Naturvetarreformen

Motion 1989/90:Ub714 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c, vpk, mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub714

av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c, vpk, mp)
Naturvetarreformen

Naturvetarreformen svarar mot ett djupt och länge känt behov både hos naturvetarna
själva och hos avnämarna till naturvetarutbildningen. Detta återspeglas
inte minst av den alldeles ovanligt positiva remissopinion som enhälligt
ställde sig bakom förslaget våren 1987. Samtidigt påpekade landets universitet
liksom UHÄ att reformen självfallet bara kunde genomföras om full
kostnadstäckning erhölls.

Reformen innebär att utbildningen breddas med obligatoriska baskurser i
flera naturvetenskapliga ämnen under de två första åren och att valfriheten
under utbildningens senare del ökas. Utbildningstiden förlängs från tre till
fyra år. Den nya linjen startade läsåret 1989/90 och erhöll då ett engångsanslag
för det första året om 8,6 miljoner kronor, vilket någorlunda täcker kostnaderna
för de nya kurserna och för den snedfördelning som uppstår då de
studerande läser ett gemensamt basår. Vissa ämnen får då inga nybörjare
1989/90 men måste självfallet behålla sina lärare. Denna obalans flyttas
uppåt i årskurserna och försvinner först efter 1991/92.

I årets anslagsframställning beräknar UHÄ den totala kostnaden för reformen
till 31,15 miljoner kronor och anser att 7,5 miljoner kronor kan överföras
från LIF-anslaget eftersom en del studerande redan i det gamla systemet
skaffade sig en fyraårig utbildning via studier på fristående kurs. Vidare
konstateras att 0,85 miljoner kronor tillförs naturvetarutbildningen 1988/89.
Totalt äskas därför ett nettotillskott av 22,8 miljoner kronor, att tillföras med
7 miljoner kronor 1990/91, ytterligare 7 miljoner kronor och slutligen 8,8
miljoner kronor 1992/93. UHÄ understryker att kostnaderna för reformen i
realiteten är en konsekvens av redan fattade riksdagsbeslut.

UHÄ:s förslag till finansiering är rimligt även om det innebär en prutning
med drygt 10 procent jämfört med universitetens egna beräkningar. Nu föreslås
i statsverkspropositionen att kostnaderna för reformen skall minska till
16 miljoner kronor varav 10 miljoner kronor skall tas från LIF-anslaget och
6 miljoner kronor skall tas genom omfördelning inom anslagets ram. Innebörden
av detta är att departementschefen, trots UHÄ:s väl underbygda förslag
om betydande anslagsförstärkningar för genomförandet av den nya naturvetarlinjen,
föreslår att reformen skall ske utan resurstillskott.

Som motivering för detta förslag framförs att man inte kan veta hur stor
del av de studerande som väljer att fullfölja den fyraåriga utbildningen. T.ex.
kan den som så önskar gå vidare till forskarutbildning redan efter tre år.

Detta resonemang är anmärkningsvärt då såväl UHÄ:s förslag och den bakomliggande
utredningen som landets universitet anser att övergång till forskarutbildning
normalt skall ske efter fullgjord fyraårig utbildning. Ytterst få
studerande är så målmedvetet inriktade på en forskarkarriär att de dels vet
vilket specialområde de vill ägna sig åt utan att ha läst några fördjupningskurser,
dels är beredda att avstå från att som grund skaffa sig en färdig yrkesutbildning.

Det är sant att det kommer att vara möjligt att avsluta sina studier med en
fil.kand. examen efter tre år men det blir ingen bra utbildning för den som
tänker sig en verksamhet som naturvetare - varför skulle man i så fall genomföra
reformen? Det är helt orimligt att starta en ny fyraårig utbildning
och sedan, redan innan den pågått ens ett år anta att endast 50 procent av de
studerande kommer att fullfölja den!

Vilka blir då konsekvenserna om den föreslagna totala förändringen i de
ekonomiska förutsättningarna för reformen genomförs?

Lärartätheten kan knappast minskas på de grundläggande kurserna där
antalet kursdeltagare är i storleksordningen 100. Ständiga resursminskningar
under en lång följd av år har lett till att undervisningen där redan sker
i alltför stora grupper. På fördjupningskurserna är lärartätheten hög därför
att kurserna är små, cirka 15 deltagare. Den kan bara sänkas genom att slå
samman kurser och därmed öka gruppstorleken. Uppskattningsvis skulle antalet
fördjupningskurser behöva minska till hälften med följd att den nya utbildningen
skulle ge avsevärt mindre valfrihet än den gamla. Ett av målen
för reformen var att öka valfriheten!

En annan möjlighet är att minska det totala antalet laborationer i hela utbildningen
med cirka 25 procent, vilket skulle innebära en kraftig och fullständigt
oacceptabel sänkning av utbildningens kvalitet. En tredje möjlighet
är att i princip smeta ut dagens utbildning över fyra år i stället för tre. Det
skulle förvisso ge en lugnare studietakt men till priset av högre studieskulder.

Om den föreslagna drastiska minskningen av resurserna för den nya naturvetarlinjen
verkligen kommer till stånd innebär det
att naturvetarna får planera, utveckla och sätta i gång en utbildning vars
intentioner inte kan förverkligas,
att de studerande får en utbildning som visserligen är förlängd till fyra år
men av så pass mycket lägre kvalitet att utbytet blir ungefär detsamma som
tidigare erhölls på tre år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om naturvetarlinjens finansiering.

Mot. 1989/90

Ub714

13

Stockholm den 25 januari 1990
Rune Rydén (m)

Bertil Fiskesjö (c)

Rolf L Nilson (vpk)

Siw Persson (fp)
Kaj Nilson (mp)

Mot. 1989/90

Ub714

14