om säkerhet och nedrustning

Motion 1987/88:U410 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Lars Werner m. fl. (vpk)
om säkerhet och nedrustning

Mot.
1987/88
U410-412

Efter år av hårda internationella motsättningar och stillestånd i nedrustningsarbetet
undertecknades i december 1987 det historiska avtalet mellan
USA och Sovjetunionen om avveckling av kort- och medeldistansmissilerna
i Europa.

Trots att avtalet enbart berör 2-3 % av världens alla kärnvapen var det ett
viktigt genombrott för nedrustningssträvandena. De hårda motsättningarna
mellan stormakterna har tonats ner och framsteg har gjorts, även i fråga om
långdistansmissilerna.

I Europa har dialogen mellan SPD i Västtyskland och SED i DDR fortsatt
och vidareutvecklats. Till de två tidigare gemensamma deklarationerna
har lagts ytterligare en.

I januari genomförde den s. k. sexnationsgruppen ett möte i Sverige där
den s. k. Stockholms-deklarationen antogs. Samtidigt presenterade det finska
socialdemokratiska partiet, det italienska socialistpartiet och det ungerska
socialistiska arbetarpartiet ett gemensamt initiativ för nedrustning i
Europa.

Parallellt med dessa framsteg i freds- och nedrustningsarbetet har dock
den militära kapprustningen fortgått. Under 1987 uppgick världens samlade
militärutgifter till 930 miljarder dollar, en ökning med 50 miljarder från föregående
år. Militärutgifterna motsvarar den sammanlagda årsinkomsten
för 2,6 miljarder människor i de 44 fattigaste länderna.

Kärnvapenarsenalerna motsvarar en sammanlagd sprängkraft som är
2600 gånger större än vad som användes under andra världskriget. Under
1987 ökade trots det stormakternas kärnvapenarsenaler med 16 sprängladdningar
i veckan.

NATO-ledningen och medlemsländerna i NATO välkomnade INF-avtalet,
men har svarat med att dra upp riktlinjer för en omfattande konventionell
upprustning för att uppväga avvecklingen av kort- och medeldistansmissiler.

USA vidhåller fortfarande sitt projekt Stjärnornas krig.

Nya möjligheter!

INF-avtalet var ett historiskt avtal som tillsammans med den mångfald av
nedrustningsinitiativ som föreligger skapar nya möjligheter för freds- och
nedrustningsarbetet. Dialogen måste vidareutvecklas, de nya möjligheterna
måste tas till vara. Alla krafter måste inriktas på att åstadkomma fler ned- 1

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr U410-412

rustningsavtal, avseende både kärnvapen, konventionella vapen och truppreduceringar.

Den svenska regeringen bör fortsätta sitt aktiva internationella arbete för
fred, avspänning och nedrustning. Sexnationsgruppens förslag om ett aktivare
FN, bl. a. i fråga om verifiering och tillsyn av efterlevnaden av olika
nedrustningsavtal, borde exempelvis regeringen och den svenska FN-delegationen
uppmärksamma och verka för.

... och uppgifter!

Nedrustningsavtalet om avveckling av kort- och medeldistansmissiler, och
ett framtida avtal om en reducering av långdistansmissiler, skulle främja en
både politisk och militär avspänning.

Redan dras dock riktlinjer upp för en omfattande konventionell militär
upprustning, bl. a. för att kompensera avvecklingen av olika kärnvapen.

Avtalen om kärnvapennedrustning kan således resultera i en kraftigt intensifierad
konventionell kapprustning.

Detta måste till varje pris förhindras. INF-avtalet och det nya läget måste
utnyttjas för en fortsatt nedrustning. Målsättningen måste var att frysa de
nuvarande militära nivåerna och åstadkomma en målmedveten och planerad
nedrustning. Detta förutsätter att fler nationer än stormakterna och de
paktbundna staterna involveras i konstruktiva nedrustningssamtal och förhandlingar.

I USA fortsätter utvecklingsarbetet med SDI-projektet. Även om Sovjetunionen
förklarat att de inte avser att utveckla ett motsvarande vapen är
risken mycket stor för att SDI blir upptakten till en ny kapprustning och militarisering
av rymden.

Vpk föreslår därför riksdagen att göra ett uttalande mot SDI och planerna
på en militarisering av rymden, riktat till både USA och Sovjetunionen.

Utvecklingen i Norden

Det nordiska området har blivit alltmer indraget i stormakternas militära
strategier och det pågår en omfattande militär upptrappning i Nordeuropa.

Samtidigt har arbetet för en nordisk kärnvapenfri zon intensifierats. På
senare år har en rad olika konferenser ägt rum, med företrädare för alla nordiska
länder och politiska riktningar.

En nordisk parlamentarikerkommitté bedriver ett målmedvetet arbete
med att framställa ett konkret förslag till traktattext. I samband med den
sovjetiske regeringschefen Ryzjkovs besök i Sverige januari 1988 inbjöds
den parlamentariska kommittén till överläggningar i Moskva.

Vid Nordiska rådets session i Helsingfors 1987 diskuterades livligt om och
hur rådet kan uppta regelrätta diskussioner i utrikes-, freds- och nedrustningsfrågor.

I oktober 1987 höll SUKP:s generalsekreterare Gorbatjov ett uppmärksammat
tal i Murmansk om säkerhet och samarbete i Nordeuropa. Den finske
presidenten Koivisto lanserade förslag om begränsning av marin verk- 2

Mot. 1987/88
U410

samhet i Östersjön. Mot. 1987/88

Samtidigt med alla dessa förslag och initiativ för att främja en militär och U410
politisk avspänning gågår en omfattande militär aktivitet och upprustning i
det nordiska området. ÖB:s kvartalsrapporter visar t. ex. att gränskränkningarna
och främmande undervattensverksamhet riktad mot Sverige fortsätter
i oförminskad omfattning.

Likaså förekommer utländska flottbesök i Sverige där garantier ej avges
för att de gästade fartygen är fria från kärnvapen. Så sent som sommaren
1987 låg det amerikanska fartyget US Hayler förankrat i centrala Stockholm,
sannolikt utrustat med kärnvapen.

Nordiska zonen

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat målsättningen att skapa en nordisk
kärnvapenfri zon. Regeringen har också i olika sammanhang arbetat
med och för detta förslag.

För närvarande pågår ett konkret arbete i den s. k. Nordiska parlamentariska
kommittén för att utforma en traktattext. Inom Nordiska rådet har en
särskild ämbetsmannakommitté tillsatts som även den arbetar med zonfrågan.

Zonfrågan har förts framåt och nya möjligheter öppnar sig nu efter INFavtalet,
avspänningssträvandena och nedrustningsdialogen i Europa.

På senare tid har dock också tveksamheter, förbehåll och motstånd uppvisats
mot förslaget att inrätta en kärnvapenfri zon. Tvivel uppstår om Sverige
står enigt bakom detta mål.

Vpk föreslår därför riksdagen att, med gillande och godkännande av regeringens
hittillsvarande insatser, återigen göra ett uttalande för inrättandet
av en zon i Norden, som ett steg på väg mot en hel värld fri från kärnvapen.

Vapenexporten

Enligt svensk lag är all export av krigsmateriel förbjuden. Varje exportaffär
måste prövas och tillstånd för export krävs av regeringen. Numer finns också
en parlamentarisk nämnd som bereder ärendena för regeringen.

Trots det har svenska vapen exporterats och förekommer i länder till vilka
det enligt svensk lag är förbjudet att exportera krigsmateriel.

Det föreligger en rad misstankar om illegal export av krigsmateriel, som
för närvarande är föremål för rättslig prövning, varför det ännu är för tidigt
att avgöra om de ifrågavarande vapenaffärerna beror på enskilda personers
lagöverträdelser eller svagheter i lagstiftningen och tillsynen av att lagarna
efterföljs.

Tillämpningen av den svenska krigsmateriellagstiftningen är också föremål
för debatt, bl. a. mot bakgrund av den stora exportaffären med Indien.

Vpk och fredsrörelsen i Sverige hävdar att Bofors Indien-order står i strid
med den svenska lagen. Regeringen har på intet sätt motbevisat denna
ståndpunkt eller bidragit till att skapa klarhet eller att ge allmänheten full
insyn i Indien-affären. 3

Vpk föreslår därför riksdagen besluta ge regeringen i uppdrag att ut- Mot. 1987/88

arbeta en vitbok om Bofors Indien-affär och klargöra på vilka grunder, inte U410

bara exporttillstånd utan också exportkrediter beviljades.

Garantier för kärnvapenfrihet

En överväldigande majoritet av det svenska folket är för en nordisk kärnvapen
fri zon och för en avveckling av världens kärnvapen. Allt fler har därför
också reagerat mot att utländska flottbesök vägrar avge försäkringar och
garantier om att de ej är utrustade med kärnvapen.

En rad svenska kommuner, däribland Göteborg, har beslutat att ej motta
främmande flottbesök som är ovilliga att avge sådana garantier.

Frågan blev också föremål för en intensiv debatt på den socialdemokratiska
partikongressen, sommaren 1987. Partiledningen pressades av kongressen
till att i internationella sammanhang verka för att försäkringar om
kärnvapenfrihet skall utges och om detta inte leder till framgång att verka
för att ett sådant system införs i Sverige.

Detta arbete bör intensifieras och regeringen bör samtidigt utreda och inleda
arbetet med att urforma ett sådant svenskt system.

Sammansatt säkerhetspolitik

Dagens militär- och säkerhetspolitiska doktriner baseras på kärnvapen. En
avveckling av kärnvapen medför att de hittillsvarande militära strategierna
blir obrukbara. Avsaknaden av alternativa säkerhetspolitiska strategier skapar
i sig spänningar och osäkerhet och försvårar en fortsatt kärnvapenavrustning.

Vpk har under många år lagt olika förslag för att utveckla den svenska säkerhetspolitiken.
Det har varit förslag om säkerhetspolitiska studier, utredande
av en sammansatt svensk säkerhetspolitik vari alla delar av säkerhetspolitiken
(militärt, ekonomiskt och civilt försvar, bistånd, handel, utrikes-
och fredspolitik) vägs samman.

Inför nästa femåriga försvarsbeslut bör arbetet inriktas på sådana studier
och på ett sammansatt säkerhetspolitiskt underlag och beslut.

Det svenska totalförsvaret

Mot bakgrund av de synpunkter om svensk säkerhetspolitik och nedrustningsarbete,
som framförts i den tidigare framställningen, vidhåller vänsterpartiet
kommunisterna med skärpa sin linje när det gäller det svenska totalförsvarets
organisation, uthållighet och kostnader.

Vpk:s kritik av den hittillsvarande politiken på området, som partiet
framfört i riksdagsmotioner, offentliga debatter och andra sammanhang under
de senaste decennierna, har visat sig vara riktig när konsekvenserna av
den nu kan överblickas. Alltför liten vikt har lagts på sårbarhetsaspekterna i
det moderna industrisamhället när det gällt att utforma ett svenskt totalförsvar
som befrämjar alliansfriheten, ökar uthålligheten och tar hänsyn till 4

hela samhällets motståndskraft, inte bara den militära organisationens. Mot. 1987/88

De civila delarna av totalförsvaret har konsekvent fått stryka på foten i al- U410

la sammanhang under de senaste åren när det gällt att fördela resurserna.

Detta fastän alla talar om den ökade sårbarheten och hur farlig den utvecklingen
är för Sveriges motståndskraft och självständighet.

Inte minst det senaste femåriga försvarsbeslutet innebar en klar och tydlig
markering av att socialdemokraterna och i detta fall folkpartiet anser att de
civila delarna av totalförsvaret kan försvagas och beredskapen på det området
minskas. Det är en otroligt kortsynt och illa underbyggd analys som
ligger bakom det beslutet. Dessutom är det oärligt att i tal och skrift tala om
att man oroas av sårbarheten och vill stärka de civila totalförsvarsgrenarna,
medan man i själva verkligheten gör upp om en politik som får rakt motsatt
effekt.

Vad som i realiteten låg bakom och styrde denna dåliga uppgörelse, var
att de ökningar av militärutgifterna, som man var överens om, skulle betalas
med utförsäljning av beredskapslager på skilda områden i en omfattning
som inte kan betecknas som annat än ansvarslös. Sammantaget innebar beslutet
att anslaget till de civila totalförsvarsgrenarna minskade med omkring
15%. Hur detta går ihop med talet om ett väl balanserat totalförsvar är
mycket svårt att förstå.

Vpk har i sin motion 1986/87:Föl36 till prop. 1986/87:95 utvecklat dessa
synpunkter. De sammanfaller i huvudsak med de argument som i dessa
sammanhang framförts av överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). De negativa
verkningarna av 1987 års försvarsbeslut för de civila delarna av totalförsvaret
måste upphävas genom att deras anslag successivt ökas med början
redan under detta budgetår. Den ökning av anslagsramarna för de civila
totalförsvarsgrenarna som ÖCB begär för den kommande femårsperioden,

965 milj. kr., bör därför beviljas av riksdagen.

För den militära delen av totalförsvaret godkände vpk inför 1987 års försvarsbeslut
en kostnad för det första budgetåret 1987/88 på 23,759 miljarder
kronor.

För det kommande budgetåret 1988/89 begär nu regeringen 27,747 miljarder
kronor inräknat priskompensation 1,6 miljarder kronor. Detta bör jämföras
med det belopp som av regeringen anses tillräckligt för de civila försvarsgrenarna,
knappt 1,64 miljarder kronor, allt som allt.

Vpk anser att vårt land behöver ett starkt nationellt försvar. Men det är
omöjligt för partiet att godta den ständiga utarmningen av de civila totalförsvarsgrenarna,
samtidigt som den militära sektorn beviljas kraftiga förstärkningar.

Vpk är villigt att godkänna betydande belopp för att upprätthålla en effektiv
militär organisation, men anser att betydande besparingar kan göras
om det omtänkande och den omorganisation, som partiet länge föreslagit,
blir genomförd. För det kommande budgetåret 1988/89 föreslår därför vpk
militära anslag lika med fjolårets, 23,759 miljarder kronor, plus priskompensation
1,6 miljarder kronor, vilket ger 25,359 miljarder kronor. Det är
2,388 miljarder kronor mindre än regeringens förslag.

Den blygsamma ökning av de civila totalförsvarsgrenarnas anslag som fö

reslagits ovan kommer att öka den posten med ett par hundra tusen kronor Mot. 1987/88
för det kommande budgetåret 1988/89. U410

Hemställan

Med hänvisning till det anförda yrkas

1. att riksdagen gör ett uttalande mot SDI och en militarisering av
rymden riktat till USA och Sovjetunionen,

2. att riksdagen ånyo gör ett uttalande för en nordisk kärnvapenfri
zon i enlighet med vad som sagts i motionen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett sammansatt säkerhetspolitiskt underlagsmaterial
inför nästa försvarsbeslut,1]

3. att riksdagen hos regeringen begär utarbetandet av en vitbok
om den s. k. Indien-affären i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om garantier
för att främmande flottbesök ej är utrustade med kärnvapen,

[att riksdagen med ändring av prop. 1987/88:100, bilaga 6, mom.

7.3.3. beslutar att anslaget till det militära försvaret för budgetåret
1988/89 sätts till 25 359000000 kr, inklusive priskompensation,1]

[att riksdagen med ändring av prop. 1987/88:100, bilaga 6, mom.

8.3.3. beslutar att den ekonomiska planeringsramen för den civila delen
av totalförsvaret för femårsperioden 1988/89-1992/93 ökas med
965 000000 i enlighet med ÖCB:s förslag1]

[att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 3 beslutar
att anslaget för totalförsvarets civila del för budgetåret 1988/89
ökas i motsvarande grad.1]

Stockholm den 26 januari 1988

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Oswald Söderqvist (vpk)

1 1987/88:Fö205

6