om förgiftningar på grund av tandlagningsmaterial

Motion 1987/88:So456 av Hugo Bergdahl (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:So456

av Hugo Bergdahl (fp)

om förgiftningar på grund av
tandlagningsmaterial

Amalgam och andra metaller har fram till 1980-talet i allt större omfattning
använts osm tandlagningsmaterial, innebärande att genomsnittssvensken
tillförts 520 gram artfrämmande ämnen, varav flera starkt toxiska.
Kvicksilver, som är synnerligen giftigt, ingår till ca 50 %.

Debatten om kvicksilvers och andra tandlagningsämnens farlighet är
inte ny. I USA fördes en intensiv vetenskaplig debatt i mitten på 1800-talet
och i Tyskland under åren omkring år 1930. I Sverige har diskussionerna
intensifierats under 1980-talet, och en rad forskningsrapporter har framlagts
som tyder på

att amalgam är instabilt särskilt vid värme och tuggning

att amalgam korroderar i kontakt med mera ädla metaller

att födans innehåll av spårämnen/mineraler, bl. a. selen, är för lågt
och lägre än i flertalet andra länder samt eventuellt sjunkande genom markförsurningen

att amalgammetaller ackumuleras i olika organ, påverkar immunförsvaret
och centrala nervsystemet.

Vissa forskare har angett antalet sjukdomsfall från några tiotusental till
1 å 2 % av de 6,5 miljoner människor som bär amalgam.

Rapporterna pekar också på

att sjukdomstillstånden kan utlösas av ämnen i vår miljö eller av tillfälliga
påfrestningar på individen

att en rad svårare sjukdomstillstånd som läkarvetenskapen ej funnit
heltäckande orsaksförklaringar till kan vara följdeffekter av eller till en viss
andel direkt sammanhängande med belastningen av amalgam/metaller
som tandlagningsmaterial, ibland i kombination med ämnen i luften och i
arbetsmiljön.

De forskningsrapporter som publicerats, experters bedömning av antalet
sjukdomsfall och den omfattande rapporteringen i media, brev och andra
kanaler om att ett stort antal patienter får otillfredsställande vård eller
ingen vård alls tyder på att åtgärder snabbt bör vidtas samtidigt med att
socialstyrelsen inhämtar underlag i principfrågan.

I detta sammanhang kan påpekas att enligt en färsk forskningsrapport
från Lund där ca 80% av sammanlagt 519 patienter som ansett sig amalgamförgiftade
blivit bra eller bättre genom utbyte av amalgam som tandlagningsmaterial.

I dag råder förhållandet att patienten själv måste analysera sina symptom
och ställa diagnos för att ens kunna begära undersökningar och söka vård, i
allmänhet själv får bekosta kostnadskrävande provtagning, besök hos socialstyrelsens
hänvisningstandläkare och långa resor till de fåtaliga provtagningsställena.
I landet finns ytterst få läkare med djupare kunskaper som
behandlar denna patientgrupp medan antalet tandläkare är något större
och snabbt växande. Samtidigt är riskerna för och konsekvenserna av felaktig
behandling allvarliga.

1 denna patientgrupp lever många under mycket knappa ekonomiska
omständigheter, har bristande kunskaper om ämnet och försämrad handlingsförmåga
vilket tillsammans gör att den enskildes möjligheter att få
adekvat vård är små.

Vi finner det nödvändigt att regeringen ges i uppdrag att göra en översyn
av åtgärder inom följande områden:

a) allmänna försäkringslagen och tandvårdstaxan

b) vårdåtgärder

c) temporära åtgärder/departementsutredningar

d) utformning av forskningsprogram.

Allmänna försäkringslagen och tandvårdslagen

1. Att besök enligt remiss hos landets 40 hänvisningstandläkare och därav
föranledda undersökningar i försäkringshänseende jämställs med besök
inom den offentliga sjukvården.

2. Tandvårdstaxan tillämpas vid utbyte av tandlagningsmaterial om nuvarande
material misstänks medföra problem i det enskilda fallet och annan
sjukdomsorsak ej kunnat dokumenteras.

3. Mineraltillskott, bl. a. selen och vissa vitamintillskott, jämställs med
läkemedel som får receptförskrivas vid skälig misstanke.

Vårdåtgärder

1. Hänvisningstandläkarorganisationen förstärks och samordnas med
motsvarande läkarresurser.

2. Utveckling/tillämpning av vårdprogram och tandhälsoprogram innefattande
kostfrågor och egenvård.

3. Information till samtliga tandläkare om riskerna för bestående handikapp
vid för snabbt amalgamutbyte och om beprövade skyddsåtgärder.

Temporära åtgärder/departementsutredningar

1. Temporärt förbud avseende amalgambehandling av barnens mjölktänder
och gravida kvinnor.

2. Varje målsman ges tillfälle att avböja amalgam som tandvårdsmaterial
för barn och ungdom inom folktandvården.

3. Begreppet Oral galvanism bör utmönstras ur officiellt språkbruk
och ersättas av exempelvis kvicksilverförgiftning, tungmetallförgiftning
etc.

4. Tandvårdstaxan bör omarbetas så att patientersättningen för besök

Mot. 1987/88

So456

14

och utredningar hos hänvisningstandläkare jämställs med besök och utredning
inom sjukvården.

Forskningsprogram

Exempel på forskningsuppgifter som synes angelägna är följande:

a) fortsatt forskning om metalläckage från amalgam och om korrosion
av kombinationen amalgam metalliska tandlagningsmaterial

b) sambandet mellan tandlagningsmaterial och kroppens metall/mineralbalans
och sambandet mellan nuvarande tandlagningsmaterial och
tandlossning (parodontit)

c) forskning om påverkan på immunförsvaret av läckage från tandlagningsmaterial
och om skyddsämnen/eventuellt utlösande luftföroreningar

d) urvalsundersökning i olika åldergrupper av frekvensen sjukdomstillstånd
resp. hälsopåverkan hos personer med amalgam/metaller som tandlagningsmaterial.
Undersökningen bör omfatta mätning av metall/mineralbalans

e) specialinriktad forskning avseende eventuellt samband mellan amalgam/metaller
som tandlagningsmaterial och uppkomst/omfattning av allvarliga
eller besvärande sjukdomar

0 utveckling och spridning av nuvarande provtagningsmetoder samt utveckling
av metoder som mäter anrikning

g) obduktionsmätningar av metaller/mineraler/spårämnen i anrikande
organ som hjärna, lever, njurar, hjärta och körtlar

h) utredning påbörjas om metoder för att berika födan med skyddsämnen/spårämnen
på längre sikt.

Sammanfattning

Den vetenskapliga och allmänna debatten om amalgam/metallers farlighet
innebär farhågor för att vi redan nu kan ha folkhälsoproblem av betydande
omfattning och att dessa kan komma att förvärras av utlösande miljöfaktorer
och genom att den enskilde får en längre exponeringstid (nötning på
centrala nervsystemet) allt eftersom åren går. Det är också viktigt att vårdsituationen
förbättras för personer som vill ha utredning av sjukdomstillstånd
där metallförgiftning misstänks och ge en rimlig behandling.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av åtgärder mot metallförgiftningar av
tandlagningsmaterial.

Stockholm den 25 januari 1988

Mot. 1987/88

So456

Hugo Bergdahl (fp)

15

Svenskt Tryck Stockholm 1988