om statligt anställds rätt till fri sjukvård

Motion 1987/88:A605 av Margareta Persson (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88 :A605

av Margareta Persson (s)

om statligt anställds rätt till fri sjukvård

Svenska Psoriasisförbundets avdelning i Stockholms län bedriver sedan 1973
en alternativ psoriasis vård. I dagsläget finns fem behandlingsanläggningar
inom länet, med kvällsöppet och utan tidsbestäilning. 1987 utfördes där ca
80 500 behandlingar, vilket motsvarar ca 80 % av den totala psoriasisvården i
länet.

När riksdagen beslutade om den s. k. Dagmar-reformen uttalades att det
är väsentligt att sjukvårdshuvudmännen liksom hittills visar en positiv
inställning till sådana vårdformer som utvecklats genom handikapporganisationernas
initiativ.

I dag har statligt anställda enligt avtal rätt till fri sjukvård på betald
arbetstid om den ges av läkare som tillhör den allmänna försäkringen. Om
det däremot gäller sjukvårdande behandling, t. ex. psoriasisvård, så skall den
ges av offentlig huvudman för att vården skall vara fri.

I praktiken har detta fått till följd att arbetsgivarverket tolkat Psoriasisförbundets
kooperativa vård som att den inte omfattas av avtalets bestämmelser
om fri sjukvård. Denna tolkning har man gjort trots att verksamheten
regleras i avtal mellan Psoriasisförbundets länsavdelning och Stockholms län
landsting.

Denna tolkning har medfört orimliga konsekvenser. Statligt anställda
psoriatiker har nu rätt att utan kostnad och på arbetstid vända sig till
landstingets hudkliniker, trots att resvägarna till dessa ibland inneburit att
personen varit borta från arbetet en stor del av arbetsdagen.

Det märkliga är att statligt anställd dock kan få kostnadsfri sjukvård vid
t. ex. City-akuten, som bevisligen är helt privatägd. Men psoriatikernas vård
är alltså definitionsmässigt sjukvårdande behandling, och då gäller inte
avtalet.

Den här typen av frågor är normalt avtalsfrågor som inte berör riksdagen.
Samtidigt kan man konstatera att dessa regler för sjukvårdsersättning till
statsanställda strider mot intentionerna bakom Dagmar-reformen, när det
gäller möjligheterna till kooperativ vård genom handikapporganisationerna.

Frågan är nu aktuell i flera landsting genom att man där överväger att
överlåta viss sjukvårdande verksamhet på t. ex. olika kooperativ.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sjukvårdande behandling i handikapporganisationernas
regi för statligt anställda.

Stockholm den 25 januari 1988
Margareta Persson (s)

Mot. 1987/88
A605

3