om utbildningsfrågor inom hälso- och sjukvården

Motion 1987/88:Ub808 av Nils Carlshamre m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Ub808

av Nils Carlshamre m. fl. (m)
om utbildningsfrågor inom hälso- och sjukvården

Vi har vid tidigare riksmöten föreslagit vissa förbättringar inom vårdyrkesutbildningarna
såväl på gymnasie- som högskolenivå och vi återkommer i
denna motion med krav härom.

Utbildningsfrågorna inom hälso- och sjukvården har på senare år varit
föremål för en livlig debatt med hänsyn till patientens trygghet och
medicinska säkerhet i en alltmer tekniskt komplicerad vård. De svenska
sjuksköterskornas kompetens har t. ex. ifrågasatts i de övriga nordiska
länderna. Samtidigt har sjuksköterskorna anförtrotts allt fler uppgifter, som
tidigare åvilat läkarna, och försöksverksamhet pågår t. ex. med medicinförskrivningsrätt
för vissa distriktssköterskor. Den ökade satsningen på vård i
hemmet ställer ökade krav på självständighet och god yrkeskunskap hos
såväl sjukvårdsbiträden som undersköterskor och sjuksköterskor.

Vi konstaterar, att någon proposition i anledning av ÖGY (Översyn av
gymnasieskolans yrkesinriktade linjer) och tillträdesutredningen ännu ej
avlämnats. Enligt budgetpropositionen kommer, vad gäller den yrkesinriktade
utredningen, endast viss försöksverksamhet att senare föreslås. Vi vill
redan nu ange våra principiella riktlinjer för en vårdutbildning med kvalitet
på alla nivåer.

Gymnasieskolans vårdlinje bör förlängas

ÖGY har förordat en förlängning av den gymnasiala vårdlinjen till tre år. Vi
finner en sådan förlängning helt nödvändig och beklagar att regeringens
intentioner enligt propositionen inte tycks sträcka sig längre än till en treårig
försöksperiod i vissa kommuner och regioner. Utökningen i tid inom
gymnasieskolans vårdlinje bör användas till allmänna ämnen - svenska,
engelska, naturkunskap och matematik - samt vårdpraktik.

Praktikperioderna bör byggas upp i en logisk följd och praktikplatserna
väljas med omsorg.

Inom vårdutbildningarna är en viss mognad samt lämplighet för yrkesområdet
särskilt viktiga faktorer. Vi anser därför inte att vårdutbildningarna bör
prioriteras för 16-åringar. Tvärtom bör viss relevant arbetslivserfarenhet från
vårdområdet meritvärderas vid ansökan. Gymnasieskolans vårdutbildningar
bör ge såväl god allmänbildning som gedigna fackkunskaper.

I all vårdutbildning bör beaktas att vårt samhällsmönster har förändrats

mycket på några årtionden. En stor andel av befolkningen är invandrare,
flyktingar, adopterade och utbytesstuderande. För att fungera väl inom
serviceyrken inom vården krävs bl. a. goda språkkunskaper och kännedom
om andra kulturer. Därför bör på lämpligt sätt viss undervisning i religionskunskap
och vårdetik ingå.

En förbättrad utbildning vid gymnasieskolans vårdlinje kommer patienterna
till godo genom att vårdbiträden och undersköterskor blir välutbildade i
sina yrken. Den kommer också att bättre förbereda eleverna för utbildning
vid högskolan.

Matematik bör införas som obligatoriskt ämne. Innehållet i kursen bör
befästa och vidareutveckla högstadiets kurs med praktiska övningar som är
tillämpliga inom vårdområdet, t. ex. procenträkning, sortomvandlingar och
överslagsberäkningar. Det förekommer alltför ofta att patienter får fel dos av
läkemedel beroende på bristande matematiska kunskaper-ett faktum, som
sjuksköterskornas och sjuksköterskeelevernas organisationer har bekräftat
genom egna undersökningar.

Naturkunskap bör också införas som obligatoriskt ämne och ge yreksanpassade
kunskaper i fysik, kemi och biologi.

Engelska bör läsas under hela gymnasieutbildningen och ge såväl allmänna
kunskaper som kunskaper i sjukvårdsengelska.

Sociala servicelinjen

ÖGY-utredningen föreslog att sociala servicelinjen skulle bibehållas som
separat utbildningslinje men med viss möjlighet till samverkan med vårdlinjen.
Vi anser att det finns vissa vinster att göra med en samordning mellan
dessa utbildningar och välkomnar de försök som görs med sådan utbildning.
Vi förutsätter att en noggrann utvärdering görs. Det borde vara en fördel för
patienten/pensionären att antalet personer, som gör tjänster i hemmet,
kunde minskas. Ett av dagens stora vårdproblem är det stora antalet
personer som besöker äldre, handikappade och sjuka i hemmen. Inte minst i
glesbygdsområden borde det vara praktiskt och ekonomiskt att en person
kunde utföra såväl sjukvård som social service. Samma person borde med
andra ord både kunna koka vällingen och ge injektioner. Det viktigaste är,
enligt vår mening, helhetssynen på den hjälpbehövande människan.

Rekryteringsproblem

Till vårdyrkena över huvud taget, men särskilt till sociala servicelinjen, råder
i dag stora rekryteringsproblem. Detta har lett till att antagningskraven
sänkts betänkligt och att eleverna till sociala servicelinjen inte sällan antas till
en utbildningsplats på sitt sistahandsval.

Kvaliteten i utbildningen är mycket viktig inom ett arbetsområde, där
yrkesutövarna skall svara för såväl vård som service, matlagning och
kuratorsuppgifter till äldre, sjuka, barn och handikappade. Det ligger makt
på framför allt huvudmännen att göra arbete inom social service och vård mer
attraktivt. Förutom bättre löne- och anställningsförhållanden gäller det att
höja yrkesområdets status genom att upprätthålla och t. o. m. höja kvalitets

Mot. 1987/88

Ub808

7

kraven. Vi anser att den av oss förordade samordnade utbildningen kan vara
en väg att gå för att göra yrkesområdet mer attraktivt.

Någon form av lämplighetsbedömning och eventuell försöksverksamhet
med återinförande av s. k. provelevtid borde kunna prövas vid tillfälle till
utbildningen. Genomgångna specialkurser på gymnasiet borde också kunna
tillgodoräknas, liksom yrkesinriktad arbetspraktik. Att ställa ökade krav
torde vara ett sätt att göra vårdyrkena mer attraktiva och höja deras status.

En bättre sjuksköterskeutbildning

Vi har i tidigare motioner framfört behovet av ökade inträdeskrav till
vårdhögskolorna och har däri fått medhåll av tillträdesutredningen.

Erfarenheterna har visat att det inte räcker med 3 i betygspoäng från
gymnasieskolans vårdlinje för att med tillfredsställande resultat klara
utbildningen vid vårdhögskola!

Den föreslagna förlängningen av gymnasieskolans vårdlinje med ett år är
en viktig åtgärd - under förutsättning att utbildningen ger ökade kunskaper i
matematik, naturkunskap, svenska och engelska. Vi vill nu liksom tidigare
särskilt betona vikten av god utbildning i läkemedelsräkning i all vårdutbildning.

Vi vill därvid hänvisa till det riksdagsuttalande som gjordes år 1983 om
ökad säkerhet inom läkemedelshanteringen. UHÄ har därefter i olika
sammanhang verkat för ökade kunskaper i läkemedelsräkning samt uppmärksammat
behovet av bättre kunskaper i matematik och naturvetenskapliga
ämnen över huvud taget. Ännu återstår mycket att göra, då förkunskaperna
i matematik och undervisningen i läkemedelsräkning varierar mycket
mellan olika skolor och då såväl sjuksköterskor som elever förklarat att
uppenbara kunskapsbrister föreligger.

Rekryteringssituationen till den landstingskommunala högskolan är fortfarande
det dominerande problemet för vårdutbildningarna. På senare år har
därför alltmer ifrågasatts om gymnasieskolans vårdlinje skall vara den enda
rekryteringsbasen för vårdhögskolan. Vårdinriktade kompletteringskurser
som påbyggnad på gymnasieskolans teoretiska linjer har visat sig vara en bra
rekryteringsväg till sjuksköterskeutbildningen.

Enligt UHÄ:s slutrapport från uppföljningen av vård 77-reformen har
förkunskaperna inom vårdhögskolan varierat mycket och har i många fall
varit lägre än väntat, särskilt de matematiska kunskaperna. Värdet av
vårdlinjen som grundutbildning för sjuksköterskeutbildning har ifrågasatts
av många lärare: På konferenser har ofta framförts att den vårdinriktade
kompletteringskursen utgör en bättre grund för hälso- och sjukvårdslinjen än
vad vårdlinjen gör.

Erfarenheterna tyder alltså på att den av ÖGY-utredningen föreslagna
förlängningen av vårdutbildningen är nödvändig, men att även andra
utbildningslinjer bör kunna ligga till grund för sjuksköterskeutbildning,
kanske t. o. m. vara att förorda.

Ett intressant försök startade hösten 1986 resp. 1987 med intagning till
hälso- och sjukvårdslinjens inriktningar mot onkologi resp. diagnostisk
radiologi, där de särskilda förkunskapskraven slopades för att tillgodoses

Mot. 1987/88

Ub808

8

genom förlängd utbildning inom högskolans ram. Vi hälsar med tillfredsställelse
att försöksverksamheten kommer att vidgas fr. o.m. budgetåret 1988/89
till att omfatta antagning till hälso- och sjukvårdslinjens samtliga sex
inriktningar men förutsätter att en noggrann utvärdering görs. Vi instämmer
i det angelägna att hälso- och sjukvårdslinjen kan dra till sig tillräckligt antal
sökande och nya rekryteringsvägar bör prövas. Det är emellertid viktigt att
kvalitetskraven upprätthålls, och en viss yrkespraktik före högskoleutbildningen
är att eftersträva vid intagning direkt från teoretiska linjer. Eventuellt
bör en provelevtid kunna prövas.

Komplettering med påbyggnadslinjer är nödvändiga för vissa vårdinriktningar.
Vi kan dela föredragande statsrådets åsikt att regering och riksdag
inte bör detaljreglera påbyggnadslinjernas innehåll och inriktningar och att
UHÄ i stället bör fastställa detta. Erfarenheterna visar emellertid att högre
alternativkurser visat sig nödvändiga för vissa linjer, t. ex. laboratorieassistentlinjen,
rehabiliteringslinjens inriktning mot sjukgymnastik samt hälsooch
sjukvårdens inriktning mot radiologi och onkologi.

Vi har tidigare påtalat att samordningen mellan landstingens verksamhetsplanering
och utbildningsplanering varit dålig, vilket riksrevisionsverket
också tidigare påvisat. Vi anser att det fortfarande finns brister i denna
samordning men är medvetna om att andra faktorer, som t. ex. löne- och
anställningsförhållanden, arbetets organisation m. m. spelar stor roll för
rekryteringen. Landstingen måste göra stora ansträngningar för att öka
rekryteringen till det viktiga vårdområdet.

Statligt huvudmannaskap

Vi har tidigare framfört utredningskrav rörande statligt huvudmannaskap för
vårdhögskoleutbildning och återkommer i denna fråga, då vi anser att de skäl
som angavs av huvudmannaskapskommittén år 1981 fortfarande äger
giltighet:

Ett effektivt resursutnyttjande

En starkare anknytning till forskning

En enhetlig utbildningskvalitet

Bättre överblick och samordning

Inte minst när det gäller forskningsanknytningen vore ett statligt huvudmannaskap
att föredra.

Det är ett påtagligt problem att grundutbildningen och forskarutbildningen
inom omvårdnadsforskningen har olika huvudmän. Grundutbildningen
har inget naturligt samband med forskning inom sitt område. Vårdhögskolorna
har inte kunnat bygga upp en adekvat forskningsanknytning och
forskningsorganisation. Omvårdnadsforskningen har inte kunnat utvecklas
självständigt och fritt. Landstingen har inte tillräckligt tagit sitt ansvar för
omvårdnadsforskningen, och forskningstjänster är sällsynta inom vården.

Med ett statligt huvudmannaskap för högskoleutbildningen skulle effektiva
lösningar kunna nås på ett helt annat sätt än nu. De resurser som står till
förfogande för forskningen skulle inte splittras utan kunna utnyttjas på ett
rationellt sätt.

Mot. 1987/88

Ub808

9

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
gymnasieskolans vårdlinje bör förlängas till tre år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
prioriteringen av 16-åringar avskaffas vid intagning till vårdlinje och
social servicelinje,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
relevant arbetslivserfarenhet bör meritvärderas vid antagning till
gymnasieskolans vårdlinje och sociala servicelinje,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
matematik, naturkunskap, svenska och engelska bör vara obligatoriska
ämnen på gymnasieskolans vårdlinje,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om någon form av lämplighetsprövning för tillträde
till gymnasieskolans vårdlinje och sociala servicelinje, t. ex. yrkesinriktad
arbetspraktik,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
tillträdeskraven till sjuksköterskeutbildningen bör höjas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
vårdinriktade kompletteringskurser till teoretiska linjer inom gymnasieskolan
är en bra grund för sjuksköterskeutbildning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
behoven av ökade kunskaper i naturvetenskapliga ämnen, matematik
och engelska bör beaktas inom all vårdutbildning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
möjligheten till komplettering med påbyggnadskurser till vissa linjer
inom de postgymnasiala vårdutbildningarna bör utökas,

10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett enhetligt,
statligt huvudmannaskap för all vårdhögskoleutbildning.

Mot. 1987/88

Ub808

10

Stockholm den 25 januari 1988

Nils Carlshamre (m)

Göte Jonsson (m)

Rune Rydén (m)

Lennart Blom (m)

Görel Bohlin (m)

Göran Ericsson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Karin Falkmer (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Göran Allmér (m)

Birger Hagård (m)

Hans Dau (m)

Anders G Högmark (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Mot. 1987/88

Ub808

Siri Häggmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Blenda Littmarck (m)

Jerry Martinger (m)

Ewy Möller (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Birgitta Rydle (m)

Ingela Gardner (m)

Lars Ahlmark (m)

Hans Nyhage (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

11

gotab Stockholm 1988 14419