Nya regler för registrering av vårdår

Motion 1991/92:Sf254 av Charlotte Cederschiöld (m)

En av de reformer som den förra borgerliga regeringen
genomförde var föräldrars rätt till så kallade vårdår om de
under större delen av ett kalenderår vårdat ''ett här bosatt
barn som inte fyllt tre år'' (11 kap 6a § AFL).
Bestämmelsen, som gäller från och med 1982, innebär att
föräldern får tillgodoräkna sig året som år med
pensionspoäng. För att få full ATP krävs 30 år med
pensionspoäng. Har man exempelvis endast 27 år med
pensionspoäng får man endast 27/30 ATP. Vårdår påverkar
inte pensionspoängens storlek utan kvalificerar endast för
tid.

De viktigaste förutsättningarna som måste vara
uppfyllda för att få vårdår tillgodoräknade är följande:
Sökanden har vårdat barn utan att samtidigt ha
förvärvsarbetat eller studeratEndast vård före barnets
treårsdag räknas som vårdtidVården har sammanlagt
varat mer än sex månader av kalenderåret.Skriftlig
ansökan görs till försäkringskassan senast ett år efter
utgången av det år som skall tillgodoräknas.

Möjligheten att få räkna pensionsår för vård av barn är
särskilt viktig för den förälder som tar det största ansvaret
för barnet/barnen. Denna rättighet skall ses mot
bakgrunden av att en man på tio får full pension och en
kvinna på hundra, enligt försäkringsbolagens information.
Orsaken är i regel brist på ATP-år för kvinnans del, ofta
grundat på hennes ansvarstagande för barnen.

Riksdagen har vid flera tillfällen de senaste åren
behandlat det sjunkande antalet anmälningar av vårdår.

Någon konkret åtgärd som förändrat situationen för de
föräldrar som nu missat en del av sin framtida
pensionsinkomst har dock inte vidtagits. Däremot har
broschyren ''Föräldrapenning'' kompletterats med
information om vårdår. Frågan utreds därtill ingående
bland annat med SCB:s hjälp medan statistiken talar sitt
tydliga språk.

Totalt antal beviljade vårdår
1982:
17 159
'' '' ''
1986:
5 474
Beviljade vårdår fördelade på kön
1982:
17 038 kvinnor, 121 män
'' '' ''
1985:
5 326 kvinnor, 40 män

Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar
(pressmeddelande 88-12-19) skulle siffrorna innebära att i
verkligheten missar nio av tio denna möjlighet till bättre
pension. En svag uppgång av beviljade vårdår kan noteras
för 1988 (senaste år med tillgängliga uppgifter) då drygt 7
000 ansökningar beviljades.

Med all sannolikhet är det så att människor inte
medvetet tackar nej till bättre pensionsförhållanden. Man
kan således ifrågasätta om den kartläggning av 1 000
personer som SCB gjorde 1990 verkligen givit ett resultat
som motsvarar de resurser kartläggningen tagit. SCB:s
undersökning bekräftar det man länge vetat: att
informationen om vårdårsrätt varit bristfällig. De som
därigenom förlorat kvalifikationstid och utfallande pension
(mest kvinnor) har gjort det på grund av bristande
information. 58 procent av de tusen tillfrågade har aldrig
hört talas om vårdår, 46 procent vet inget om reglerna. De
som vet något har fått informationen genom släktingar,
vänner och bekanta i första hand. Skälet till att de ej ansökt
är otillräckliga kunskaper i 46 procent av fallen och att
systemet är krångligt i 37 procent av fallen. Orsakerna till
den bristfälliga informationen kan vara både politiska och
administrativa. Om det nu finns en gemensam politisk vilja
att föräldrar verkligen skall få de pensionsrättigheter de
faktiskt har rätt till, borde det finnas politiska
förutsättningar för att besluta om nya regler för registrering
av vårdår.

De två vägar som förefaller mest naturliga är då antingen
direkt riktad information eller automatisk registrering.
Båda vägarna förutsätter riksdagsbeslut.

Ansökningstiden kan utsträckas så att den riktade
informationen till hela den berörda befolkningen hinns
med. Man skulle få söka fram dem som har ''samhörighet''
med barn under tre år och som inte ''av egen kraft'' tjänat
in PGI på grund av föräldrapenning, förvärvsinkomst eller
annan pensionsgrundande ersättning. Detta kan inte ske
förrän vid eller efter utgången av andra året efter vårdåret,
det vill säga då det enligt nuvarande regler är för sent att
ansöka. Ansökningstiden måste således utsträckas. Enligt
''RFV anser 1989:8'' blir den vägen 183 000 kronor dyrare
första året på grund av att en direkt korrespondens med alla
föräldrar blir nödvändig. De följande åren beräknas den
årliga fördyringen till 150 000 konor. Onödigt krångligt kan
det också synas att gå den vägen i dataålderns tidevarv.

Det är tekniskt okomplicerat att göra en automatisk
registrering, men det kräver ett omformulerat
riksdagsbeslut angående vårdårets registrering. En
automatisk registrering skulle kunna tillgå så att alla
föräldrar till barn under tre år registreras automatiskt för
tillgodoräknande av vårdår. Alla som har haft en inkomst
över ett basbelopp faller omedelbart bort, precis som med
gällande bestämmelser. Endast i de mycket få fall där båda
föräldrarna haft inkomst under ett basbelopp krävs att
kontakt tas för att utröna vem av föräldrarna som haft det
huvudsakliga ansvaret för barnet. Administrationen skulle
därmed hållas på ett minimum och föräldrar skulle slippa
fylla i blanketten, komma ihåg anmälningsdatum etc.

Det väsentliga när det gäller rätt till vårdår är om någon
har pensionsgrundande inkomst eller ej. Man kan diskutera
det rimliga i att vägra en studerande utan inkomst att räkna
vårdår. För det första blir studierna inte lika effektiva för
den som samtidigt tar hand om spädbarn (och kanske även
flera barn). För det andra innebär reproduktionen ett
viktigt bidrag till folkhushållet vad gäller framtida
arbetskraft och inte minst möjlighet till framtida produktion
och inbetalning av pensionsavgifter -- insatser som Sverige
så väl behöver. Den som missunnar dessa vårdare rätten att
tillgodoräkna sig vårdår undervärderar arbetsinsatsen att
vårda barn. Den som motsätter sig automatisk registrering
av vårdår med motiveringen att vårdår är en frivillig förmån
(1988/89:SfU13) visar ett förvånansvärt byråkratiskt
synsätt, då sannolikt inte en enda person kommer att tacka
nej till erbjuden pension. Det finns anledning att erinra sig
att det här handlar om en grupp med svagt pensionsskydd,
ofta kvinnor med lägre utbildning. Det är en grupp som
berörts av en mängd pensionsbeslut som varit negativa för
denna kategori de senaste åren, till exempel när det gäller
pensionsbesluten vid den ''reviderade
efterlevnadspensioneringen'', vid nya ÄktB:s införande,
vid införandet av permanentskatt på privata
pensionsförsäkringar vilket drabbar den som själv försöker
förbättra sitt pensionsskydd, ofta kvinnor med låga
pensionspoäng.

Det krävs således ett nytt riksdagsbeslut när det gäller
registrering av vårdår om föräldrar i fortsättningen skall
komma i åtnjutande av de pensionsrättigheter de faktiskt
har. En schablonmodell med automatisk registrering borde
vara den smidigaste och för alla mest praktiska och rättvisa
lösningen och har också förordats av moderater,
centerpartister m fl i riksdagsreservationer de senaste åren.
Denna lösning ger ingen förtur till den som är ''om sig och
kring sig'' eller har vana vid blanketter, tider och
pappershantering. Det väsentliga är att medborgarna på ett
enkelt och praktiskt sätt kan tillgodogöra sig sina
rättigheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
reglerna för registrering av vårdår i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 22 januari 1992

Charlotte Cederschiöld (m)