Ökat oberoende för riksbanken

Motion 1989/90:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi705

av Lars Tobisson m.fl. (m)

Ökat oberoende för riksbanken

Genom sitt ansvar för valuta- och kreditpolitiken har riksdagen en viktig roll
i kampen mot inflationen. När finanspolitiken befinner sig i ett balansläge,
blir det främst penningpolitiken som får svara för åtgärder i stabiliseringssyfte.

Den minskande tilltron till keynesiansk konjunkturpolitik har medfört en
internationell tendens att finanspolitiken ges en mer långsiktig inriktning
mot strukturella mål, medan stabiliseringspolitiken i växande utsträckning
bedrivs med penningpolitiska medel. Allmänt kan konstateras att detta lett
till större effektivitet i kampen mot inflationen och därmed också till en mer
balanserad tillväxtprocess. Erfarenheten visar emellertid dessutom på ett
starkt samband mellan framgång i stabiliseringspolitiken och oberoende för
berört lands centralbank. Detta framgår av diagrammet, som hämtats ur tidskriften
Economist hösten 1989.

Centralbankers oberoende och inflationstakt (genomsnitt 1973-86)

Inflation

Mest

oberoende

Källa: The Economist, oktober 1989

Sveriges riksbank intar således i detta hänseende en mittenposition bland Mot. 1989/90
industriländernas centralbanker. Av tradition är riksbanken en myndighet Fi705
direkt under riksdagen. Det starka politiska inflytande över verksamheten
som denna ställning medfört tunnades dock ut något vid ikraftträdandet av
en ny riksbankslag den 1 januari 1989. I denna riktning verkade ändringar i
sättet att utse ordförande i riksbanksfullmäktige och riksbankschefen.

Den ökade betydelse som tillmäts penningpolitiken tillsammans med konstaterade
svårigheter att bringa ned den svenska inflationstakten i nivå med
vad som förekommer i viktiga konkurrentländer gör det nu angeläget att ytterligare
steg tas för att stärka riksbankens oberoende. I det följande anges
ett antal förändringar som skulle tjäna detta syfte.

Vid översynen av riksbankens organisation i slutet av 1980-talet avskaffades
regeringens rätt att utse ordföranden i riksbanksfullmäktige. Sedan tidigare
är det förbjudet att förena ledamotskap i fullmäktige med uppdrag som
statsråd eller som styrelsemedlem i svenskt kreditinstitut eller fondkommissionsbolag.
Syftet med den senast företagna förändringen var att frikoppla
regeringen från den direkta ledningen av riksbanken, som ju är ett riksdagens
organ. Mot denna bakgrund får det anses strida mot den nya lagstiftningens
andemening att via val i riksdagen en statssekreterare i finansdepartementet
sitter kvar som ordförande i riksbanksfullmäktige. Förbudet för ett
statsråd, exempelvis finansministern, att ingå i fullmäktige borde i lika mån
gälla dennes närmaste politiske medarbetare. Av motsvarande skäl bör från
valbarhet till riksbanksfullmäktige fortsättningsvis uteslutas samtliga anställda
i statsdepartementen.

Övriga av riksdagen valda ledamöter av riksbanksfullmäktige har i allmänhet
samtidigt varit riksdagsledamöter. Bortsett från de restriktioner som därmed
uppkommer med avseende på tillgänglig tid för uppdraget, förekomsten
av finansiell expertis m.m. medför naturligtvis detta en betydande inverkan
av aktuella politiska överväganden. Enligt vår mening bör inte heller
uppdraget som riksdagsledamot vara förenligt med ledamotskap i riksbanksfullmäktige.
Riksdagen bör i stället till fullmäktigeledamöter utse personer
med dokumenterad ekonomisk kompetens, inhämtad på både teoretisk och
praktisk väg.

Med dessa förändringar skulle sammansättningen av den svenska riksbankens
styrelse mera likna vad som gäller i utländska centralbanker med en
oberoende ställning, såsom den tyska förbundsbanken och Federal Reserve i
USA. Fullmäktigeledamöternas självständighet stärks också om ledamöternas
mandatperiod förlängs från nuvarande tre år och om inte alla ledamöter
väljs samtidigt. Som exempel kan nämnas att de sju ledamöterna i den amerikanska
centralbankens styrelse utses på 14 år, varvid tillsättning av en ledamot
sker vartannat år. Vi föreslår att ledamöterna i riksbanksfullmäktige
skall väljas för en period av sju år med förnyelse av en plats per år. Riksdagens
valberedning har därvid att tillse att förslagsrätten följer gängse regler
för att återspegla aktuell mandatfördelning mellan partierna.

Före den senaste översynen av lagstiftningen gällande riksbanken fanns
inget ändamål för verksamheten angivet. Utländska centralbanker har ofta
en ändamålsparagraf, som vanligen framhåller uppgiften att verka för ett
stabilt penningvärde. Statsskuldspolitiska kommittén övervägde i sitt slutbe- 3

tänkande (SOU 1986:22) införandet av en sådan föreskrift men stannade för Mot. 1989/90

att endast i mera teknisk mening beskriva uppdraget som att föra valuta- och Fi705

kreditpolitik samt främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. En mer
självständig riksbanksledning behöver emellertid enligt vår mening en mer
preciserad målangivelse med ett ekonomisk-politiskt sakinnehåll. RF 9 kap,

12 § bör således utvidgas med föreskriften att riksbanken har till uppgift att
värna kronans yttre och inre värde.

Även om strävan skall vara att tillförsäkra riksbanken en mer självständig
ställning kan naturligtvis inte dess verksamhet bedrivas frikopplad från den
ekonomiska politiken i övrigt. Redan vid den föregående översynen av lagstiftningen
tillkom regler om samrådsskyldighet med regeringen. Samråd
med riksdagen bör säkerställas genom att riksbankschefen framträder inför
finansutskottet. Förutom i samband med överlämnandet av riksbankens årsberättelse
på våren bör detta ske strax efter riksmötets öppnande i oktober
samt i anslutning till behandlingen av regeringens finansplan och reviderade
finansplan.

Det bör ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att stärka riksbankens oberoende i enlighet
med vad i motionen anförts.

Stockholm den 16 januari 1990

Lars Tobisson (m)

Rune Rydén (m) Filip Fridolfsson (m)

Ing-Britt Nygren (m) Margareta Gard (m)

Knut Wachtmeister (m)

4