Negativ föreningsrätt

Motion 1989/90:A715 av Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A715

av Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c)
Negativ föreningsrätt

Ingen ifrågasätter i dag den självklara rätten att fritt organisera sig på arbetsmarknaden.

Denna rätt är skyddad i grundlagen och för arbetsmarknaden också infogad
i 7 § Medbestämmandelagen. Enligt denna paragraf ges "rätt för arbetsgivare
och arbetstagare att tillhöra arbetsgivare- eller arbetstagareorganisation
att utnyttja medlemskapet och verka för organisationen eller för att sådan
bildas.

Någon motsvarande rätt att stå utanför en arbetsmarknadsorganisation
finns inte inskriven i lag trots att en sådan rätt i en demokratisk stat bör vara
lika självklar.

Frågan om ett skydd också för den negativa föreningsrätten behandlades
av nya arbetsrättskommittén som trots flera års arbete inte kom fram till att
en negativ föreningsrätt skulle införas. Kommittén drog slutsatsen att en sådan
lag, som skulle utsträckas att omfatta även arbetssökande, i sak blir en
fråga om man skall lagstifta mot s.k. organisationsklausuler, dvs. förbehåll i
kollektivavtal om att en arbetsgivare åtar sig att endast anställa arbetskraft
som tillhör en viss organisation.

Så kan naturligtvis bli fallet. Vi menar emellertid att den enskildes rätt att
fritt välja om vederbörande vill ansluta sig till en ideell organisation eller ej
måste överordnas arbetsmarknadens parters möjligheter att utestänga arbetsgivare/arbetstagare
från att erhålla arbete enbart på grund av att vederbörande
inte är medlem i en avtalsslutande organisation.

Behovet av en negativ föreningsrätt har tidigare illustrerats med att en av
de största organisationerna på arbetsmarknaden, Landsorganisationen, tilllämpar
ett system som i princip omöjliggör medlems utträde. Behovet av en
negativ föreningsrätt har därtill förstärkts genom några fackliga organisationers
försök och beslut att teckna kollektiva försäkringar för samtliga medlemmar
utanför det kollektivavtalsreglerade området.

Visserligen har LO fattat beslut med innebörden att rätten till utträde i
fortsättningen skall vara ovillkorlig. Genom bristfällig lagstiftning är det
emellertid fortfarande möjligt att vägra medlem i facklig organisation utträde.
Något intresse från arbetsmarknadens parter att lösa dessa problem
torde inte heller finnas utan det enda skyddet för den enskilde individen är
att lagstifta om införandet av en negativ föreningsrätt. Frågan om den negativa
föreningsrätten är emellertid inte unik för Sverige utan engagerar ar

betstagare i hela Europa. För EG-staternas del kommer den med största san- Mot. 1989/90

nolikhet att få sin lösning i EG:s aviserade sociala stadga, Social Charter. I A715

stadgans 11 :e paragraf föreslås allas rätt att tillhöra en fackförening eller att
inte göra det garanterad.

Någon ny utredning för att bereda frågan behöver inte tillsättas för att utreda
denna självklara rätt att i en demokratisk stat stå utanför en förening.

Det bör därför ankomma på regeringen att utarbeta ett förslag till negativ
föreningsrätt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om negativ föreningsrätt.

Stockholm den 19 januari 1990

Filip Fridolfsson (m)

Stig Bertilsson (m)

Rolf Clarkson (m)

Bengt Rosén (fp)

Britta Bjelle (fp)

Ivar Franzén (c)

Charlotte Cederschiöld (m)
Bengt Harding Olson (fp)
Siw Persson (fp)

Ylva Annerstedt (fp)

12