Naturvårdsavtal för att säkra biologisk mångfald

Motion 2004/05:MJ288 av Annika Qarlsson och Sven Bergström (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att använda större andel av anslagna medel för åtgärder för biologisk mångfald till tecknande av naturvårdsavtal.

Motivering

Avsättningar av skogsmark till naturreservat har blivit en allt mer omfattande verksamhet sedan mitten av 90-talet. Varje år satsas nära 200 miljoner kronor i statsbudgeten. Inom ramen för miljömålet "levande skogar" är statens ambition nu att närmare 1 miljon ha skogsmark skall avsättas. Hälften av detta förväntas avsättas på frivillig väg av den enskilde skogsägaren. Vi är övertygade om att de allra flesta skogsägare känner ett stort ansvar att bevara skogsmiljöer som har stora kultur- och miljövärden.

Många av de naturvärden som nu resulterar i reservatsbildningar har ju sin grund i hur skogens skötts genom århundraden. En skötsel som utförts av intresserade och engagerade ägare, som varit föregångare avseende naturvården. Att skapa särskilt värdefulla skogsmiljöer tar av naturliga skäl lång tid. Skogsbruk är en verksamhet som bygger på långsiktighet, när du i vuxen ålder planterar skog vet du att det inte är du själv som kommer att dra någon större ekonomisk nytta av investeringen. Långsiktigheten omfattar därför ofta mer än en generation.

För den som skapat intressanta och värdefulla skogsområden, och samtidigt haft en långsiktigt ekonomisk planering för sitt skogsinnehav, kan statens intresse för detta skogsområde komma som en obehaglig överraskning. Alltför ofta rapporteras dessutom att statens representanter utan markägarens vetskap inleder arbetet för att skydda ett skogsområde. Vi menar att utgångspunkten alltid måste vara att skyddande av enskilt ägd skog skall ske i samråd med ägaren.

De möjligheter som staten idag, via skogsvårdsstyrelsen eller länsstyrelsen, besitter för att skydda mark är inte bara naturreservat utan naturvårdsavtal och biotopskydd kan också användas.

Enligt vår uppfattning bör en större andel av anslagna medel användas för att skriva långsiktiga skötselavtal, enligt modellen naturvårdsavtal, med markägarna. Detta skulle enligt vår mening vara meningsfullt av ett flertal anledningar. Skötselavtal innebär att man inte kommer i konflikt med äganderätten. Markägaren får betalt för att producera naturvärden, istället för att producera virkesvärde. Sysselsättningsunderlaget för det enskilda företaget finns kvar, vilket gör att företaget kan utvecklas och leva vidare, sannolikt till stort gagn för de marker som inte ingår i avtalet. Slutsatsen blir att en större andel av medlen för bevarande av den biologiska mångfalden skall användas för naturvårdsavtal. Naturvårdsavtalens utformning avseende avtalstidens längd, omfattning och ersättningsformer bör därutöver präglas av större flexibilitet. Detta är av betydelse då ett objekt sällan är det andra likt. Grundläggande för hela avtalet skall dock vara samförstånd mellan staten och berörd skogsägare. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 29 september 2004
Annika Qarlsson (c)	Sven Bergström (c)