om en kommission för att klarlägga det svenska kärnvapenprogrammet

Motion 1987/88:Fö705 av Gunnel Jonäng (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fö705

av Gunnel Jonäng (c)

om en kommission för att klarlägga det svenska
kärnvapenprogrammet

Våren 1985 publicerade tidskriften Ny Teknik artiklar om det svenska
kärnvapenprogrammet mellan 1945 och 1972.

Där visades hur ett utvecklingsarbete bedrevs på kärnvapenområdet.

Artiklarna tilldrog sig intresse både hemma och utomlands. Jag ställde en
fråga i riksdagen till dåvarande statsministern våren 1985 och begärde redogörelse
för den svenska forskningen och utvecklingsarbetet kring kärnvapen
efter riksdagsbeslutet som uteslöt atomvapen som en möjlig väg för
Sverige. Jag begärde också att en opartisk juristkommission skulle bringa
klarhet i frågan. Detta var centerpartiets uppfattning och krav.

Försvarsministern som besvarade frågan fann ingen anledning att tillsätta
en opartisk juristkommission. I stället fick rättschefen i försvarsdepartementet
i uppdrag att gå igenom alla handlingar och se efter vilka av dessa
som kan offentliggöras.

Redan direktiven var mycket snävt formulerade och ur dem kunde ej
utläsas att man skulle utreda kopplingen mellan det civila kärnkraftsprogrammet
och ett kärnvapenprogram.

I direktiven stod att rättschefen skall redovisa de forsknings- och utredningsarbeten
rörande kärnvapen som bedrivits inom försvarets forskningsanstalt
mot bakgrund av statsmakternas beslut.

Redan 1985 stod det klart för många att det inte var en inomdepartemental
utredning som behövdes. Det som behövdes var en opartisk utredning.

I och med regeringens ovilja att göra en opartisk utredning förstärktes
misstankarna om att allt inte stod rätt till. Hade i själva verket riksdagens
beslut kringgåtts och både riksdag och svenska folket förts bakom ljuset?

Enligt min mening förstärktes dessa misstankar även av försvarsministerns
inlägg i debatten som t. ex. Artiklarna är egentligen sensationella
endast om man kopplar loss frågan från sitt historiska och politiska sammanhang.

En del tyckte att frågan var onödig att diskutera: Sverige kunde ha byggt
upp egna kärnvapen vi valde att låta bli.

Men den fråga som är allvarlig och som har räckvidd in i dagens samhälle
är om riksdag och allmänhet fördes bakom ljuset och om politiker i regeringsställning
förde sina egna regeringskamrater bakom ljuset. Den frågan
måste vinnas klarhet i.

I april 1987 blev utredningen klar. Den är alldeles tydligt just en partsin

laga alldeles som man kunde befara. Större delen av materialet är hemligstämplat.

Det myntades på sin tid ett nytt begrepp: Skyddsforskning. Det var ett
politiskt begrepp. I utredningen hävdas dock att det var en forskningsmässig
realitet. Inom detta s. k. skyddsforskningsprogram ryms en konstruktionsforskning.
Bara det faktum att skyddsforskningen drastiskt skärs
ner då Sverige säjer nej till kärnvapen borde fått utredaren att inse sammanhanget.
Anledningen till nedskärningen torde inte vara något minskat kärnvapenhot
utifrån utan det var helt enkelt det svenska kärnvapenprogrammet
som skars ner efter det fattade beslutet.

Några av de tydligaste exemplen på omfattningen av det svenska kärnvapenprogrammet
finns ej med i försvarsdepartementets utredning. T. ex. den
storskaliga kärnvapentillverkning som under stor hemlighet arbetades fram
för Bofors 1959 61. Liksom försöken att få fram plutonium från utlandet.

Ej heller har det material redovisats enligt vilket det undersökts hur olika
utländska kärnvapen och kärnvapenbärare kan anpassas till de svenska
kärnvapensystem som projekterades. (Detta sedan riksdagen flera gånger
beslutat förbjuda kärnvapenförberedelser.)

I ett tidigare hemligt dokument från amerikanska UD:s underrättelsebyrå,
1960, står följande att läsa:

Någon forcering av det nuvarande (svenska kärnvapen)-programmet är
inte troligt om inte den politiska situationen ändras eller om den svenska
allmänheten övertygas om att det inte finns några utsikter för ett internationellt
avtal om kontrollerade kärnvapenprov och kontrollerad kärnvapentillverkning
eller några utsikter till ett minskat sovjetiskt kärnvapenhot.

Dokumentet avslutas med följande:

Under dessa förhållanden kommer behovet (i Sverige) att öka om att få
tillgång till färdiga kärnvapen från utlandet, eller åtminstone klyvbart material
och teknisk information för konstruktion av stridsspetsar och vapenbärare,
detta i takt med att Sveriges konventionella stridskrafter föråldras.

Den svenska regeringen har klargjort att den allvarligt kommer att överväga
en sådan anskaffning under förutsättning att den inte behöver ingå
något avtal med någon stormakt som kan påverka Sveriges alliansfrihet och
neutralitetspolitik.

Behovet av en opartisk utredning framstår ännu klarare i dag. Det bör
tillsättas en kommission, som är helt oberoende och opartisk med bl. a.
forskare på området.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en opartisk kommission tillsätts
för att klarlägga det svenska kärnvapenprogrammet mellan
1945 och 1972.

Stockholm den 18 januari 1988

Mot. 1987/88
FÖ705

Gunnel Jonäng (c)

9

Svenskt Tryck Stockholm 1988