Ökad återvinning av små el-produkter, m m

Motion 2008/09:MJ337 av Karin Granbom (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att insamlingen för återvinning av små elprodukter måste bli mer lättillgänglig.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det behövs en kampanj om hantering av elprodukter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den specifika informationen om hantering av glödlampor och lågenergilampor bör förbättras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det, om producenterna inte på frivillig väg snarast lyckas skapa ett pantsystem för vissa elprodukter såsom mobiltelefoner och glödlampor, bör undersökas om det genom lagstiftning kan införas ett pantsystem.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till utbyte av erfarenheter från EU- och EES-länders insamlingsarbete och att möjligheten till ett gränsöverskridande pantsystem för förpackningar för drickfärdig dryck bör utredas.

Motivering

Konsumtionen av elprodukter i hushållen har ökat markant under de senaste åren. Man kan förvänta sig att konsumtionen av elprodukter kommer att fortsätta att öka. Detta beror på ett antal faktorer som också bidrar till att uttjänta elprodukter riskerar att hamna fel.

Det handlar om att

• stora el-produkter blivit mycket mindre, såsom att datorer och skivspelare blivit handdatorer och mp3-spelare.

• produkter utan el förses med elektronik, som t.ex. leksaker, verktyg och tandborstar. Produkter med inbyggda, uppladdningsbara, och därmed miljöfarliga batterier ökar kraftigt.

• priserna sjunker, vilket gör att elektronik kan ses som en slit-och släng-vara och som något man kan få gratis, t.ex. som reklamprodukt.

• teknikutvecklingen nu är så snabb att produkter får en mycket kortare livslängd hos konsumenten. Fungerande produkter ersätts med nyare.

Plockanalyser genomförda under de senaste tre åren visar att svenska hushålls avfall i genomsnitt innehåller 0,6 % elavfall. Det mest frekvent förekommande elavfallet är batterier och glödlampor. I Sverige säljs varje år ca 80 miljoner glödlampor. Enbart 25 % av dessa återvinns. Andra elprodukter som också är vanligt förekommande i hushållssopor är små belysningsarmaturer, ficklampor, klockor, leksaker, små hushållsprodukter såsom eltandborstar, rakapparater, miniräknare, kretskort etc.

En väsentlig del av elavfallet utgörs av produkter som inte omfattas av producentansvaret för elprodukter och faller under det som kan kallas byggavfall, t.ex. kablar och strömbrytare.

Mobiltelefoner

Varje år köper svenskarna runt 3 miljoner mobiltelefoner. Enbart en liten del av dessa lämnas till återvinning. Det beräknas ligga minst 15 miljoner telefoner i hemmen. Enligt Avfall Sveriges rapport 2008:03 verkar det som att många mobiltelefoner ligger i hemmen och inte kastas i soporna. Telefonerna anses som bra att ha. Telia Sonera genomförde våren 2008 en undersökning som visar att minst 83 % säger sig ha minst en gammal telefon hemma.

Det finns dock en risk för att telefonen, när den blivit så gammal att den inte kan användas som reservtelefon, hamnar i soporna. En nackdel med att mobiler lagras och inte lämnas till återvinning är att värdefulla ämnen, såsom metaller, inte återvinns, vilket skulle ha inneburit minskat uttag av råvara och energibesparing.

Upplagring av elskrot

I mars 2008 gjordes en undersökning av Gfk Sverige AB där man frågade om folk hade icke-fungerande elprodukter i hemmet. Undersökningen visade att 65 % hade kasserade batterier i hemmet, 43 % kasserade glödlampor, 41 % kasserade mobiltelefoner, 37 % kasserade klockor, 24 % kasserade lågenergilampor och lysrör, 22 % kasserade mobiltelefoner och 21% hade kasserade leksaker i hemmet. Troligtvis är dessa beräkningar i underkant eftersom det kan vara svårt att minnas allt som finns hemma. Upplagringen var något mer frekvent bland hushåll som beskriver sig som miljöengagerade, vilket gör att man kan dra slutsatsen att det faktum att inte fler hade kasserade produkter hemma kan bero på att produkterna slängts felaktigt.

Att nästan vartannat hushåll lagrar glödlampor kan inte rättfärdigas genom att de kan vara bra att ha. Att 75 % av alla sålda glödlampor slutligen hamnar i soporna är ett mycket dåligt resultat.

Det är rimligt att dra slutsatsen därför att många lagrar gamla produkter hemma eller att varorna hamnar i soporna att det upplevs som svårt för konsumenter att göra sig av med elprodukter.

Vad behöver göras?

Insamlingen måste bli mer lättillgänglig. Att åka till en återvinningscentral utanför stan för att slänga en videospelare eller ett kylskåp kan nog anses acceptabelt, men det är inte rimligt och inte heller bra för miljön att folk ska behöva åka dit för att återlämna små elprodukter som är förbrukningsvaror, såsom exempelvis lampor och mp3-spelare.

Ett exempel på tillvägagångssätt för att underlätta insamling är att några kommuner i butiker har placerat ut behållare som samlar in elprodukter på ett liknande sätt som systemet för dryckesförpackningar. Batteriinsamlingen är ganska väl utbyggd. Ett system för insamling av annan elektronik skulle kunna samordnas med batteriinsamlingen.

En kampanj om hur hanteringen av smått elavfall ska gå till behöver genomföras. Eventuellt bör den särskilt riktas till unga då det enligt rapporten från Avfall Sverige främst är personer under 29 år som inte känner sig väl informerade.

Enbart en fjärdedel av alla glödlampor återvinns. Lågenergilampor innehåller kvicksilver och behöver samlas in separat av detta skäl. Information om hantering av glödlampor och lågenergilampor behöver förbättras för alla.

Sverige har ett framgångsrikt system för återvinning av dryckesförpackningar. Att en stor del av förpackningarna och därmed materialet återvinns är tack vare panten. Panten ger ekonomiska incitament att agera rätt. Detta system borde kunna överföras till fler produkter där innehavaren behöver extra drivkrafter för att återlämna dem på rätt plats. Om inte producenterna på frivillig väg snarast lyckas skapa ett pantsystem för vissa elprodukter såsom mobiltelefoner och glödlampor, bör det undersökas om det genom lagstiftning kan införas ett pantsystem.

I och med den fria rörligheten inom EU/EES vore det rättfärdigat att en förpackning enkelt återvann och helst också pantade i ett annat EU- eller EES-land. Erfarenheter av olika länders insamlingarbete bör utbytas. Vidare bör möjligheterna för ett gränsöverskridande pantsystem för förpackningar för drickfärdig dryck ses över.

Stockholm den 3 oktober 2008

Karin Granbom (fp)