Nordiskt samarbete

Motion 2001/02:U341 av Elver Jonsson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att understödja det nordisk-ryska samarbetet vid genomförandet av EU:s nordliga dimension.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en ekonomisk och demokratisk utveckling i enklaven Kaliningrad.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om orsakerna till gränsgångares problem och åtgärder för att främja ökad rörlighet och smidigt vardagsumgänge över landgränserna.

Motivering

Den nordiska identiteten bygger på stor språklig och kulturell samhörighet. Likartade historiska erfarenheter har lett till att reformationen, demokratin och den sociala välfärden införts på likartat sätt i de olika nordiska staterna. De nordiska länderna har dessutom likartade demografiska och miljömässiga förhållanden. Norden har visat hur man har kunnat klara av gränsförskjutningar och andra stora förändringar som i andra områden ofta bara kan lösas efter väpnade konflikter. Exempel härpå är upplösningen av unionen mellan Norge och Sverige 1905, Ålandsfrågan 1920 samt korrigeringen av den dansk-tyska gränsen efter första världskriget.

Det nordiska samarbetet bygger på en genuin värdegemenskap mellan fem länder och tre självstyrande områden i Norden. Det nordiska samarbetet är unikt i världen genom sin stabilitet, folkliga förankring och legitimitet. Styrkan i det nordiska samarbetet bygger inte minst på att det vilar på omfattande nätverk på alla nivåer. Det politiska samarbetet mellan regeringarna och inom Nordiska rådet har sin motsvarighet på kommunal nivå genom vänortssamarbetet och andra organisationer med lång tradition på gränsöverskridande verksamhet på folklig nivå genom Föreningen Norden.

Norden och nordvästra Ryssland

Nordiska rådet antog vid sin session i Stockholm 1999 ett uttalande om Norden och den nordliga dimensionen. Den nordliga dimensionen, som lanserades av Finlands statsminister Paavo Lipponen i ett tal 1997, kan sägas ha utgjort en av förutsättningarna för Finlands ordförandeskap i EU. Även under det svenska ordförandeskapet lyftes den nordliga dimensionen fram. Att det i ordförandelandets slutrapport om den nordliga dimensionen som lades fram vid toppmötet i juni 2001 inte nämns att såväl Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet är aktörer i denna process kan man bara beklaga. Till skillnad från utvidgningen syftar den nordliga dimensionen till att få med nordvästra Ryssland i det europeiska samarbetet. Den skepsis som på många håll uttalats mot Ryssland som samarbetspartner synes obefogad och önskan på rysk sida om samarbete är obestridd. Nordiska rådet, som utvecklat täta kontakter med de baltiska länderna genom sitt närområdesutskott, kommer även framöver att ägna allt större uppmärksamhet åt Ryssland. En grupp parlamentariker från Nordiska rådet besökte under våren Petrozavodsk i Karelen för att bl.a. diskutera den nordliga dimensionen. Senare i höst arrangerar Nordiska rådet i samarbete med Duman ett seminarium om demokratiutveckling; detta är bara några exempel. Det samarbete som Nordiska rådet utvecklar med nordvästra Ryssland kan bli en katalysator i utvecklingen av den nordliga dimensionen. Den nordliga dimensionen syftar till att främja säkerhet, stabilitet och hållbar utveckling i hela regionen. Den skall också bidra till ekonomisk och social utveckling och därigenom till att minska skillnaderna i levnadsstandard samt till att minska miljöhoten och att förebygga eller avvärja andra hot såsom gränsöverskridande kriminalitet. Arbetet med den nordliga dimensionen bör också befästa värderingar som demokrati och rättsstatens principer.

Vid Nordiska rådets session i Köpenhamn om några veckor skall rådet ta ställning till en rapport om den nordliga dimensionen som utarbetats av en arbetsgrupp tillsatt av presidiet. Arbetsgruppen fastslår att det övergripande målet med den nordliga dimensionen är att stärka demokrati, säkerhet, stabilitet och en hållbar utveckling i norra Europa. Detta sker enligt gruppen bäst genom samarbete för att främja politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt samarbete i regionen. Från parlamentariskt håll är det viktigt att verka för att de nordiska länderna har en samlad syn på den nordliga dimensionen. Det nordiska i den nordliga dimensionen måste stärkas.

Norden och Kaliningrad

Vid ett besök i den ryska enklaven Kaliningrad fick rådets representanter en klar uppfattning om den oro man där känner över att hamna i en utsatt position som en isolerad ö i EU och dessutom förlora den nuvarande viseringsfriheten när Litauen och Polen blir medlemmar och börjar tillämpa Schengenavtalet. En stabilare politisk, social och ekonomisk utveckling i Kaliningrad är både mål och förutsättning för en starkare integration i den utveckling som sker i Östersjöområdet. Kaliningrads strategiska ställning är viktig för denna utveckling liksom även för den säkerhetspolitiska stabiliteten i södra Östersjön. För att uppmärksamma denna fråga har Nordiska rådet tillsatt en särskild rapportör med uppgift att bedöma behovet av nordiska insatser i Kaliningrad för att stödja en positiv utveckling vad gäller uppbyggandet av ett starkt civilt samhälle. Nordiska insatser för att stödja civil verksamhet kan inte nog understrykas och behövs för att fylla utrymmet efter den tidigare massiva militära närvaron i Kaliningrad. Efter initiativ av bl.a. mittengruppen i Nordiska rådet kommer förhoppningsvis en nordisk informationspunkt att inrättas i Kaliningrad. I rapportörens uppdrag ingår också att följa utvecklingen vad gäller etablerandet av en sådan informationspunkt.

Rörlighet över gränserna

En smidigt fungerande gränstrafik underlättar enskilda människors vardag och upprätthåller mellanfolkligt samarbete i gränsregionerna. Väl fungerande gränsrutiner är nödvändiga för såväl norska som svenska gränsregioner, vilka ofta har en infrastruktur av glesbygdskaraktär. I Nordiska rådet har problemen för dem som bor på ena sidan om en nordisk gräns och arbetar på den andra varit som en följetong i mer än 20 år. Oftast har det gällt skatteproblem när man haft inkomst på ena sidan gränsen och varit folkbokförd på den andra. Det har också gällt problem med beskattning av fastigheter och fordon. Vid flera sessioner har frågor ställts till ministerrådet om vilka åtgärder man avsett att vidta för att lösa gränsgångares problem. Senast har det gällt att köra utlandsregistrerade fordon över gränsen. Det har både rört sig om rätten att tillfälligt övernatta på arbetsplatsen utan att få sin bil beslagtagen och rätten att passera en nordisk landgräns med sin tjänstebil. Den gången har regeringarna hänvisat till smärre anpassningar av reglerna för användning av utlandsregistrerade personbilar, innebärande entydiga kriterier för fastställande av hemvist. Men man erkände också att problemet inte var löst för alla gränspendlare och att det inte heller kunde lösas utan att man tillämpade någorlunda lika avgifter för personbilar i de nordiska länderna, något som knappast var aktuell politik.

En genomgång av flera av de problem som gränsgångare mött under åren ger vid handen att det ofta rört sig om okunskap, dvs. att de som skall tillämpa reglerna inte känner till alla tillgängliga detaljer eller att medborgarna inte vet hur de skall vända sig till de relevanta instanserna. Ofta beror det på ren tanklöshet, bristande språkkunskaper och bristande resurser till följd av nedskärningar. Mer grundläggande orsaker är medvetna särlösningar grundade på skyddsintressen och, givetvis, kravet att få in skatteintäkter, samt olika praxis och traditioner. Det är ofta omöjligt att bryta upp traditioner från samhällen med mindre rörlighet. Det finns också ett territoriellt tänkande som utgår från att det är nationalstaten och inte individen som är rättighetsinnehavare.

Vi hade hoppats att gemensamt inträde i EU skulle ha upplöst alla dessa svårigheter och problem, men så blev inte fallet. Vi har ju dock både den nordiska arbetsmarknaden och EES-avtalet, som avser fri rörlighet för arbetskraft, kapital, varor och tjänster, att hänvisa till. Vi vill därför anmoda regeringen att utnyttja de avtalsverk som finns för att åstadkomma lösningar på kvarstående konkreta problem som försvårar för nordbor att bosätta sig och arbeta i annat nordiskt land. Kvarstående svårigheter strider ju både mot andan i den fria nordiska arbetsmarknaden och EES-avtalet som alla nordiska länder deltar i. Genom inrättandet av servicetelefonen Hallå Norden, lokaliserad till Norden i Fokus, har en klar förbättring inträtt vad gäller enskildas möjligheter att få information om gällande regler och om möjligheterna att komma till rätta med olika konkreta problem. Men de substantiella svårigheterna kvarstår.

Efter Nordiska rådets session i Island förra året beslöt ministerrådet uppdra åt tidigare samarbetsministern från Finland ambassadör Ole Norrback att kartlägga de medborgerliga rättigheterna i Norden och komma med förbättringsförslag. Uppdraget är bl.a. att gå igenom existerande avtal som de nordiska länderna träffat om medborgarnas rättigheter och se till att de blir kända för allmänhet och myndigheter men också peka på problem som uppstår när individer flyttar mellan de nordiska länderna. En delrapport kommer att presenteras vid årets session, och i mars 2002 skall utredningen ligga klar.

Stockholm den 3 oktober 2001

Elver Jonsson (fp)