om parlamentarisk utredning för översyn av högskolans uppdragsutbildning

Motion 1987/88:Ub603 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Ub603

av Lars Werner m. fl. (vpk)

om parlamentarisk utredning för översyn av
högskolans uppdragsutbildning

En allt större del av högskolans utbildningsutbud finansieras med externa
medel. Sedan några år tillbaka är möjligheten att sälja utbildning, s. k.
uppdragsutbildning, till externa intressenter starkt utvidgad.

Uppdragsutbildning förekom redan tidigare men då i ganska blygsam
skala. De senaste tre åren har omfattningen av högskolans uppdragsutbildning
ökat närmast dramatiskt. För 1984/85 redovisar UHÄ:s verksamhetsberättelse
intäkter från uppdragsutbildning på totalt 41 429 000 kr. För 1985/86
hade intäkterna för uppdragsutbildning stigit till 74 900 000 kr. I takt med
urholkningen av de statliga anslagen, har högskolan blivit alltmer beroende
av externa finansiärer och intressenter.

Expansionen har möjliggjorts genom en förändrad lagstiftning föranledd
av proposition 1984/85:195 om uppdragsutbildning och proposition 1985/
86:11 om lärares bisysslor. Propositionerna skall ses som ett led i regeringens
strävan att komma ifrån det totala ekonomiska ansvaret för den högre
utbildningen.

Regeringens proposition om uppdragsutbildning kritiserades hårt av
studenter, lärare och forskare. Vpk:s talesman i riksdagsdebatten om
regeringsförslaget sade bl. a. följande:

Vi fruktar att den proposition som nu behandlas ytterligare kommer att
stärka enskilda intressen och försvåra högskolans långsiktiga verksamhet för
utbildning och forskning.

Vpk har under utskottsbehandlingen av frågan om uppdragsutbildning
framhållit att det här systemet kan komma att leda till att den högre
utbildningen görs beroende av näringslivet och privata kapitalintressen.
Därför är det ytterst angeläget, har vi sagt, att det sker en kontinuerlig
uppföljning och ett noggrant studium av uppdragsutbildningens omfattning
och konsekvenser. (riksdagsprotokollet 1985/86:33, s. 36.)

Utvecklingen har visat att våra farhågor var riktiga. Vi konstaterar också
att UHÄ som tillsynsmyndighet hittills gjort mycket halvhjärtade insatser då
det gäller att kontrollera effekterna av uppdragsutbildningen ute på högskolorna.
De fallstudier och utvärderingar som faktiskt gjorts har så gott som
uteslutande kommit från studerandehåll.

Uppdragsutbildningen är mest utbredd på de mindre och medelstora
högskolorna. Eskilstuna/Västerås har av sin utbildning som uppdrag den
största andelen av samtliga högskolor, hela 30 %. Andra högskolor med en

stor andel uppdragsutbildning är Skövde med 17 % och högskolorna i
Gävle/Sandviken, Kalmar och Falun/Borlänge alla med en omfattning av
uppdragsutbildning på runt 10 %.

Även på universiteten är andelen uppdragsutbildning stor och växande.
Eftersom uppdragen där oftast görs upp direkt med institutionen är
uppgifterna om universitetens uppdragsutbildning som regel otillförlitliga
och regelmässigt antydande en för låg andel uppdragsutbildning gentemot
det verkliga förhållandet. Studier av uppdragsutbildningens omfattning vid
Lunds universitet visar emellertid på en tredubbling den senaste treårsperioden.

I proposition 1984/85:195 om uppdragsutbildning anges vissa regler för
uppdragsutbildningens bedrivande. Dessa regler sades syfta till att garantera
att den reguljära utbildningen inte skulle bli lidande och att tillse att
beställaren verkligen bar hela kostnaden för den utbildning han köpte.
Vidare var syftet att se till att den utbildning som gavs verkligen låg på
högskolenivå. Nu, tre år efter riksdagsbeslutet om reglerna för uppdragsutbildningens
bedrivande, står det klart att dessa och andra regler nonchalerats
i en oroande omfattning. Tillsynsmyndigheten, UHÄ, har heller inte förmått
utöva sin tillsyn på ett tillräckligt effektivt sätt.

Exempel från högskolan i Örebro visar att man där sålt uppdragsutbildning
till studieförbund som i sin tur sålt utbildningen vidare till enskilda. Detta är
ett klart brott mot reglerna, eftersom propositionen uttryckligen slår fast att
uppdragsutbildning inte skall säljas till enskilda.

Hur den reguljära verksamheten kan få lida, visar exempel från högskolan
i Eskilstuna/Västerås. Högskolan har där givit en civilingenjörsutbildning på
uppdrag. Utbildningens kostnader översteg 1986/87 inkomsterna med närmare
500 000 kr. Underskottet täcktes bl. a. genom att undervisningsvolymen
för de studerande på förskollärarutbildningen och fritidspedagogutbildningen
skars ner med 20 %. Samstämmiga uppgifter visar också att till
uppdragsutbildningen används de bästa lärarna, de finaste lokalerna och den
modernaste utrustningen, vilket naturligtvis drabbar den reguljära utbildningen.

Studier från Lunds universitet visar att uppdragsutbildningen inte alls
anknyter till högskoleutbildning i övrigt, när det gäller art och nivå: I en
tvådagarskurs i kinakunskap avhandlades ämnet kinesisk filosofi på 45
minuter. Ämnet finns reguljärt på universitetet men undervisningen bedrivs
då naturligtvis på en annan nivå. En annan uppdragsutbildningskurs vid
samma universitet benämndes Sätt och etikett vid banketter, ett område
som knappast kan betraktas som högskoleutbildning.

Exemplen kan mångfaldigas.

Den bristande kontrollen av och tillsynen över uppdragsutbildningen, de
negativa konsekvenserna för det reguljära kursutbudet, de uppenbara
regelbrotten och de ökande kraven på åtgärder främst från studerandehåll
visar att något måste göras.

Behovet av en översyn är uppenbarligen stort.

Mot. 1987/88

Ub603

7

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk
utredning om uppdragsutbildningen vid högskolan i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Stockholm i januari 1988

Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)
Jörn Svensson (vpk)
Bo Hammar (vpk)

Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)

Björn Samuelson (vpk)

Mot. 1987/88

Ub603