Ökad säkerhet för gångtrafikanter

Motion 1988/89:T201 av Ingegerd Anderlund och Ingvar Björk (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T201

av Ingegerd Anderlund och Ingvar Björk (s)
Ökad säkerhet för gångtrafikanter

Mot.

1988/89
T201203

Trafiken är inne i en snabb utveckling. Forskare och fordonstillverkare
utvecklar avancerad informationsteknik för styrning av information om
trafik osv. Men fortfarande är det lika viktigt att säkert och bekvämt kunna
förflytta sig till fots. För många äldre och synskadade personer är detta det
enda färdsättet man har tillgång till. Andelen ökar dessutom med stigande
ålder, dvs. de personer som objektivt sett har sämst förutsättningar till en
trygg situation i trafiken på grund av sin egen fysiska kapacitet. De måste
över huvud taget ut i trafiken för att kunna fungera i samhället.

I dag finns för stora brister. Det pekar de rapporter som gjorts på: högre
antal olyckor. Rädslan för att gå ut i trafiken får en social betydelse för den
enskilde individ som visar sig i minskad aktivitet och minskat deltagande i
samhället. Ett rimligt krav är därför att man i trafikplanering tar mer hänsyn
till den oskyddade trafikanten.

Åtgärder som erfordras är många gånger små och inte bara positiva för
äldre och synskadade, utan för de flesta som förflyttar sig i gatumiljön. En
viktig åtgärd borde därför vara att göra de kommunala myndigheterna
uppmärksammade på de brister som finns, t.ex. dåligt utrymme på trottoarer,
övergångsställen som inte är ljudbevakade trots att tekniken har funnits
sedan 1960-talet osv., samt att informera om betydelsen för de äldre och
synskadade så väl olycksmässigt, ekonomiskt som socialt.

För att skydda cyklisterna från trafiken har konsekvenserna blivit stora
försämringar för äldre och synskadade personer genom den tilltagande
blandningen av gång- och cykeltrafik i gemensamma komplicerade banor. Är
man synskadad kan man inte se vad skyltarna anger, om banan t.ex. är för
blandad trafik och på vilken sida den gående skall gå. Cyklarna är tystgående
och hastigheterna höga. Ser och hör man dåligt är det svårt att hinna väja i
tid.

Ett sätt att stimulera kommunerna att bygga separata gångvägar är att
konstruera statsbidraget så att det blir ekonomiskt fördelaktigt för kommunen
att skilja gång och cykeltrafik åt.

Förändringen till skilda banor tar naturligtvis lång tid att genomföra. Men i
väntan på att denna förbättring av trafiksituationen för de äldre och
synskadade gångtrafikanterna genomförs måste en ändring av vägtrafikkungörelsen
göras så att cyklister på dessa banor får en ovillkorlig och
straffsanktionerad väjningsplikt för gående.

1

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr T20I-203

Hemställan Mot. 1988/89

T201

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bidragssystemet för gator och vägar utformas
så att byggande och underhåll av separata gångbanor stimuleras,

2. att riksdagen hos regeringen begär att informationsåtgärder
vidtas för att öka beslutsfattarnas förståelse för de problem de äldre
och synskadade upplever som gångtrafikanter,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ovillkorlig och
straffsanktionerad väjningsplikt för cyklister på gemensamma och
kombinerade banor måste införas.

Stockholm den 11 januari 1989

Ingegerd Anderlund (s) Ingvar Björk (s)

2