Ordensväsendet m.m.

Motion 1988/89:K803 av Birger Hagård (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :K803

av Birger Hagård (m)
Ordensväsendet m.m.

I Kungl. Maj:ts proposition 1973:91 angående ändrat belöningssystem för
statsanställda m.fl. diskuterades även Konungens befogenheter beträffande
ordensväsendet. De däri framförda synpunkterna står sig emellertid ej inför
en kritisk granskning och borde således ej heller ha legat till grund för ett
riksdagens yttrande i ärendet (rskr. 266). Än mera förvånande var att
grundlagberedningen (SOU 1972:15, s. 15) fann lämpligt att behandla en
fråga, som löd direkt under Konungen och ej under Kungl. Maj:t. Lika ägnat
att förvåna var dess förslag, att ordensväsendet skulle avskaffas. Med tanke
på att det svenska ordensväsendet är uppbyggt efter samma principer som
gäller i Västeuropas övriga demokratiska stater, exempelvis i såväl konungariket
Danmark som republiken Finland, med statsöverhuvudet såsom
formell givare, hade grundlagberedningens förslag med skärpa bort
avvisas. I stället har Sverige fått en särställning inför det förvånade utlandet
genom att utdelande av utmärkelser inom de svenska riddarordnarna till
svenska medborgare upphört fr.o.m. den 1 januari 1975 i enlighet med beslut
i ordinarie ordenskapitlet den 26 april 1974 och Kungl. Maj:ts ordenskungörelse
den 6 december 1974 (SFS 1974:768).

Till grund för ovannämnda proposition låg huvudsakligen den inom
statsrådsberedningen och finansdepartementet i mars 1972 upprättade
promemorian Ordnar och medaljer (Ds Fi 1972:5). Den kännetecknades icke
blott av ensidighet och ofullständighet utan även av rena sakfel, men
anammades likväl okritiskt av grundlagberedningen utan någon självständig
prövning och utredning. Nämnda utredning måste således betecknas som
mycket otillfredsställande från saklig synpunkt; allt som talade för ordensväsendets
avskaffande framfördes helt kritiklöst, men ingenting av allt det som
givit anledning att bibehålla ordnarna. Icke heller fanns någonting nämnt om
utvecklingen av ordensväsendet utomlands. Att med några få undantag
nästan alla stater i världen ansett ett ordensväsende behövligt nämndes icke,
och ej heller att en rad stater - oberoende av politisk ideologi - där
ordensväsendet avskaffats återinfört det. Det är även ganska lätt att
konstatera, att stater med nyvunnen självständighet brukar markera denna
med att snarast anskaffa nationalsång, flagga, riksvapen och minst en orden
(samt ett universitet!). Men ordensväsendet florerar - och vidareutvecklasäven
i gamla stater, ej minst bakom järnridån, där t.ex. Albanien och
Sovjetunionen rentav instiftat 21 respektive 20 stycken! Titelväsendet i t.ex.
Finland och Österrike tenderar ej heller att minska. I Sverige däremot
avskaffades samtidigt med ordnarna bl.a. vedertagna medaljer för kommu

nala förtroendemän, även utan övergångsbestämmelser. Mot. 1988/89

Samtidigt ville man införa - vilket även sedan dess skett - en belöning för K803
nit och redlighet som skulle tilldelas alla i statens tjänst (i form av medalj
eller armbandsur) efter 30 års tjänst. Det skulle bliva en ansenlig skara
årligen och hur man i praktiken skulle undersöka om vederbörande visat nit
och redlighet har utredningsmannen icke klarlagt.

De anmärkningar som riktats mot ordensväsendet, bl.a. för att utdelningarna
sker alltför schematiskt, drabbar ju med ännu större tyngd en medalj av
denna typ.

Ordensväsendet är en gammal, historiskt betingad institution av betydande
intresse både ur kulturhistorisk och personhistorisk synpunkt. Det
sammanhänger med en internationell sedvänja, som acceperats i de flesta
länder i världen.

Då bör ej heller en gammal kulturnation som Sverige i missriktat
jämlikhetsnit göra sig urarva i detta hänseende.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ordensväsendet
i framtiden.

Stockholm den 16 januari 1989

Birger Hagård (m)

5