Östtimor

Motion 1988/89:U553 av Eva Goés och Jill Lindgren (båda mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U553

av Eva Goés och Jill Lindgren (båda mp)
Östtimor

Fredens år, 1988, var det år då en lång rad folkrättsvidriga ockupationer
kom närmare sin lösning. Vi behöver bara nämna Namibia, Västsahara,
Palestina, Afghanistan och Kampuchea.

Denna utveckling var och är glädjande, men för Östtimor var 1988 ett år
med fortsatta indonesiska övergrepp mot civilbefolkningen och krigföringen
mot befrielserörelsen, FRETILIN.

Östtimor utgör den östra halvan av ön Timor, som ligger ca 50 mil norr
om Australien. I drygt 450 år var Östtimor en portugisisk koloni, men i
samband med de portugisiska koloniernas frigörelse i Afrika och den portugisiska
fascismens fall i Portugal, förklarades Östtimor självständigt i slutet
av november 1975. Självständigheten blev inte långvarig. Endast tio dagar
senare, den 7 december, invaderade den indonesiska armén Östtimor. Ett
av efterkrigstidens värsta folkmord hade inletts.

Tio år senare, skriver Amnesty International i en rapport om Östtimor,
att en tredjedel av befokningen, 200 000 människor beräknas ha dött och
ytterligare 150 000- 300 000 människor tvingats ifrån sina byar till "omflyttningsbyar
liknande dem som den amerikanska armén använde i Vietnam.

Svensk solidaritet med Östtimor har lyst med sin frånvaro. I stället har
handelsförbindelser med den indonesiska militärregimen prioriterats:

1977 började Sverige exportera vapen till Indonesien.

Nedan följer redovisning:

1977 1,1 milj. kr.

1978 38,8 milj.kr.

1979 70,7 milj.kr.

1980 21,0 milj.kr.

1981 40,7 milj.kr.

1982 85,8 milj.kr.

1983 23,8 milj.kr.

1984 72,0 milj.kr.

1985 20,0 milj.kr.

1986 94,0 milj.kr.

1986 godkände den socialdemokratiska regeringen den största vapenexportleveransen
till Indonesien någonsin - 213 milj. kr.!

Socialdemokraterna, som 1982 tog över makten, och tidigare kritiserat
den borgerliga regeringen hårt för att den 1980 avstod från att rösta för
Östtimors rätt till självbestämmande i FN:s generalförsamling, accepterar
fortsatt observatörstatus i ICCI - ett biståndskonsortium som stöder Indonesiens
militärer.

Ingvar Carlsson förklarade i Expressen (16/3-87), att relationerna med Mot. 1988/89

den indonesiska regeringen är viktigare än solidariteten med Östtimor. U553

Bits

Det var därför inte förvånande, när BITS, Beredningen för Internationellt
Tekniskt Samarbete, sommaren 1987 fattade beslut om att lämna 20 miljoner
kronor i bistånd till Indonesien.

I dag fortsätter den socialdemokratiska regeringen att beväpna den indonesiska
militären och förneka de förhållanden som uppenbarligen råder
på den ockuperade ön.

Den 5 juni 1987 skrev 40 amerikanska senatorer under ett brev till
utrikesminister G. Schultz om en ny indonesisk militäroffensiv i Östtimor,
om tortyr, brist på mat, grova kränkningar av timoresernas mänskliga
rättigheter, folkomflyttningar och summariska avrättningar. I brevet kan
man också läsa om ett barnbegränsningsprogram som Indonesien bedriver i
Östtimor. Det stöds av Världsbanken. Inslag av tvång förekommer liksom
tvångssteriliseringar.

Europaparlamentet antog den 15 september 1988 en resolution med - 164
ja mot 12 nej - vilket innebär att de fördömer Indonesiens ockupation av
Östtimor. Man uppmanar alla regeringar i gemenskapen att avbryta sin
vapenexport till Indonesien.

Den svenska medborgarkommissionen som utredde vapenexporten fann,
att ockupationen av Östtimor utgör ett fullgott skäl för Sverige att avstå
från varje form av vapenexport till Indonesien.

KU:s betänkande 1986/87:33, granskningsbetänkande s. 48:

Det har således vid granskningen klarlagts att det inte förelåg några
bindningar som ovillkorligen krävde ett bifallsbeslut.

Detta betyder att bindningar till tidigare exporter och tidigare kontrakt inte
fanns och därmed inte var tvingande.

Vad har vi för garantier att inga nya följ dleveranskontrakt ingås? När det
gäller följdleveranser; t. ex. helt nya kanoner, så är Sverige inte tvunget att
ingå nya kontrakt, bara för att indonesierna har beslutat sig för ett svenskt
vapensystem.

Så länge ockupationen av Östtimor pågår, måste alla leveranser stoppas,
även av reservdelar och ammunition. En garanti måste lämnas, att inga nya
kontrakt skrivs.

Det bör också särskilt påpekas att Indonesien ännu i dag inte tillåter
journalister eller diplomater att resa fritt i Östtimor. Det är alltså uppenbart
att Indonesien har något att dölja.

Vid nyårsskiftet sprängde Fretilin ett ammunitionsförråd strax utanför
huvudstaden, då 84 indonesiska militärer dödades. Motståndet finns aktivt.

Öppnandet av Indonesiens gränser gäller bara för 8 av de 13 provinserna,
vilket tyder på att krig pågår.

De besök som ägt rum hösten 1988 har varit begränsade i tid och rum.

Inga organisationer för mänskliga rättigheter har t. ex. tillåtits komma in.

10

Hemställan Mot. 1988/89

Med hänvisning till vad som anförts ovan hemställs U553

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om omedelbart avbrytande av alla vapenleveranser, kompletteringar
och följdleveranser till Indonesien,

2. att riksdagen beslutar att Sverige inte lämnar bistånd till den
indonesiska staten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
med kraft och i alla sammanhang skall stöda Östtimors rätt till
självbestämmande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om oberoende observatörers tillträde till Östtimor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Världsbankens inblandning i barnbegränsning i
Östtimor och kräver att detta avbryts för att närmare utredas.

Stockholm den 24 januari 1989

Eva Goés (mp) Jill Lindgren (mp)

11