Östersjöområdet

Motion 2003/04:U249 av Göran Lennmarker m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Estland, Lettland och Litauen snarast bör inbjudas som medlemmar av Nordiska rådet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU bör etablera ett frihandelsområde med Ryssland.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU bör sträva efter visumfrihet mellan EU och Ryssland.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör fullfölja och utöka samarbetsprojekten med regionerna i nordvästra Ryssland.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU:s nordliga dimension måste vidareutvecklas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige tar initiativet till fördjupat och intensifierat samarbete om Östersjön som ett friskt hav, om fiskehavsresurserna och sjötransporter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige tar initiativet till att det utökade Nordiska rådet främjar respekt för mänskliga rättigheter och utveckling av demokrati i Vitryssland.

Östersjöområdet

I Europas positiva utveckling efter 1989 är frågan om inte Östersjöområdet haft den mest fantastiska. Polen inledde avvecklingen av det kommunistiska förtrycket, och de tre baltiska länderna har från att vara ockuperade av Sovjetunionen utvecklats till självständiga länder med god demokrati och en snabb ekonomisk utveckling.

Om ett drygt halvår blir Estland, Lettland, Litauen och Polen medlemmar i EU. Därmed är alla Östersjöns strandstater utom Ryssland med i Europeiska unionen och Östersjön blir nästan som en insjö i EU.

Polen är liksom Danmark och Tyskland redan med i Nato, och Estland, Lettland och Litauen blir medlemmar inom kort. Ryska federationen har ett nära samarbete med Nato genom Nato–Ryssland-rådet. Sverige och Finland står utanför Nato men är med i Natos partnerskap för fred – PFP.

Estland, Lettland och Litauen i Nordiska rådet

Som medlemmar i EU och Nato blir Estland, Lettland och Litauen fast förankrade i det europeiska och västliga samarbetet. Därmed uppnås ett fundamentalt mål för de baltiska ländernas strävan alltsedan självständigheten. Därför är det naturligt att nu erbjuda dessa tre länder medlemskap i Nordiska rådet. Det skulle innebära att åtta små länder fast förankrade i Europa och i väst har möjligheten att tillsammans bygga samarbetet i en fast och väl beprövad organisation. Det handlar inte om att avgränsa sig från omvärlden eller minska andra samarbetsrelationer. Tvärtom handlar det om att tillsammans söka identifiera de gemensamma fördelar som finns i Norden och Östersjöområdet och formulera gemensamma ståndpunkter utifrån kulturell, geografisk och annan samhörighet.

Nordiska rådet får inte stöta bort de baltiska länderna. Det skulle skada Nordiska rådet och göra det mer irrelevant. Därför skall Estland, Lettland och Litauen snarast erbjudas medlemskap i Nordiska rådet.

Ryssland, en del av Europa och väst

Ryssland är inte med i EU och har heller inte ambitionen att söka medlemskap. Trots detta är Ryssland definitivt ett europeiskt land kulturellt och historiskt.

Ryssland är på väg att bli en del av väst. Det nära samarbetet mellan Ryssland och Nato är mycket uppmuntrande eftersom det innebär att Ryssland alltmer ser sin egen säkerhet sammanknuten med den västliga. Särskilt viktig roll har USA. Den tidigare huvudfienden ses i allt större utsträckning som en allierad. Redan idag finns det betydande politiska krafter i Ryssland som anser att landet tydligt måste inta sin plats i västvärlden. De pekar på den positiva utveckling som Tyskland och Japan har genomgått under ett amerikanskt strategiskt beskydd som givit dessa länder möjlighet att fokusera på att bygga upp sitt välstånd.

Natos utvidgning till Central- och Östeuropa har tvärtemot vad många befarade inneburit en bättre relation mellan Ryssland och de tidigare av Sovjetunionen ockuperade länderna. Det beror på att självständiga och trygga länder har lättare att samarbeta med varandra än osäkra länder som känner oro för att historien skall upprepa sig.

För Europeiska unionen som bör ge medlemskapsperspektiv till Vitryssland, Ukraina och Moldova, är det angeläget att skapa ett frihandelsområde med Ryssland. Därmed kan man undvika att bygga upp nya skiljelinjer i Europa och underlätta en snabb och uthållig ekonomisk utveckling i östligaste delen av Europa.

Det bör också vara möjligt att lösa frågan om den visumfria rörligheten mellan EU och Ryssland. Det råder i praktiken fri rörlighet mellan Ryssland och t.ex. Ukraina. Eftersom det är angeläget att inte bygga upp nya spärrar bör man söka en lösning på frågan om ryska medborgares möjlighet att utan särskilt visum besöka Europeiska unionen.

Det finns farhågor att visumfrihet skulle medföra ökad risk för kriminalitet med ursprung i Ryssland. Erfarenheter pekar på att den organiserade brottsligheten som utgör ett allvarligt problem i Ryssland inte stoppas av krav på visum. De som ägnar sig åt narkotikasmuggling, trafficking, terrorism eller annan grov brottslighet har normalt både råd till och kan lätt skaffa sig visum. Annars är det också lätt att ta sig över obevakade gränser. Visumkravet är däremot ett problem för normala ryssar som dels måste betala ett för den egna hushållsekonomin ansenligt belopp, dels ansöka om visum i en storstad där det finns ambassad eller konsulat. Det är ofta både en oöverstiglig kostnad och alltför tidskrävande att göra en lång resa för visum, när själva utlandsresan i sig framstår som dyr för många ryssar.

Sverige bör i samverkan med övriga nordiska länder fullfölja de samarbetsprojekt med inriktning på nordvästra Ryssland som pågår och som har planerats. Det handlar mindre om transferering av resurser och pengar och mer om att skapa ett regionalt, mänskligt och kompetent samarbete. De nio nordvästra ryska federationssubjekten från Kaliningrad i söder upp till Kolahalvön i norr och Archangelsk i öster är naturliga särskilda samarbetspartners för det nordiska och baltiska området. Vi är nära grannar och det är önskvärt att främja ett tätare gränsöverskridande samarbete. Projekten i nordvästra Ryssland är en viktig del i Sveriges och Nordens specifika Rysslandspolitik.

Till detta kommer det samarbete som EU redan har byggt upp och måste fullfölja när det gäller att främja samarbetet med den ryska federationen. Den nordliga dimensionen inom EU måste vidareutvecklas så att EU skapar bättre relationer mellan människorna i Ryssland och Europeiska unionen.

Östersjön

Östersjön är ett känsligt hav som dominerar norra Europa. Omsorgen om detta och om de tillflöden som påverkar havet gör att det är angeläget att fokusera på en särskild Östersjödimension inom EU och i samarbete med Ryssland.

Det är naturligt att Sverige såsom Östersjöns största strandstat tar initiativ till ett sådant fördjupat och intensifierat samarbete. Det skall inte byggas upp nya byråkratier och krångliga administrativa ordningar utan det handlar om att ta till vara den stora kunskap som redan finns vid universitet, forskningsinstitut, andra institutioner och företag i Östersjöområdet och därutöver. De åtgärder som behöver genomföras åligger olika privata och offentliga intressenter. Det finns ingen anledning att bygga upp särskilda fonder eller byråkratiska beslutsinstanser. Däremot handlar det om att samordna och fokusera på de nödvändiga åtgärder som måste till för att Östersjön skall kunna vara ett friskt hav.

Östersjöområdet är gemensamt mellan strandstaterna Ryssland och de åtta medlemsländerna i EU. Därför måste frågor som rör Östersjöns miljöfrågor, inte minst reningen av tillflödena till Östersjön, liksom frågorna om sjösäkerhet och Östersjötransporter ske tillsammans med den ryska federationen. Oljetransporter som sker med fartyg utan tillräcklig säkerhetsstandard är t.ex. ett allvarligt problem som måste få en snar lösning.

Fiskefrågorna har en naturlig plats i detta samarbete. Därför måste EU tillsammans med Ryssland ingå i det här samarbetet. Ingen är betjänt av för stort uttag av fiskeresurser utan strävan måste vara att anpassa uttaget till uthålliga nivåer.

Vitryssland

Vitryssland ingår inte i Östersjöområdet men är ett grannland till Baltikum och ett nästan grannland till Sverige och Norden.

Landet har genomgått en tragisk utveckling efter självständigheten. Liksom sina grannländer utvecklades det i riktning mot demokrati och marknadsekonomi, men vid mitten av 1990-talet avbröts denna process abrupt och landet blev en diktatur. Det tidigare reformarbetet har helt avstannat och förbytts i sin motsats.

För människorna i Vitryssland är det extra tungt att under några få år se friheten utvecklas för att sedan avbrytas och samhällslivet återgå till den tidigare diktaturen.

Det är viktigt att särskilt de nordiska och baltiska länderna tillsammans på olika sätt stöder utvecklingen mot demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland. De olika demokratiska strukturer som har överlevt måste understödjas för att snarast möjligt försöka återetablera Vitryssland som en fri och självständig demokratisk stat.

Det är angeläget att de nordiska och baltiska länderna inte enbart var för sig utan också tillsammans finner former för att försöka påverka utvecklingen i Vitryssland i demokratisk riktning. Nordiska rådet med Estland, Lettland och Litauen som medlemmar bör etablera ett särskilt samarbetsprojekt med Vitryssland. Det skulle ha fördelen att förena de nordiska ländernas erfarenhet av demokratistöd med de baltiska ländernas erfarenhet att transformeras från en tidigare sovjetrepublik till ett självständigt demokratiskt land.

Stockholm den 2 oktober 2003
Göran Lennmarker (m)
Göran Lindblad (m)	Ewa Björling (m)
Björn Hamilton (m)	Nils Oskar Nilsson (m)
Rolf Gunnarsson (m)	Henrik S Järrel (m)
Kent Olsson (m)