Motsvarande gäller exempelvis
även tjäderspelplatser, som enligt tillämpningsanvisningarna bör lämnas
orörda, samtidigt som arealregeln gör det omöjligt att kräva detta av
skogsägaren.

Möjligheterna att undanta smärre skogspartier från avverkning med stöd
av 21§ SVL har för övrigt försämrats ytterligare till följd av det regelsystem
för intrångsersättning som infördes i samband med den nya plan- och
bygglagens ikraftträdande.

Dessutom efterlevs 21 § SVL dåligt. Skogsvårdsorganisationen ägnar
mycket lite tid åt tillsyn på denna punkt, vilket framgår av statistiken över
antalet utfärdade råd och anvisningar.

En utredning med uppgift att se över 21 § SVL och dess tillämpning bör
tillsättas. Regelsystemet bör skärpas och utvidgas, så att det utgör ett
funktionellt skydd för flertalet arter och hotade mikromiljöer i skogslandskapet.
Paragrafen bör dessutom förses med samma möjlighet till straffsanktion
som andra regler i lagen.

Skogsstyrelsen bör ges i uppdrag att utöka tillsynen av efterlevnaden av
21 § SVL och att intensifiera arbetet med utbildning och information om
naturvårdshänsyn i skogsbruket, såväl inom skogsvårdsorganisationen som
gentemot skogsägare och anställda inom skogsbruket.

Vård av naturreservat

Det är mycket glädjande att anslagen för förvärv av värdefulla naturområden
kraftigt höjts. Men det är också av största vikt att det finns tillräckliga

Mot. 1988/89

Jo963

10

resurser för att vårda dessa områden. Här finns ett stort eftersatt behov som
nu succesivt måste tas igen. Vi föreslår därför en höjning av anslaget för vård
av naturreservat med 17 857 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit.

Ersättningsregler

Av det ovan sagda följer att nuvarande ersättningsprinciper måste omprövas.
Ersättning skall inte utgå till markägare för hänsyn till hushållning med
naturresurser, med de lagändringar som föreslås.

Bidragssystemet

Inom jord- och skogsbruk utgår en rad statliga bidrag med syfte att öka
avkastningen inom näringarna. Här kan nämnas bidrag till skogsbilvägar,
skogsdikning, m.m. Flera av dessa bidrag leder till att företagsekonomiskt
olönsamma åtgärder kan utföras av den enskilde markägaren. Dessa bidrag
finansieras av skogsvårdsavgifterna.I en särskild motion benämnd 1 stället
för 5:3-bidrag tas bl.a. denna fråga upp. I många situationer kan dessa
åtgärder leda till negativa konsekvenser för miljön, vilket innebär att staten
med sitt bidragssystem ökar naturförstörelsen. Vi anser därför att en större
andel av de statliga bidragen till de areella näringarna borde utgå för åtgärder
som skyddar, bevarar och förbättrar miljön. T.ex. borde markägare som
omför åkermark till gräsbärande våt- eller översilningsmark eller håller
mindre produktiva naturbetesmarker i hävd ekonomiskt kompenseras av
samhället. Framförallt bör inga bidrag inom jord- och skogsbruk utgå om
åtgärden strider mot en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.
Berörd kommun och länsstyrelse bör få vetorätt i sådana frågor.

Statligt ägd mark

Staten äger, huvudsakligen genom domänverket, stora arealer skog. Enligt
sina instruktioner skall domänverket sköta skog som vilken annan markägare
som helst, vilket de för övrigt är skyldiga att göra enligt skogsvårdslagen. Om
samhället vill förordna statligt ägd mark som naturvårdsområde måste
samhället köpa denna mark av domänverket (samhället). För att underlätta
reservatsbildning på statligt ägd mark föreslår vi att sådan kan överföras till
naturvårdsfonden utan ersättning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om att skogsvårdslagen
och lagen om skötsel av jordbruksmark inordnas under lagen om
hushållning med naturresurser,1]

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ändring av
portalparagraferna i skogvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark
i enlighet med vad som anförts i motionen, i syfte att
beskriva skogen och jordbruksmarken som mångsidiga naturresurser,

Mot. 1988/89

Jo963

11

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omprövning av
nuvarande ersättningsregler i berörda lagar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidragssystemet inom jord- och skogsbruk,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om överföring av statligt ägd mark till naturvårdsfonden,

5. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att se över 21 § skogvårdslagen,

6. att riksdagen beslutar anslå till vård av naturreservat, B8, bilaga
16, 17 857 000 kronor utöver regeringens förslag.

Stockholm den 23 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margö Ingvardsson (vpk)
Annika Åhnberg (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)

Mot. 1988/89

Jo963

1 1988/89:Bo551

12