om utveckling av vattenbruket

Motion 1987/88:Jo416 av Elving Andersson och Eva Rydén (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo416

av Elving Andersson och Eva Rydén (c)
om utveckling av vattenbruket

Sverige med sin långa kust och sina många insjöar är paradoxalt nog världens
största importör av marina produkter räknat per capita. Som framgår av
nedanstående tabell är handelsunderskottet för marina produkter mycket
stort. Den nuvarande utvecklingen leder också till att underskottet ökar från
år till år. Dessutom kan sägas att vi i princip exporterar främst råvaror medan
importen till största delen består av förädlade produkter.

Nedan redovisas handeln med marina produkter 1984-1986.

Import och export av fisk, kräftdjur och blötdjur samt varor därav, 1984-1986, milj.
kr.

År	Import	Export
1984	1 623,6	634,1
1985	1 669,8	628,6
1986	2 015,2	622,9

Källa: SCB, Statistiska meddelanden, H 10 SM 8503 och 8703

Detta visar att Sverige ligger långt efter andra länder med motsvarande
förutsättningar både vad gäller vattenbruket och det traditionella fisket
liksom på förädlingssidan.

Vattenbruket har under de senaste åren successivt ökat i betydelse i bl. a.
Göteborgs och Bohus län; speciellt gäller detta odlingen av musslor. Även
inom fiskodlingen finns stora utvecklingsmöjligheter liksom inom andra
former av vattenbruk som t. ex. algodling.

Under den senaste tiden har dock denna spirande näring drabbats av olika
problem som t. ex. förgiftning av musslor och dumpning av priserna på
importerad odlad fisk. Trots detta är vattenbruket en framtidsnäring som
kommer att få stor betydelse för att skapa nya arbetstillfällen i framför allt
glesbygder. Vattenbruket kommer dessutom att vara en viktig deltids- och
kombinationssysselsättning i områden där sysselsättningssituationen är bekymmersam.

Kring odlingen har också växt fram förädlingsverksamhet. Den tekniska
utvecklingen i anslutning till vattenbruket är också betydelsefull.

Länsstyrelse, landsting och utvecklingsfond har gemensamt engagerat sig
för att främja utvecklingen av vattenbruket. Bl. a. har särskilda medel ställts
till förfogande. Även flera kommuner i Göteborgs och Bohus län har

engagerat sig i vattenbrukets utveckling, både vad gäller planering av
vattenområden och engagemang i konkreta projekt.

En positiv utveckling av vattenbruket är en viktig förutsättning för att
skapa arbetstillfällen i glesbygds- och skärgårdsområden. Satsningar inom
detta område ligger väl i linje med målsättningarna i den pågående
landsbygd 90-kampanjen.

Skall en fortsatt positiv utveckling ske, krävs en ökad satsning från
statsmakternas sida. Det gäller inom olika områden, bl. a. genom medverkan
till näringens kapitalförsörjning och forskningsinsatser liksom ett förenklat
tillståndsförfarande.

Forskning

Behovet av en allmän kunskapsuppbyggnad inom vattenbrukets område är
synnerligen stort. Det gäller framför allt elementär grundforskning men
också forskning inom olika specialområden.

Behovet av ökade forskningsinsatser framgår mycket tydligt i rapporten
Fiskforskning i Sverige som utgivits av skogs- och jordbrukets forskningsråd
och fiskeristyrelsen under 1987.

För närvarande satsas endast ca 4,3 milj. kr. per år på forskning kring
havsbruk, vilket är ett väldigt blygsamt anslag i förhållande till de stora
positiva effekter vattenbruket kan få med en bättre kunskapsbas. I jämförelse
med vad våra nordiska grannländer satsar på detta område framstår de
svenska insatserna närmast som felräkningspengar.

I oktober 1984 konstaterades i Sverige matförgiftningsfall i samband med
förtäring av musslor med symptom vilka har beteckningen DSP (Diarrhetic
Shellfish Poisoning). Följden av detta blev att statens livsmedelsverk införde
totalt försäljningsförbud för färska svenska musslor. Detta fenomen har
sedan uppträtt i olika omgångar, bl. a. under 1987.

I Sverige saknas i dag vetenskapliga underlag för att fastställa direkta
orsaker till blåmusselförgiftningar. Kunskapen om toxinerna i det här fallet
utgör en nödvändig förutsättning, inte bara för musselnäringens existens,
utan också för förutsättningarna att idka annat havsbruk och fiske.

Som framgår av den tidigare nämnda rapporten från SJFR och fiskeristyrelsen
är ytterligare forskningsinsatser inom vattenbruket av största vikt för
en fortsatt positiv utveckling. Därför bör regeringen tillse att en prioritering
av befintliga medel för forsknings- och utvecklingsarbete sker så att
nödvändiga insatser inom detta område kan genomföras.

Havsbrukscentrum i Bohuslän

Gemensamt för de flesta näringsgrenar är behovet av produktutveckling och
utveckling av produktionstekniken. Detta villkor för lönsamhet och tillväxt
gäller naturligtvis även havsbruket.

Det gäller att samordna de olika insatser som görs för att utveckla
vattenbruket. Dessa insatser är väldigt splittrade i dag. Bland de organ och
institutioner som är verksamma inom detta område kan nämnas fiskeristyrelsen,
havsresursdelegationen, olika länsmyndigheter, utvecklingsfonden,

Mot. 1987/88

Jo416

10

forskningsrådet och andra forskningsinstitutioner.

För att effektivisera dessa insatser behövs ett havsbrukscentrum som
lämpligtvis bör utvecklas i Lysekils kommun där redan betydande kompetens
finns samlad. Ett sådant havsbrukscentrum bör dels arbeta med utvecklingsfrågorna
- nya produkter och nya tekniker - dels med frågor som har att göra
med den unga näringens olika praktiska problem. När nu havsbruket kan gå
från sin uppbyggnadsfas in i sitt utvecklingsskede krävs en viss koncentration
av befintliga forsknings- och utvecklingsresurser och ett tillskapande av nya.
En satsning på ett havsbrukscentrum skulle därför utgöra en viktig grund för
en positiv utveckling för vattenbruket.

Bohuslandstinget och Lysekils kommun har tillsammans med de marina
institutionerna i området bildat Gullmarnfonden för att främja marin
utveckling i regionen. Genom insatser från även statens sida kan detta
utvecklas till marint forsknings- och utvecklingscentrum av nationell betydelse.

Miljöavgifter

Riksdagen beslöt i december 1983 att införa avgifter för prövning och tillsyn
enligt miljöskyddslagen. Avgifterna skall täcka koncessionsnämndens, länsstyrelsernas
och naturvårdsverkets kostnader i samband med tillståndsprövning
enligt ML, liksom kostnaderna för myndigheternas tillsyn.

Vi har tidigare framfört farhågor för att dessa miljöavgifter kommer att bli
mycket betungande för olika vattenbruksverksamheter. Det är fel att belasta
en näring som med olika former av samhälleligt stöd söker utvecklas och
expandera med betungande pålagor från andra samhälleliga myndigheter.

I förordningen om prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen som trädde
i kraft den 1 juli 1984 anges avgifternas storlek. När det gäller vattenbruk
maximeras avgiften för nytt tillstånd för fiskodling med högst 50 ton fisk i
odlingen och för musselodling med en areal av högst 40 000 m2 till 5 000 kr.
och till 2 000 kr. för ändrat tillstånd.

En ny näring under uppväxande har oftast mycket snäva ekonomiska
ramar och havsbruksverksamheterna är därvidlag inget undantag. Lönsamheten
är därför låg. Den extra pålaga som miljöskyddsavgiften utgör upplevs
därför som mycket betungande. Den kan komma att påverka näringens
utveckling på ett negativt sätt.

Enligt vår mening bör därför verksamheter inom vattenbruket (fisk-,
mussel-, skaldjurs- och algodling) generellt undantas från förordningen om
miljöavgifter.

Referensanläggning för miljöstudier

De kunskaper som i dag finns hos naturvårdsverket och andra miljövårdande
myndigheter angående vattenbrukets miljöpåverkan kommer i all huvudsak
från studier i insjöar. Dessa erfarenheter och kunskaper kan ej överföras till
odlingsverksamhet i havet. Strömförhållanden, vattendjup och salthalt är
exempel på sådana faktorer som gör undersökningsresultat utförda i insjöar
näst intill värdelösa när det gäller att göra bedömningar av miljöpåverkan i
havet.

Mot. 1987/88

Jo416

11

Denna bristfälliga kunskapsgrund har bl. a. lett till att tillståndsärenden
fördröjs och att ett visst mått av godtycke kommit att påverka handläggningen.

När det gäller musselodlingar vet vi att i princip ingen negativ miljöpåverkan
sker. I den mån någon påverkan sker över huvud taget är det en positiv
sådan genom att musslorna tar åt sig närings- och gödningsämnen som finns i
vattnet. Dessutom förekommer inga tillsatser av vare sig foder eller
antibiotika.

Beträffande fiskodlingar är bilden något mer komplicerad bl. a. därför att
visst foderspill förekommer.

För att bygga upp en erforderlig kunskap om denna typ av anläggningars
miljöpåverkan i havet bör en referensanläggning utses. Vid en sådan
anläggning kan miljövårdande myndigheter, med förslagsvis naturvårdsverket
som samordnande myndighet, genom studier och långsiktiga provtagningsserier
noggrant följa den miljöpåverkan som sker. I samarbete med den
berörda anläggningen kan också olika försöksverksamheter genomföras,
t. ex. försök med uppsamlingsanordningar för foderspill, i syfte att minimera
den miljöpåverkan som sker.

Fredning av fiskodlingar

För yrkesfiskets del finns fredningsregler för att begränsa krok- och
redskapsfiske i närheten av bl. a. fasta fiskeredskap. Motsvarande regler bör
även gälla för fiskodlingar.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prioritering av forskningsresurser till vattenbruksområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklandet av ett havsbrukscentrum i Bohuslän,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av ett vattenbrukslån,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att verksamheter inom vattenbruket (fisk-,
mussel-, skaldjurs- och algodlingar) generellt skall undantas från
avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en referensanläggning för miljöstudier,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fredning av fiskodlingar.

Stockholm den 22 januari 1988

Mot. 1987/88

Jo416

Elving Andersson (c)

Eva Rydén (c)

12