om åtgärder för konkurrens och mot offentliga monopol

Motion 1987/88:Fi504 av Lars Tobisson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Fi504

av Lars Tobisson m. fl. (m)

om åtgärder för konkurrens och mot offentliga
monopol

Den offentliga sektorn kännetecknas av växande problem. Försämringen
av serviceutbudet är inte ett resultat av att budgetanslagen skulle vara för
små. Inte heller beror problemen på att de anställda inom den offentliga
sektorn skulle arbeta långsamt eller på annat sätt sköta sina arbetsuppgifter
på ett dåligt sätt. Tvärtom befinner sig många anställda i en svår situation.
De kläms mellan bristande resurser inom den enskilda avdelningen och
medborgarnas berättigade krav på god service. Orsaken är den ofta dåliga
produktiviteten, som främst beror på själva systemet, i vilket bristen på
konkurrens mellan olika typer av producenter är påtaglig. En stor del av
den svenska tjänstesektorn karaktäriseras i praktiken av att det offentliga
har monopol på produktionen, inte bara av kollektiva nyttigheter utan även
när det gäller individuella sådana.

Olika studier som gjorts av produktiviteten i den offentliga sektorn tyder
på en nedgång under de senaste 20 åren. Mellan åren 1970 och 1980 var
produktivitetsminskningen i hela den offentliga sektorn 1,5 % i genomsnitt
per år. Det innebär en förlust för medborgarna på nästan 6 % av BNP, eller
60 miljarder kronor uttryckt i dagens priser, jämfört med oförändrad produktivitet.

Beaktas att den privata tjänstesektorn, som hade kunnat vara ett alternativ
till en del av den offentliga produktionen, uppvisat en produktivitetsökning
på drygt 2 % sedan mitten av 1960-talet, blir kostnaden för att låta den
offentliga sektorn producera vissa tjänster utan konkurrens mycket hög.

Innebörden av den dåliga produktiviteten är att servicen till medborgarna
ständigt försämras både till kvantitet och kvalitet när utrymmet för att
öka de offentliga utgifterna är begränsat. Dagens rekordhöga skattetryck
sätter också bestämda gränser för de offentliga utgifternas ökningstakt i
framtiden.

Lösningen ligger i att öppna den monopoliserade offentliga tjänsteproduktionen
för konkurrerande privata alternativ. En bättre produktivitet
innebär att tjänsteproduktionen på samma gång både kan förbättras och
förbilligas.

För att kunna åstadkomma en fungerande konkurrens mellan privat och
offentlig sektor och därigenom förbättra produktiviteten fordras olika typer
av åtgärder alltifrån en sänkning av skattetrycket och en bred översyn
av konkurrenshindrande statsbidragsregler och finansieringsformer på

vård- och bostadssidan till mer avgränsade tekniska förändringar, som på Mot. 1987/88

olika sätt kan stärka konkurrensen inom tjänstesektorn. Exempel på det Fi504

senare slaget av åtgärder utgör regler om obligatorisk redovisning av den
kommunala egenregiverksamheten och översyn av upphandlingskungörelsen.

Stärkt konkurrens mellan privat och offentlig sektor

För att möjliggöra en effektivitetsfrämjande konkurrens mellan privat och
offentlig sektor måste åtgärder vidtas i följande avseenden:

Monopol och specialregleringar bör avskaffas inom ett flertal områden
som exempelvis arbetsförmedling, post, tele, radio/TV, finansiella
tjänster och transporter.

Utförsäljning av viss offentlig verksamhet dels för att stärka konkurrensen,
dels för att finansiellt underlätta omställningar i den offentliga
verksamheten.

Statsbidrag och skattelagstiftning som diskriminerar privat verksamhet
inom t. ex. sjukvården, äldreomsorgen och barnomsorgen bör ändras.

Den offentliga sektorn bör tillämpa samma principer för val mellan
entreprenad och egen regi som används vid val mellan olika entreprenörer.
Den offentliga sektorn måste göras mer konkurrensutsatt och mer
konkurrensmedveten.

Oklara och missvisande kalkylmetoder, sammanblandning av monopolverksamhet
och konkurrensutsatt verksamhet och dålig åtskillnad
mellan upphandlande och producerande funktioner måste undanröjas.

Särskilda åtgärder bör vidtas för att stimulera offentliganställda att ta
över verksamheter som lämpar sig för konkurrens på marknaden.

Eventuella fördelningspolitiska åtgärder bör inriktas på att omfördela
köpkraft, inte på att tillhandahålla subventionerade tjänster.

Avgiftsfinansiering bör förekomma i större utsträckning för att öka
konsumentstyrningen av tjänsteproduktionen.

Våra konkreta förslag inom dessa områden redovisas i detalj i andra motioner.

Enhetlig redovisning

Konkurrensen mellan privata företag och offentlig verksamhet skulle ges
bättre förutsättningar, om den kommunala egenregiverksamheten ges en
enhetlig redovisningsform, som utvisar både de faktiska kostnaderna och
andelen egenregi- respektive entreprenadverksamhet. Den senare typen av
uppgifter bör återfinnas i kommunens årsredovisning.

Uppgifter om de kommunala kostnaderna för egenregiverksamheten bör
kompletteras med en redogörelse för använda redovisningstekniska princi

per. Redovisning av egenregiverksamheten ger företag och allmänhet vä- Mot. 1987/88

sentlig information. Ökade möjligheter att jämföra kostnaderna för kom- Fi504

munens egen verksamhet och för entreprenader stärker konkurrensmöjligheterna.

Kommunerna bör också åläggas att med jämna mellanrum gå ut på den
öppna marknaden och ta in anbud på den verksamhet som drivs i egen regi.

Regeringen bör i de överläggningar som sker med kommunförbunden
understryka vikten av en stärkt konkurrensneutralitet mellan kommunernas
egenregiverksamhet och entreprenadverksamhet.

Upphandling

Den kommunala upphandlingen bör liksom den statliga regleras i lag. Som
NO har påtalat i ett antal uppmärksammade kommunala upphandlingsärenden
ger en lagreglering bättre skydd än nuvarande ordning med upphandlingsreglemente.
I det senare fallet kan överträdelser beivras endast
med kommunalbesvär.

Upphandlingsärenden är ofta av mycket komplicerad natur, varför möjligheterna
att påtala avsteg från upphandlingsreglementet kan vara små.

För lagreglering talar också den kommunala upphandlingens växande
betydelse för den ekonomiska aktiviteten i Sverige.

Ytterligare fördelar skulle uppnås genom att upphandlingsreglerna skulle
få samma status över hela det offentliga området. Det finns ett klart behov
av fördjupat och intensifierat samarbete vad gäller upphandlingsregler
mellan den statliga sektorn och kommunsektorn. Detta samarbete har under
senare år försvagats.

Att kommunerna lagstiftningsvägen åläggs att följa klara regler för inhämtande
av anbud har också betydelse för främjande av frihandel och
konkurrens.

Vid översyn av upphandlingsreglerna för den offentliga sektorn bör
övervägas, om inte reglerna för upphandling av tjänster bör ges något större
omfattning. Offertgivning på tjänstesektorn kan kräva betydande arbetsinsatser
av anbudsgivarna, varför det i vissa fall kan vara berättigat med
ersättning. Problem av nu angivet slag måste beaktas vid översynen, liksom
att upphandlingsreglerna bör harmoniseras med de regler som tillämpas
inom EG.

Hemställan

Med åberopande av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de olika förhållanden
som påverkar konkurrensen mellan offentlig verksamhet
och privata företag i syfte att skapa möjlighet för en omprövning av
den offentliga verksamheten genom bl. a. avregleringar och avmonopoliseringar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en enhetlig redovisning av den kommunala
egenregiverksamheten, samt

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagreglering av
den kommunala upphandlingen i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 22 januari 1988

Lars Tobisson (m)
Rune Rydén (m)

Hugo Hegeland (m)
Anders Andersson (m)
Bo Lundgren (m)

Filip Fridolfsson (m)
Margit Gennser (m)
Margareta Gard (m)

Mot. 1987/88
Fi504

7