Naturvårdsverkets regler om bilavgaser

Motion 1990/91:Jo760 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (c)

Sedan riksdagen enligt JoUs förslag i betänkande
1987/88:23 den 7 juni 1988 slog fast att reglerna om bilars
avgasutsläpp m.m. inte fick inkräkta på konkurrensen på
bilservicemarknaden har bilavgaslagen och
bilavgasförordningen ändrats och utformats i enlighet
därmed.

Naturvårdsverkets förordningar som reglerar detta
område, och särskilt de s.k. A40-bestämmelserna, har dock
inte ändrats i enlighet med riksdagsbeslutet. Däremot har
regeringen som en följd av riksdagsbeslutet uppdragit åt
Naturvårdsverket att utfärda regler som innebär att även
andra delar, än de delar som bilar utrustas med som
förstagångsutrustning, skall kunna användas vid
reparationer av avgasrelaterade system på bilar.

Under sommaren remissbehandlades det förslag till
certifieringssystem (A91-bestämmelserna) som enligt
Naturvårdsverket skulle svara mot regeringens uppdrag.
Men Naturvårdsverkets förslag tillgodosåg på intet sätt
riksdagsbeslutets grundläggande krav på att konkurrensen
på bilservicemarknaden skulle upprätthållas. Följaktligen
protesterade praktiskt taget alla remissinstanser inklusive
Näringsfrihetsombudsmannen, Statens Pris- och
Konkurrensverk liksom AB Svensk Bilprovning mot
förslaget. Skälet härför var att certifieringssystemet skulle
bli orimligt kostsamt och administrativt betungande för
leverantörer av avgasrelaterade bildelar. Detta i sin tur
kunde väntas leda till att konkurrensen på alla områden
inom bilservicemarknaden skulle försämras eller upphöra
helt när inte allbilverkstäder av olika slag skulle kunna köpa
andra delar än s.k. originaldelar till aktuella reparationer.
Som exempel kan nämnas att kostnaderna (beräknade av
Naturvårdsverket) för att certifiera de ca 1.500 typer av
tändstift som lågt räknat finns på den svenska marknaden
skulle uppgå till ca 175 milj kr. För de totalt inemot 50.000
artiklar som enligt Naturvårdsverkets definition kan anses
vara avgasrelaterade skulle den totala
certifieringskostnaden uppgå till mellan 11 och 12 miljarder
kr.

Lika lite denna gång som i tidigare fall tog
Naturvårdsverket hänsyn till remissopinionen och
överlämnade sitt förslag till A91-bestämmelser till
regeringen i september 1990. Förståndigt nog har
regeringen dock ännu inte tagit ställning till
Naturvårdsverkets förslag. Bl.a. har resultatet av den
GATT-notifikation som ägt rum under hösten avvaktats.
(GATT-notifikationer brukar sällan leda till konkreta
invändningar från mottagarländerna. När så sker är det ett
tecken på att landet ifråga anser att ärendet är mycket
viktigt.) I detta fall har EG kommit med en relativt utförlig
kommentar till det svenska förslaget och påpekat att
bildelstillverkare inom EG skulle diskrimineras på den
svenska marknaden om förslaget genomfördes. EG
framhåller explicit sin önskan om att de svenska
myndigheterna beaktar EGs synpunkter i frågan.

EG gjorde alltså samma bedömning som bl.a. den
bilmärkesobundna sektorn, nämligen att A91 utgör ett
handelshinder som skulle hämma konkurrensen på den
svenska marknaden.

Denna relativt omfattande genomgång av A91-
bestämmelsernas tillkomst och ärendeläget motiveras dels
av frågans vikt i konkurrenshänseende, dels av att
regeringen uppenbarligen insett att Naturvårdsverkets
författningar om bilavgasregler (A40-bestämmelserna
m.fl.) inte stämmer överens med bilavgaslagen,
bilavgasförordningen och med de förarbeten till dessa som
Jordbruksutskottets betänkanden utgör. Att denna
situation uppkommit beror i sin tur dels på att
Naturvårdsverkets författningar har tidigare riksdags- och
regeringsbeslut som utgångspunkt, dels på att
Naturvårdsverket anmärkningsvärt nog inte har ändrat
tidigare utfärdade författningar i enlighet med aktuella
riksdagsbeslut. Dock är A91-förslaget -- även om det är
missriktat och i praktiken inte leder till en rimlig
konkurrenssituation i branschen -- i formell mening ett
förslag som syftar till att efterkomma riksdagens beslut.
Däremot har regeringen inte i övrigt ålagt Naturvårdsverket
att anpassa sina bestämmelser på bilavgasområdet i enlighet
med riksdagens uttalade vilja att slå vakt om konkurrensen
i här aktuella avseenden.

Riksdagens beslut avser helt klart att garantera en
tillräcklig konkurrens på bilservicemarknaden. Riksdagen
bör därför åter uppmärksamma problemet och uppdra åt
regeringen att ålägga Naturvårdsverket att utforma samtliga
författningar rörande bilavgasområdet i enlighet med
kravet på att konkurrensen skall upprätthållas. Främst
därvidlag är att A40-bestämmelsernas grundläggande
inriktning ändras så att det är bilarnas funktion i
bilavgashänseende som skall upprätthållas under hela den
tid de brukas, inte att bilarna är utrustade med av respektive
billeverantör certifierade och artikelnumrerade delar
angivna i typintygsansökningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att utforma samtliga författningar rörande
bilavgasområdet i enlighet med de krav som riksdagen ställt
på att konkurrensen skall upprätthållas.

Stockholm den 22 januari 1991

Ivar Franzén (c)

Lennart Brunander (c)