Otillbörlig marknadsföring av konsumentkrediter

Motion 1989/90:L704 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:L704

av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand
(båda s)

Otillbörlig marknadsföring av
konsumentkrediter

Antalet familjer med dålig ekonomi ökar dramatiskt. De kommunala konsumentvägledarna
får i allt större utsträckning ge budgetrådgivning. Anledningarna
härtill är många. En orsak är att konsumenten gjort oöverlagda
köp och i många sådana fall har säljaren undanhållit konsumenten de verkliga
kostnaderna för krediten.

För att kringgå kreditrestriktioner och konsumentkreditlagen har man
skapat olika alternativ till kreditköp som i realiteten kan vara en förtäckt
form av kreditköp såsom förhyrning, leasing m.m.

Hyresverksamheten

Hyresmarknaden har fått en allt större betydelse. Gränserna mellan vad som
är köp respektive hyra är diffusa. De s.k. hyrköpen är en hybrid som man
varken vill hänföra till den ena eller andra sidan.

Hyrköp innebär att konsumenten har rätt att köpa varan efter hyrtidens
utgång. Eftersom förhyrningar inte omfattas av konsumentkreditlagen finns
det inget tvång från uthyraren att tala om vare sig den totala kostnaden eller
hyrtidens längd. Detta innebär att konsumenten får dålig information om
den egentliga hyran. Om ett hyrköp skall bedömas som hyra eller köp avgörs
av restvärdets storlek vid hyrtidens slut. Om detta är så litet att det inte råder
någon tvivel om att konsumenten kommer att köpa varan så kan hyran från
början anses vara ett förtäckt köp, som haft till syfte att kringgå gällande
bestämmelser. Annonseringen har också börjat ta tvivelaktiga former. Företag
erbjuder att hyra nu och vänta att betala till kommande år. Man erbjuder
hyror utan något krav på kontraktsbindning, och utan information om t.ex
årskostnader, vilket gör det svårt för konsumenten att bedöma alternativen.

Leasingverksamheten

Leasingverksamheten har många likheter med hyresverksamheten men är
främst uppbyggd kring bilområdet. Leasing sker vanligtvis med en låg månadskostnad
och ett högt restvärde när leasingtiden är slut. Här finns inte
heller krav på att säljaren är skyldig att meddela köparen den totala kostnaden
för kontraktet. Kontraktsvillkoren för ofta med sig höga kostnader och
det är nästan omöjligt för konsumenten att i förtid komma ifrån ett kontrakt

med mindre än att nästan hela kontraktsbeloppet måste betalas in. Konsu- Mot. 1989/90

menterna måste ha information om de verkliga kostnaderna för att ta ställing L704

till eventuellt kontrakt.

Bankverksamheten

Bankerna berörs ej heller av den informationsplikt som konsumentkreditlagen
stadgar om krediter som anknyter till inköp av viss vara. Detta betyder
i praktiken att när en konsument inte kan åstadkomma någon kontantinsats,
ordnas detta genom blancokredit. Det har dokumenterats att handlare som
är granne med bank har hjälpt konsumenten till bankkredit utan att konsumenten
själv varit inne på banken. Visst samarbete förkommer också mellan
banker och kontofinansieringsbolag om att göra uttag via bankomaterna och
att återbetalning sker som en vanlig kontokortskredit dock med skillnaden
att man kringgår regeln om kontantsinsats.

Kontokortsföretagen

Kontokortsföretagen har börjat med en ny verksamhet. Om konsumenten
behöver pengar meddelar man företaget som då beviljar ett kontantuttag
som påförs kontot. Detta innebär många impulsuttag från konton och det
har konstaterats att dessa gravt förvärrar den enskildes ekonomi och kan
vara en utlösande faktor för ett ekonomiskt sammanbrott. Ett system i syfte
att kringgå kravet på kontantinsats.

De olika erbjudanden, som ovan nämnts, ger inte konsumenten möjlighet
att ta ställning till de verkliga kostnaderna. De förleder konsumenten att försätta
sig i situationer han ej klarar av. En annan marknadsföring av krediter,
förhyrning, leasing m.m. är önskvärt.

Med anledning av dessa synpunkter vill vi peka på vikten av att en marknadsföring
av köp och tjänster sker på ett för konsumenten begripligt och
tydligt sätt. De regler som gäller i dag ter sig tämligen verkninglösa. Det
skulle behövas någon form av generalklausul om marknadsföring. Om det
inte skett på vederbörligt sätt borde köpet gå tillbaka.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om otillbörlig marknadsföring av vissa konsumenttjänster.

Stockholm den 18 januari 1990

Birthe Sörestedt (s)

Bengt Silfverstrand (s)