Nytt socialavgiftssystem för egenföretagare

Motion 1988/89:Sf233 av Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Sf233

av Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson
(båda m)

Nytt socialavgiftssystem för egenföretagare

Vi har vid flera riksmöten motionerat om bättre överensstämmelse mellan
socialavgifter och förmåner för egenföretagare, men då utskottsmajoriteten
avslagit motionen återkommer vi med våra förslag.

Den bristande överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter har
debatterats många gånger i riksdagen och har även behandlats av sjukpenningkommittén,
som angav olika vägar för en lösning av problemet i
betänkandet Egenföretagares sjukpenning m.m. (SOU 1983:48). Den
socialdemokratiska majoriteten förordade emellertid endast en smidigare
tillämpning av nuvarande bestämmelser rörande sjukpenningförsäkringen.
Trots att frågan sedan länge varit under övervägande hos riksförsäkringsverket
och pensionsberedningen har intet förslag avgetts i ärendet.

Företagare med låga inkomster tvingas betala sociala avgifter för inkomster
som är så små att de inte ger rätt till någon som helst ersättning från
sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Avgiften får i dessa fall karaktären
av en ren skatt, som skall utgå trots att vederbörande vid inkomstbeskattningen
inte anses ha någon egentlig skatteförmåga. Vid låga inkomster
kan den avgiftsskyldige inte heller tillgodogöra sig avdrag för egenavgifterna,
varför dessa i realiteten blir dyrare än för personer med högre inkomster.

För makar, som båda deltar i arbetet i jordbruk eller rörelse, kan det
uppstå orättvisa genom att båda makarna i inkomstlägen mellan ett och två
basbelopp helt kan mista ATP-skyddet om en inkomstuppdelning sker.

En annan orättvisa gäller det förhållandet att en egenföretagare inte får
inplaceras i högre sjukpenningklass än vad som motsvarar lönen för en
anställd. Någon hänsyn till faktiska inkomstförhållanden tas inte, ej heller till
arbetad tid i jordbruket eller företaget.

Som argument mot ett mer differentierat avgiftsuttag har anförts att det
nya enhetliga avgiftssystemet, som infördes 1982, har inneburit betydande
administrativa lättnader för såväl myndigheter som egenföretagare. Ganska
nyligen har emellertid införts undantag från avgiftsplikten för mindre
inkomster från jordbruksfastighet, vilket visar att det är helt administrativt
möjligt att göra en särreglering för att minska negativa effekter av avgiftssystemet.

Vi anser därför att en utredning bör göras i syfte att få fram förslag till
avgiftsuttag, som innebär bättre överensstämmelse mellan avgifter och
förmåner för egenföretagare. Därvid bör även frågan om bättre möjligheter
för egenföretagare att teckna frivillig sjukförsäkring prövas.

Hemställan Mot. 1988/89

Sf233

Med stöd av ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till ett nytt
socialavgiftssystem för egenföretagare som ger bättre överensstämmelse
mellan avgifter och förmåner än det nuvarande.

Stockholm den 16 januari 1989

Gullan Lindblad (m) Karl-Gösta Svenson (m)

gotab 16698, Stockholm 1989