om laxbeståndet vid Norrlandskusten

Motion 1987/88:Jo427 av Sigge Godin m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Jo427

av Sigge Godin m. fl. (fp)
om laxbeståndet vid Norrlandskusten

Bakgrund

Diskussioner om situationen för Bottenviken och Östersjöns laxbestånd har
mer eller mindre intensivt pågått under de senaste 20 åren. Debatten har
förts med anledning av den alltför hårda beskattningen av bestånden och
den därav följande bristen på lekvandrande fisk. Uppvandringen av lax i
älvarna ligger på en mycket låg nivå, vilket medfört att reproduktionen i
våra outbyggda älvar är mycket begränsad. Under 1980-talet har situationen
ytterligare försämrats och då i synnerhet under innevarande år.

Genomförda regleringar

Vissa regleringar av havsfisket efter lax har fastlagts genom införandet av
en övre gräns för antalet drivgarn/krok, som varje båt får använda. Vidare
har i omgångar inskränkningar i tiden införts och för närvarande råder
laxfiskeförbund undertiden 15 juni 15 september. Bestämmelserom maskornas
och krokarnas storlekar fanns redan tidigare. Generellt kan sägas att
de ovan nämnda begränsningarna i stort sett anpassats efter möjligheten till
fiske efter lax i öppna havet. Dvs. det går inte att fiska lax under den ljusa
och varma delen av sommaren. Tids- och arbetsmässigt ligger gränsen för
antalet drivgarn, som kan användas, för många laxfiskebåtar långt under
det tillåtna antalet. De genomförda begränsningarna i havsfisket efter lax
har därför knappast haft någon påtaglig effekt för reproduktionen eller för
kust- och älvfisket.

Kust- och älvfisket, som baseras på fångst av lekvandrande lax, bedrivs
12 månader under sommaren. De få laxar som når älvarna går i mycket
stor utsträckning till lek eller i de utbyggda älvarna till avel. I älvarna och
mynningsområdena har genom nya restriktioner fisketrycket klart minskat
till förmån för det lekande laxbeståndet.

Vad gäller fisket på uppväxande lax i öppna havet är förhållandet ett
annat. Tidsrestriktionerna medför inte att fisketrycket på laxbeståndet
minskat, utan endast att det förskjuts tidsmässigt. Med andra ord, den lax
man inte får fånga i augusti, får man fånga under tiden 15 september15
juni.

Kustfisket har på de flesta håll varit reglerat så till vida att det funnits

områden vid älvmynningarna där laxfiskeredskap varit förbjudna. Vissa Mot. 1987/88

län har dock haft mer omfattande regleringar även av kustfisket. I och med J0427

att fiskeristyrelsen 1982 genom fiskeriförordningen gavs möjlighet att utfärda
lokala föreskrifter för vandringsfisk infördes 1983 en relativt omfattande
reglering av kustfisket och en skärpning av bestämmelserna för älvfisket.

Dessa föreskrifter har omarbetats och ytterligare skärpts 1987. Även älvfisket
har varit och är hårt reglerat genom tidsbegränsningar bl. a. i form av
veckosluts- och försommarförbud samt förbud av vissa redskapstyper.

Införandet av föreskrifter för kust- och älvfisket har upprört känslorna
bland olika kategorier fiskare vid kusten och älvarna. Detta framför allt
mot bakgrunden av att det egentliga havsfisket lämnats helt utan ytterligare
regleringar.

Effekterna av regleringarna

Under de år som föreskrifterna varit i kraft har vi kunnat konstatera att
uppgången av lax i älvarna varit oförändrad eller minskat ytterligare. I
några fall har man noterat vissa ökningar i uppvandringen. Detta torde
dock vara effekter av de utsättningar som gjorts under senare år inom ramen
för fiskeriverkets laxprojekt. Vad gäller havsfisket kan vi däremot
konstatera en mycket kraftig ökning av fångsterna. Från 1983 till 1986 har
havsfångsterna i stort sett fördubblats. Tillgången på lax i havet har varit
mycket god, sannolikt beroende på de allt större utsättningarna av laxsmolt.

De hitintills genomförda regleringarna i havsfisket har således endast
gett till resultat att fångsterna i detta fördubblats, utan att alls förbättra
situationen för kust- och älvfisket. Ej heller tycks tillgången på lek- eller
avelslax förändrats till det bättre.

Laxfisket i Bottenviken 1987

Fisket efter lax vid Norrlandskusten kommer att gå till historien som det
sämsta under möjligen hela 1900-talet. Preliminärt är utfallet av 1987 års
laxfiske 30 % av ett normalfångstår. Självfallet finns det variationer mellan
olika områden men det är mycket få fiskeplatser som har en mindre
nedgång än 50 %. För älvarna är nedgången inte lika drastisk men fångsterna
(uppgången) torde även här ha minskat med ca 30 %. Man skall då ha i
åtanke att den normalfångst som används i jämförelsen ovan, skulle betraktats
som katastrofal för 1015 år sedan. Ser man på älv och kust tillsammans
så tvingas man konstatera att vandringen av lax upp mot Norrlandskusten
har varit rekordlåg.

Laxens betydelse

Det kan inte nog framhållas vilken betydelse laxen har för såväl yrkesfisket
vid kusten som sportfisket och den därmed sammanhängande turismen i
älvdalarna. För yrkesfisket på våra breddgrader är laxfisket ett av de få
fisken som kan uppvisa någon lönsamhet och ett bra laxfiske i älvarna
skulle kunna betyda att underlaget för en fisketurism skulle öka kraftigt.

Var tredje svensk i åldrarna 15 74 år (ca 2 miljoner) fiskar årligen åt- Mot. 1987/88

minstone någon gång. 700 000 mer än 10 gånger/år. 1,4 miljoner fiskar Jo427

enbart med handredskap. Både kustfisket kring Bottenhavet och älvfisket
har stor regionalpolitisk betydelse. Det är samhällsekonomiskt fel att fånga
större delen av laxen i havet där den värderas till ca 40 kr./kg medan sportfiskevärdet
i en laxälv kan beräknas till 1 000 kr./kg. Laxälvens fiske- och
turistvärde kan beräknas till 50 000 kr./km/år om fiskekort resor, logi och
inköp inräknas. Att en begränsning av havsfisket kan ge resultat i ökad
reproduktion och ökat kust- och älvfiske har visat sig vid begränsning i
Atlantfisket.

För att förhindra en direkt utrotning av laxstammarna i outbyggda älvar
har fiskeriverket med stöd av regionala organ och enskilda under ett antal
år arbetat med olika fiskevårdsåtgärder (biotopvård, fiskvägar, utsättningar
av lax m. m.). Det har också funnits ett stort engagemang från fiskevattenägare
och fritidsfiskare. Det finns en uppenbar risk för att intresset
fördetta arbete försvinner om man inte framdeles når bättre resultat av sina
ansträngningar. Risken är också att kraven på en vattenkraftsutbyggnad av
laxälvarna kan ta fart och få ett regionalt gehör, om man inte kan utnyttja de
förutsättningar älvarna har som laxproducenter.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om laxsituationen i Bottenviken.

Stockholm den 23 januari 1988
Sigge Godin (fp)

Hans Lindblad (fp) Ulla Orring fp)

Rune Ångström fp)

12