Nedskräpningen av västkusten från Nordsjön och Kattegatt

Motion 1989/90:Jo742 av Erling Bager m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo742

av Erling Bager m.fl. (fp)

Nedskräpningen av västkusten från Nordsjön och
Kattegatt

Nedskräpningen av västkusten från havet har fortsatt under lång tid. Problemen
har ökat genom några decenniers plastålder som påtagligt förändrat bilden
av de bohuslänska och halländska stränderna. Efter vintrarnas olika
stormar kan skräpvallar upp till en höjd av en meter ibland mätas i vissa
vrakvikar. I vrakhögarna går det ofta att utläsa varifrån skräpet kommer,
t.ex. på förpackningar med produktnamn och ursprung tydligt synligt.

Internationella konventioner mot dumpning i Nordsjön finns, men dessa
har hittills till stor del varit verkningslösa.

När det gäller utsläppen av fast avfall beslutade Nordsjökonferensen 1987
att Nordsjön skulle bli s.k. specialområde i den internationella sjöfartslagstiftningen.
Detta innebär att det sedan 1988 är förbjudet att släppa ut fast
avfall. Trots detta fortsätter fast avfall under vinterstormarna att spolas upp
på den svenska västkusten.

Enligt en färsk rapport från Greenpeace fortsätter Storbritannien att
dumpa industriavfall i Nordsjön. Storbritannien bryter härigenom helt klart
mot Nordsjödeklarationen. Den är en bindande överenskommelse om att
skydda Nordsjön från dumpning och som även den brittiska regeringen skrivit
under.

Den svenska regeringen måste självfallet kraftfullt protestera mot att Storbritannien
bryter mot Nordsjökonventionen.

Praktiskt taget allt skräp på havsstränderna kommer från andra länder,
från yrkessjöfarten eller oljeutvinning i Nordsjön. Det fasta avfall som kommer
från kommunernas egna invånare eller från fritidsfolket är i sammanhanget
av marginell betydelse. Plast är det dominerande materialet i skräpet.

Ett intressant experiment har genomförts i Storbritannien. Vid olika tidpunkter
har man dumpat behållare med meddelanden längs den brittiska
Nordsjökusten. Behållarna har i stor utsträckning hittats längs den svenska
västkusten.

Havsströmmar och vindar samverkar så, att den svenska västkusten till
stor del blir mottagare av avfallet. På den svenska kusten är Hallandskusten
och Bohuskusten i särklass mest nedskräpade. Värst är situationen i norra
Bohuslän. Orsaken till detta är strömsättningar i Kattegatt, Nordsjön och
Skagerrak.

Den Baltiska strömmen från Östersjön förenar sig utanför Bohuskusten

med Jutska strömmen från Nordsjön och Engelska kanalen. Strömmarna
fortsätter norrut för att sedan vika av utefter norska Sorlandet och vidare ut
i Nordsjön. Uppe vid Tjärnö möter den nordgående strömmen vattnet från
Oslofjorden, uppblandat med föroreningarna från Idrefjorden och den
norska älven Glömma. Det mesta av det avfall som strömmarna för med sig
kommer sedan av vind och vågor att drivas in mot Bohus- och Hallandskusterna
där det så småningom hamnar på stränder och i vikar.

Västkuststiftelsen genomförde under 1987 en städkampanj utefter västkusten.
Uppslutningen från kustbefolkningen var stor:

- 11 000 människor har städat stränder, däribland 320 skolklasser.

- 57 000 arbetstimmar har lagts ner.

- Skräp motsvarande 27 000 sopsäckar har samlats in.

Förutom skolelever har föreningar av skilda slag deltagit, hemb^Jsföreningar,
byalag, båtklubbar, STF m.fl. Människor har frivilligt gått ut för att
städa och plocka upp avfall som andra släppt ut. Trots den massiva arbetsinsatsen
har uppskattningsvis endast ca 30% av kusten kunnat städas. Arbetsinsatsen
har gjorts trots vetskapen om att det redan efter ett par höststormar
ser likadant ut igen.

1988 upprepades en liknande städkampanj med ett liknande resultat som
året innan.

Den övermäktiga uppgiften visar på nödvändigheten att förutsättningslöst
utreda hur kustkommunernas stora nedsmutsningsproblem i ett längre tidsperspektiv
skall kunna lösas.

Vi har i en tidigare motion framfört att det är angeläget att berörda kustkommuner
erhåller hjälp för att klara det stora nedsmutsningsproblemet.
Jordbruksutskottets majoritet har avslagit detta förslag med motiveringen
att det enligt 20 § renhållningslagen (1979:596) åligger kommunen att återställa
platser som har skräpats ner.

Denna motivering är lite märklig - det är ju detta som är en stor del av
problemet för dessa utsatta kustkommuner. De är ålagda att återställa platser
som skräpats ner med internationellt avfall och får ingen möjlighet till
inhemsk hjälp. Berörda länsstyrelser har också skrivit till regeringen och begärt
stödinsatser med förutsättningen att regeringen kommer att ta initiativ.

Den nya Plan- och Bygglagen och Naturresurslagen lägger dessutom ytterligare
krav på kommunerna när det gäller planeringen av vattenområden vid
kusterna. En statlig utredning bör inväga synpunkter från Naturvårdsverket
och Kommunförbundet och kan även styra över en del befintliga forskningsoch
utvecklingsprojekt (FoU) till dessa problem. I redan pågående FoU-projekt
uppmärksammas nedsmutsningsproblem som är gemensamma för
norska och svenska kommuner.

Det är också viktigt att en sådan utredning utarbetar förslag på hur det
internationella informationsarbetet kan utformas. Västkuststiftelsen har under
flera år erbjudit sig att vara ciceroner för en ambassadörsresa om denna
förläggs till en vrakvik i Bohuslän. Detta för att andra länders representanter
skall få möjlighet att på ort och ställe bilda sig en uppfattning om den mängd
avfall som når den svenska västkusten från utlandet.

Det är viktigt att den föreslagna utredningen snabbt kan komma igång,

Mot. 1989/90

Jo742

7

och att riksdagen redan innevarande år kan fatta beslut om att ställa medel
till förfogande från det särskilda skatteutjämningsbidraget för kustkommunernas
kostnader för strandstädning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att som i motionen beskrivits utreda hur kustkommunerna
långsiktigt skall hjälpas att lösa problemen med nedsmutsningen från
Nordsjön och Kattegatt,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ställa medel till förfogande inom ramen för de
särskilda skatteutjämningsmedlen som bidrag till kustkommunernas
kostnader för strandstädning,1]

2. att riksdagen hos regeringen begär att den tar initiativ till förnyade
överläggningar med de länder som inte följer de åtaganden de
undertecknat i Nordsjökonventionen om förbud mot dumpning av avfall.

Stockholm den 22 januari 1990
Erling Bager (fp)

Kerstin Ekman (fp) Ingela Mårtensson (fp)

Anders Cas(berger (fp)

Mot. 1989/90

Jo742

11989/90:Fi303

8