Nödvärnsrätt i jaktlagstiftningen

Motion 2002/03:MJ391 av Lena Ek och Sofia Larsen (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring av nödvärnsreglerna i jaktlagstiftningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om överföring av beslut om skyddsjakt på varg till länsstyrelserna.

Motivering

Under senare tid har konfrontationen mellan människa och varg orsakat en upprörd debatt. Flera vargar har rört sig nära bebyggelse och i några fall också iakttagits i villakvarter. Får och ungdjur har rivits vilket också orsakat upprörda känslor. Den känsliga debatten berör många människor. Det är viktigt att det finns en balans så att människor kan acceptera en rovdjursstam.

I dag är nödvärnsrätten vid anfall från varg utformad så att t.ex. en jägare inte får skjuta om vargen anfallit jägarens hund, utan hundägaren måste avvakta till dess djuret återvänder eller anfaller en andra gång. Det gör att nödvärnsrätten i jaktlagstiftningen är annorlunda än den nödvärnsrätt som finns i brottsbalken. Reglerna borde ändras så att rätten att agera i nödvärn finns redan vid en första attack.

Naturvårdsverket bestämmer idag om skyddsjakt skall tillåtas på enskilda exemplar av vargar som uppvisat avvikande beteende. I andra jaktfrågor är det länsstyrelserna som har ansvar och kontakter med jägare. När det gäller t.ex. älgfrågor finns både en djup kunskap om älgstammen och om hur jägarna är organiserade på olika orter. Viltvård, naturvård och naturskydd hanteras också på länsstyrelserna. Det är därför naturligt att frågor om skyddsjakt på varg i det enskilda fallet skall hanteras av respektive länsstyrelse.

Stockholm den 21 oktober 2002
Lena Ek (c)	Sofia Larsen (c)