Omställningsstöd till jordbrukets dränerings- och täckdikningsentreprenörer

Motion 1992/93:Jo222 av Roland Larsson (c)

Svenska Dränerares Riksförbund är en sammanslutning
av entreprenörer från hela Sverige, med mycket stark
specialisering på jordbrukets behov av dränering och
täckdikning.

Såväl kunskap som maskinpark är så gott som
uteslutande anpassad för jordbrukets dränering.

Maskinerna är vanligtvis inköpta i samråd med
vattenhushållsavdelningarna vid lantbruksstyrelsen och
lantbruksnämnderna i respektive distrikt och län.

De ekonomiska förutsättningarna -- arbetstillgång och
lönsamhet -- har bedömts av planläggningsavdelningarna
och maskinkonsulenterna och därefter har
specialmaskinerna inköpts av entreprenörerna.

Det är således fråga om mycket speciella maskiner som
inte går att utnyttja för andra ändamål.

Företagsgruppens fullständiga beroende av jordbruket
har inneburit att hela marknaden i ett enda slag ryckts
undan i och med jorbrukets omställning.

Under 70-talet och första halvan av 80-talet baserades
marknaden på en årlig omtäckdikningsareal på 14 000--19
000 ha för att under andra halvan av 80-talet stabilisera sig
på en nivå på ca 15 000 ha/år.

1990 rasade volymen på en gång ner till hälften, ca 7 500
ha, och det mesta tyder på att raset 1991 fortsatt ner till ca
3 500 ha eller mindre,

Att 3/4 av marknaden har försvunnit på 2 år kan helt
relateras till riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren
1990 då förutsättningarna för jordbrukets omställning lades
fast.

Det ter sig ju närmast självklart att man inom jordbruket
efter detta inte investerar i nya täckdiknings- och
dräneringsföretag.

Hela verksamheten står i dag så gott som helt stilla på
några få undantag när. Det betyder inte bara att
arbetskraften friställts. Hela den samlade maskinparken är
i det närmaste värdelös och osäljbar i Sverige.

De flesta företagen är dessutom etablerade ute på
landsbygden med närhet till sin tidigare marknad vilket gör
det extra svårt att finna ersättningssysselsättning.

Det går idag heller inte att bedöma om, och i så fall när,
efterfrågan ånyo kan komma att vända uppåt. Möjligen kan
det finnas en viss ljusning i mitten på 90-talet förutsatt att
spannmålsmarknaden kommer i balans.

Mot bakgrund av att hela den verksamhet som bedrivs
av företagen inom Svenska Dränerars Riksförbund är lika
beroende av de staliga besluten om jordbruket som själva
jorbruksnärningen, är det rimligt att staten på något sätt
också tar ett ansvar för företagens omställning eller
avveckling.

Det bör därför uppdras till regeringen att återkomma
med förslag i detta syfte.

I det sammanhanget bör även förutsättningarna för att
exportera friställda resurer undersökas.

Vid förra årets riksmöte väcktes en liknande motion.
Denna motion avslogs med hänvisning till att frågor av detta
slag som hittills fick hanteras inom ramen för jordbrukets
rationaliseringsstöd. Innebörden av detta har trots
kontakter med Jordbruksdepartementet inte gått att
klarlägga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förhållandena för jordbrukets
dränerings- och täckdikningsentreprenörer.

Stockholm den 26 januari 1993

Roland Larsson (c)