Omvärdera den lilla skolan

Motion 1989/90:Ub289 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard, båda (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Ub289

av Mona Saint Cyr och Margareta Gard, båda (m)
Omvärdera den lilla skolan

Alltför sällan ägnas uppmärksamhet åt de små skolornas kvalitet och miljö.
De små klasserna innebär för eleverna både trygghet och stimulans. Det är
väl känt, genom erfarenheter från B-skolereformen, att dess elever dessutom
danades till självständiga, konstruktiva och trygga människor med god
förmåga att angripa och lösa problem. Dessa de små skolornas positiva förutsättningar
bör finnas med i bilden, då man överväger möjligheterna att bevara
landsbygdens små skolor. De har attraktionskraft. Därför värnar föräldrarna
om dem.

Skolan i Drevdagen är numera känd för de flesta svenskar genom sin kamp
för en egen existens. Den har kommit att bli en symbol för människors rätt
och fasta föresatser att påverka sin närmiljö och sina egna angelägna närproblem.
En skola är en motor i bygdens liv och bygdens inteckning i framtiden.

Tyvärr avvecklas trots detta många av landsbygdens små skolor till följd
av både brist på medel och en stelbent lagstiftning. Det är emellertid kortsiktigt
att avveckla samtidigt som man talar om behovet av en utvecklingsprocess
på just landsbygden. Staten bör därför erbjuda bättre möjligheter för
dessa små skolor att leva vidare trots vikande elevunderlag.

Det är få familjer, som tillåts välja skola efter egna värderingar idag. Antalet
fristående skolor är få och statsbidragen njugga eller obefintliga. I den
allmänna skolan förefinns vissa möjligheter först på gymnasienivå, och då
gäller det inriktningen mot exempelvis idrott och schack. I en moderat kommittémotion
utvecklas tankegångarna närmare, hur ökad valfrihet kan uppnås
med ett nytt bidragssystem. De statliga bidragen får följa elevernas val
av skola. Man ugår då från de faktiska kostnaderna i olika kommuner och
kommundelar. Dessa skiljer nämligen sig från varandra. Med det moderata
systemet skapas bättre möjligheter att bevara skolor i glesbygd.

De kommuner, som ser positivt på alternativa skolformer och alternativ
pedagogik bör inte centralstyras via villkorade statsbidrag utan ges möjlighet
till självständiga bedömningar allt efter föräldrars önskemål. De kommunala
bidragen bör i princip motsvara den totala besparing, som görs, då barnen
inte går i kommunens allmänna skola. Därvid inkluderas kostnader för läromedel,
skolmåltider, skolskjutsar, vissa personalkostnader bl.a. Eleverna i
alternativa skolor ska givetvis också ha tillgång till skolläkare, skolsköterska,
kurator, psykolog, kommunal musikskola, pedagogisk ledning osv. Några
hinder för ytterligare bidrag bör ej få föreligga.

Det rör sig i själva verket om mindre styrning uppifrån och att fördela medel
på ett annat sätt än som sker idag. Ekonomiskt satsas det nämligen på
den svenska skolan mer än någon annanstans i världen. Ändå håller kunskapsmåttet
inte motsvarande nivå. År 1986 satsade Sverige på utbildning,
motsvarande 7,5% av BNP.

Den lilla skolan bör ses i ett nytt ljus. Det gäller att bevara de skolor som
har ett positivt värde och inte slentrianmässigt lägga ner dem. De bör ses
som en resurs i nya satsningar på svensk landsbygd. En försöksverksamhet
bör inledas med denna målsättning. När sedan utvärdering sker, bör den ske
ur både ekonomisk och social synvinkel. Föräldrarnas synpunkter och erfarenheter
bör samtidigt tillvaratas. Det krävs stor generositet vid bedömningen
av de små skolornas fortlevnad, om man på allvar ska lämna rum för
alternativa skolor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att skapa ökade förutsättningar för att
driva små skolor på landsbygden och behovet av ett annorlunda bidragssystem.

Stockholm den 23 januari 1990

Mona Saint Cyr (m) Margareta Gard (m)

Mot. 1989/90
Ub288

9