Obligatoriskt anbudsförfarande vid kommunal verksamhet

Motion 1991/92:Fi507 av Stig Rindborg (m)

Tiderna för ohämmad expansion av den kommunala
verksamheten är sedan länge förbi. Nu kan inte
kommunerna längre höja skatterna för att finansiera ny och
utökad verksamhet. Tvärtom, kommuner tvingas, liksom
stat och landsting, istället till besparingar, rationaliseringar
och omstruktureringar.

En viktig del i uppgiften att effektivisera den
kommunala sektorn är att utöka möjligheterna till privata
entreprenadlösningar på de områden där kommunerna idag
har faktiskt monopol. Det är väsentligt att privata
entreprenörer får möjlighet att på lika villkor konkurrera
med kommunernas egna produktionsalternativ. Syftet är
givetvis att nå så hög kvalitet som möjligt, till så låg kostnad
som möjligt, för den offentliga sektorns skilda
verksamheter.

Hittills har statlig styrning ofta hindrat kommunerna att
lägga ut verksamheter på entreprenad, men med
omläggningen av statsbidragssystemet får kommunerna
större frihet att själva prioritera mellan olika verksamheter
och att välja form för utförandet. Nu läggs omkring 10
procent av kommunernas totala verksamhet ut på
entreprenad, men det finns inga skäl till varför den siffran
inom några år inte kan vara 50 procent eller högre. Ett ökat
användande av entreprenadlösningar i kommun och
landsting kan spela en viktig roll för att förstärka
företagandet i Sverige.

En viktig förklaring till varför andelen entreprenader
inom den kommunala verksamheten inte är större, är
kommunernas dubbla roller. Kommunerna fungerar som
både myndighet och serviceorgan, som både
konsumentföreträdare och producent. Dessa dubbla roller
leder till sammanblandning och målkonflikter.

För att en verklig effektivisering och omstrukturering av
den kommunala verksamheten skall vara möjlig, krävs att
kommunalpolitikerna koncentrerar sig på sin beställarroll
och agerar ur ett marknadsekonomiskt perspektiv.
Kommunalpolitikers roll är att agera beställare, inte
producent av tjänster.

Kommunernas uppgift är att ge skattebetalarna bästa
och mesta valuta för skattepengarna. Då måste alla
alternativ till förbättringar prövas. Den viktigaste uppgiften
för kommunerna i framtiden blir därför att prioritera, att
sätta standarder för olika verksamheter och att se till att de
utförs på bästa sätt, enligt det uppdrag som medborgarna
givit. Konkurrens på så många områden som möjligt
kommer att hjälpa till att höja värdet av varje skattekrona.

Konkurrens välgörande

Det är oomtvistligen så att konkurrens leder till
effektiviseringar av en verksamhet och till ett ökat
förändringstryck och idéutveckling. En klarare uppdelning
av kommunernas roller kan möjliggöra en nyttig och
välgörande konkurrens mellan olika
produktionsalternativ -- kommunernas egen-regi-lösningar
och privata entreprenader. Det enda sättet att effektivisera
och rationalisera den kommunala sektorn är att utsätta all
kommunal verksamhet, som inte innebär
myndighetsutövning, för anbudskonkurrens på lika villkor.

Konkurrens mellan olika producenter av kommunala
tjänster leder också till valfrihet för kommuninvånarna.
Friheten att välja även inom de områden där kommunen
idag har monopol innebär en väsentlig välfärdsökning för
medborgarna.

Anledningen till den offentliga sektorns ineffektivitet
ligger inte hos de anställda. Skälen till ineffektivitet står helt
att finna i bristen på konkurrens och den arbetsorganisation
som detta tillåtit. Säkert ruvar landets kommuner på
tusentals potentiella entreprenörer bland de anställda som
är villiga att satsa, pröva egna idéer och stå på egna ben och
som kommer att utföra samma tjänster som tidigare
billigare och bättre.

Inte minst för de anställda inom kommunerna är det
viktigt att konkurrens tillåts. Det skulle innebära en frihet
att välja arbetsgivare. För hundratusentals
kommunalanställda, främst kvinnor, finns inte den
möjligheten. Detta hindrar rörlighet och
utvecklingsmöjligheter för mängder av människor.

Likställighet även för producenter

En av de centrala principerna för kommunal
myndighetsutövning är likställighetsprincipen. Den innebär
att kommunen inte får särbehandla någon
kommuninvånare eller någon grupp av kommuninvånare,
annat än om särskilda omständigheter föreligger.

Självklart bör inte denna princip bara gälla
kommuninvånarna, såsom mottagare och konsumenter av
kommunens tjänster. I en marknadsekonomi värd namnet
är det lika självklart att en kommun inte tillåts gynna vissa
producenter framför andra. Allt annat bör ses som en
kränkning av näringsfriheten. Kommunerna behandlar idag
alla utomstående producenter på ett likartat och rättvist
sätt.

Privata entreprenörer måste få rätt att konkurrera på
lika villkor med kommunernas egna produktionsalternativ.
Då måste den kommunala likställighetsprincipen gälla
också producenter. Enskilda producenter måste jämställas
med kommunens producenter. Denna likställighetsprincip
bör lagfästas.

Privata entreprenörers möjligheter att på lika villkor
konkurrera med kommunala produktionsenheter berörs i
hög grad av villkoren för statsbidrag. Därför bör det ovan
anförda beaktas vid utformningen av statsbidragssystemet
till kommunerna.

Obligatoriskt anbudsförfarande

I Storbritannien introducerades under 1980-talet krav på
att kommunerna skall genomföra ett obligatoriskt
anbudsförfarande för de verksamheter där de ämnar driva
en viss verksamhet i egen regi. Reglerna omfattar tekniska
tjänster och förvaltning. Nya områden för obligatoriskt
anbudsförfarande har kontinuerligt tillkommit. I
Storbritannien finns även regler som förbjuder ett
konkurrenshämmande beteende i kommunerna, med
möjligheter till sanktioner från statsmakternas sida om
kommunernas agerande tyder på att konkurrens begränsats
eller hindrats.

De främsta skälen till att ett anbudsobligatorium
infördes, var den växande kritiken mot kommunernas
ineffektivitet och en övertygelse om att bättre och
effektivare kommunal service skulle uppnås om de
kommunala enheterna fick konkurrens. Ett ytterligare syfte
var att tvinga kommunerna att beräkna de verkliga
kostnaderna för olika kommunala tjänster. Erfarenheterna
visar att det är precis vad som skett.

En undersökning, som genomförts av the Institute of
Local Government Studies, visar att inom de sektorer som
utsatts för obligatoriskt anbudsförfarande, har
kommunernas besparingar i genomsnitt varit sex procent
varje år för de verksamhetsområden som reglerna omfattar.
För de områden där konkurrensen ökat mest har
produktiviteten ökat med mellan 17 och 26 procent. Samma
undersökning visar även att kvaliteten på de tjänster som
underställts obligatoriskt anbudsförfarande dessutom har
förbättrats eller bibehållits.

De goda resultaten från Storbritannien är så tydliga att
det finns goda skäl för att även här i Sverige genomföra
obligatoriskt anbudsförfarande för, till att börja med,
kommunens tekniska verksamhet. Hittills har de flesta
privata entreprenörer i Sverige engagerats för
kommunernas tekniska verksamhet. Det finns ett antal
lyckade exempel på att sophämtning, gatu- och parkskötsel
etc har lagts ut på entreprenad. Det finns inga viktiga
principiella skillnader mellan dessa verksamheter och t ex
förvaltning av anläggningar, fastigheter och VA-nät. Inte
heller finns några anmärkningsvärda skillnader mellan de
förstnämnda och drift av reningsverk eller energibolag,
sotning, transporter, måltidsverksamhet och liknande.

Erfarenheterna från Storbritannien visar att det
obligatoriska anbudsförfarandet inte alls betyder att privata
entreprenörer tagit över på alla de områden där konkurrens
på lika villkor uppnåtts. Tvärtom är de fall där kommunens
alternativ vunnit anbudsförfarandet i majoritet. Men, den
viktiga erfarenheten är att konkurrens tvingat fram en
självsanering och effektivisering av den kommunalt
organiserade verksamheten.

En annan erfarenhet från Storbritannien är att
kommunerna, styrkta av de lyckade resultaten inom det
tekniska området, har överfört samma anbudsförfarande
även till andra områden, som inte omfattas av statlig
reglering.

Det behövs emellertid tydliga regler för hur
kommunernas bedömning av anbud skall gå till och hur
olika anbud sinsemellan skall vägas. Om en anbudstid görs
för kort gynnas kommuninterna producenter, eftersom de
av naturliga skäl känner verksamhetens villkor bäst, om
kommunerna brister i uppdelning av beställaroch
utförarfunktioner gynnas de kommuninterna alternativen
osv. Det är därför angeläget att det skapas precisa regler för
kommunernas upphandling så att det blir praktiskt möjligt
att göra rättvisa och korrekta jämförelser mellan de olika
anbud som presenteras. Näringsfrihetsombudsmannen,
NO, skulle exempelvis kunna ha översynen över dessa
regler.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatoriskt anbudsförfarande
inom kommunal verksamhet.

Stockholm den 27 januari 1992

Stig Rindborg (m)