Obligatorisk civil registrering av äktenskap

Motion 2002/03:L262 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en obligatorisk civil registrering av äktenskap.

Motivering

Justitieminister Thomas Bodström framförde för ett år sedan ett förslag om att samfund skulle få rätt att registrera partnerskap. Bodström har uttalat i medierna att han inte ser någon skillnad mellan rätten att förrätta en vigsel och rätten att registrera partnerskap. Justitieministerns tanke var inte att denna lag skulle vara tvingande, utan att samfunden själva skulle få välja huruvida man vill införa denna möjlighet eller ej, enligt ministerns pressekreterare (Kyrkans Tidning 10/02).

Även om justitieministern betonar valfriheten för samfunden så innebär detta förslag inte en valfrihet för den enskilde prästen eller annan vigselförrättare. Med hänsyn till att samhället inte skall verka i diskriminerande riktning kommer en sådan lagändring därtill att åstadkomma en stark press på alla samfund, men i första hand på Svenska kyrkan och dess församlingar, att tillämpa vigsel även för homosexuella. Men vi vet att många, både präster och lekmän, har svårt att acceptera detta. Vi anser det heller inte rimligt att genom lagstiftning pressa de religiösa samfunden att mot sin vilja förrätta vigsel eller ge välsignelse över ingånget partnerskap.

I stället förespråkar vi en obligatorisk civil vigsel av samtliga äktenskap och partnerskap.

Eftersom statskyrkosystemet har upphört från och med år 2000 har den kyrkliga vigselns betydelse förändrats; att staten tar hand om den juridiska regleringen av äktenskap och partnerskap ter sig idag som en rimligare ordning. Fria kyrkor skall, menar vi, få vara fria kyrkor, som ägnar sig åt evangelium, inte civilrättslig ämbetsutövning. Hur detta evangelium tolkas och praktiseras är en inomkyrklig angelägenhet. Samfunden skall själva få bestämma hur de vill välsigna sina parbildningar.

Frågan är alltså om statens registrering av hur människor sammanlever även fortsättningsvis skall kunna registreras i form av vigslar i ett stort antal trossamfund.

Eftersom tillämpningen av lagstiftning om arvsrätt, egendomsrätt och viss skatterätt är beroende av huruvida en viss person sammanlever med en annan person eller ej, behövs det någon form av statlig, juridiskt bindande registrering som underlag för denna tillämpning. I många andra västerländska länder är det normalt att en sådan registrering är statlig och sköts av statliga eller kommunala tjänstemän på statligt uppdrag. Många, kanske de flesta, som låter registrera sin samlevnad i statliga register vill också ha en kyrklig välsignelse i det trossamfund de tillhör. Ett sådant system bör enligt vår mening också fortsättningsvis tillämpas i Sverige.

Ytterligare ett statligt tvingande system skulle därmed försvinna. Staten har ingen rätt att kräva att kyrkor och samfund skall vara inordnade i lagar och regler som enbart har statliga och i detta fall statliga fiskala syften. Om trosfrågor inte blandas samman med statliga system kommer trossamfunden bättre att kunna tjäna sina grundläggande syften: att förmedla evangelium till människor i alla livets situationer.

Därför vill vi att riksdagen beslutar att låta utreda om vigselbegreppet i dess nuvarande form kan ersättas av annan form av statlig registrering.

Stockholm den 21 oktober 2002
Helena Bargholtz (fp)
Cecilia Wikström (fp)	Ulf Nilsson (fp)