Olika trossamfund och begravningsplatser

Motion 2007/08:K214 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att genomföra skiljandet av kyrka och stat genom att förändra huvudmannaskapet för begravningsverksamheten.

Motivering

I dag ska enligt begravningslagen allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt stort antal gravplatser och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag anordnas och hållas av de territoriella församlingarna inom Svenska kyrkan. Regeringen kan i särskilda fall besluta att en kommun i stället ordnar begravningsplatser för dem som är folkbokförda inom kommunen. I dag är kommunerna Stockholm och Tranås huvudmän för begravningsverksamheten. I övriga landet är det en församling eller kyrklig samfällighet inom Svenska kyrkan som är huvudman för begravningsverksamheten.

I januari år 2000 skildes kyrkan från staten. Att Svenska kyrkan fortfarande står som huvudman för begravningsverksamheten är en kompromiss och en kvarleva från statskyrkosystemet. Det är inte rimligt att Svenska kyrkan ska tillhandahålla begravningsplaster för vitt skilda religioner med vitt skilda traditioner och önskemål om hur en begravningsplats ska utformas. Det enda logiska är att Svenska kyrkan ska vara skyldig att hålla begravningsplatser endast för dem som är medlemmar i Svenska kyrkan. De som inte tillhör något trossamfund alls bör få sina behov av begravningsplatser tillgodosedda via ett offentligt huvudmannaskap, till exempel kommunerna. De som tillhör annat trossamfund än Svenska kyrkan bör få sina begravningsplatser inom ramen för sina respektive trossamfund. I samtliga fall kan trossamfundens ansvar regleras i avtal med det offentliga, t.ex. med kommunerna.

Det är dags att skilja begravningsväsendet från Svenska kyrkan och låta ansvaret gå över till kommunerna. Dessa kan i sin tur få i uppdrag att via avtal med berörda trossamfund reglera tillgången till och ansvaret för begravningsplatser. För personer som inte tillhör något trossamfund får man överväga att inrätta kommunala begravningsplatser eller att teckna avtal om tillgång till begravningsplatser med ett eller flera trossamfund. En sådan lösning möjliggör självfallet för olika trossamfund att samarbeta och för det offentliga att med en part teckna avtal om ansvar för flera trossamfunds behov av begravningsplatser.

Vid tidigare behandling av frågan om huvudmannaskapet för begravningsverksamheten skriver utskottet:

Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden när det gäller huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Utskottet vill därvid liksom tidigare hänvisa till att Svenska kyrkans huvudmannaskap för begravningsväsendet är en del i den stat–kyrka-reform som genomfördes år 2000 efter decennier av utredningsarbete. Flera åtgärder vidtogs för att värna om intressena hos de allt större grupper i samhället som inte tillhör Svenska kyrkan. Bland annat inrättades särskilda ombud, vars verksamhet granskats av Riksrevisionen. Mot bakgrund av innehållet i Riksrevisionens rapport och med hänsyn till vikten av att skydda dessa stora gruppers intressen kan det enligt utskottets mening förutsättas att regeringen noga följer utvecklingen.

Jag anser inte att det räcker med att regeringen noga följer utvecklingen utan att initiativ bör tas för att se över huvudmannaskapet för begravningsverksamheten.

Stockholm den 27 september 2007

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)