Ökade satsningar på infrastruktur

Motion 1992/93:T223 av Rune Backlund m.fl. (c, fp, m, kds)

En väl utbyggd infrastruktur, i första hand vägar,
järnvägar, flyglinjer och telekommunikationer, är
utomordentligt viktigt för att stärka det svenska
näringslivets konkurrenskraft. Det ger också de mindre
företagen likartade förutsättningar att verka i olika
regioner. Satsningar på infrastrukturen behövs för att det
skall bli attraktivt att starta och driva företag i hela Sverige.

Av stor betydelse för att företag oberoende av
lokaliseringsort skall kunna expandera är den ekonomiska
politiken. Tillväxt i ekonomin är en viktig förutsättning för
en rättvis fördelning av resurserna över hela landet.

I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil 7)
aviserar departementschefen stora förändringar på
infrastrukturens område. Regeringen har för avsikt att
lägga en proposition i ämnet under våren. Utöver ordinarie
investeringar och redan beslutade extrainvesteringar på 25
miljarder kronor kommer ytterligare investeringar för 20
miljarder att kunna göras under perioden 1994--2003.

Regeringens politik går ut på att på olika sätt underlätta
för små och medelstora företag att expandera. Det är i dessa
företag som de nya möjligheterna och de nya jobben finns.
Regeringens satsningar på infrastrukturen är mot den
bakgrunden välmotiverade. Nu krävs att investeringarna
kommer igång och att de gynnar små och medelstora
företag i hela landet. Många småföretag har på grund av
bristande infrastruktur i sitt område sämre möjligheter att
expandera. Det kan gälla ''flaskhalsar'' som en väg eller en
bro som inte kan byggas om på grund av bristande lokala
resurser. Regeringens infrastruktursatsningar måste i ökad
utsträckning gå till snabba åtgärder som gör att företag i
hela landet kan bedriva sin verksamhet på ett
konkurrenskraftigt sätt. Satsningarna måste också ge ett
väsentligt bidrag till sysselsättningen i framför allt glesbygd.
Lokala entreprenörer och underleverantörer ges därmed
ökade avsättningsmöjligheter.

Företagen i inlandet har olika konkurrensnackdelar
beroende på sämre infrastruktur. Dessa företag har även
lägre soliditet än företag i övriga landet. Samtidigt tar
transportkostnaderna en allt större del av företagens totala
kostnader i anspråk.

Regionalpolitiken kan inte ensam lösa de problem som
finns i vissa delar av landet. Det krävs en rad insatser på
olika områden som medvetet gynnar dessa regioner.
Åtgärderna måste vara långsiktiga och samordnade.

Närhet och tilgänglighet är nyckelord när det gäller
företags expansionsmöjligheter. En fri konkurrens mellan
olika transportslag leder till ökad effektivitet och måste
därför eftersträvas. Det avregleringsarbete som sker på
området bör påskyndas. Transportsystemet måste utformas
så att god trafiksäkerhet och miljö främjas. Samordnade
transportsystem behövs med samverkan bil--båt--tåg för att
ge största möjliga effektivitet.

Vägar

Ett viktigt delmål för vägpolitiken enligt 1988 års
trafikpolitiska beslut var att en tillfredsställande standard
skulle säkerställas även på det lågtrafikerade vägnätet. I
årets budgetproposition konstateras att detta mål inte helt
har kunnat uppnås.

Vägtrafiken är stommen i vårt lands
inrikeskommunikationer. Godstrafiken med lastbil är
dominerande. Under en följd av år har anslagen till
vägbyggande och vägunderhåll varit otillräckliga.
Väginvesteringarna och vägunderhållet är eftersatt i
förhållande till ökningen av tunga fordon på vägarna.
Förutom sämre vägar blir resultatet ökad trängsel,
tidsförluster, ökade olycksrisker och kostnader.
Underhållet av vägnätet måste mot denna bakgrund öka.
Det gäller särskilt grusvägnätet. Grusvägarna har en
mycket stor betydelse för skogsindustrin som är en av
landets allra största exportnäringar. Grusvägnätet bör
bärighetsförstärkas och i ökad omfattning beläggas.

Järnvägar

Ökade satsningar på järnvägstrafiken ger goda
miljövinster. I framtiden kommer det att ställas allt hårdare
krav på det totala transportsystemets miljöpåverkan,
energieffektivitet m.m. Dessa krav talar för att
järnvägstrafiken byggs ut. Järnvägstransporter är säkrare ur
trafikskadesynpunkt än godstrafik på vägar. Säkrare
transporter leder bland annat till lägre försäkringspremier
för företagen. En utbyggnad av järnvägsnätet ger också
positiva effekter på arbetsmarknadsläget. Nuvarande
bannät bör förbättras vad gäller kapacitet, banstandard
m.m. under en tio-årsperiod. På sikt bör den tyngsta
godstrafiken separeras från den snabbaste persontrafiken.
För att företagen skall kunna konkurrera på ett effektivt
sätt krävs att den s.k. kombitrafiken med
omlastningsterminaler byggs ut. Etableringen av sådana
terminaler på olika håll i landet är en viktig
infrastruktursatsning för företagsamheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av
infrastruktursatsningarna.

Stockholm den 26 januari 1993

Rune Backlund (c)

Åke Carnerö (kds)

Sten Svensson (m)

Kjell Johansson (fp)