Otraditionella medel i arbetsmarknadspolitiken

Motion 1999/2000:A263 av Carin Lundberg och Rinaldo Karlsson (s)

Skellefteå kommun har ingått i ett försök med lokal samverkan i arbets-
marknadspolitiken. Riksrevisionsverket har utvärderat försöken i landet.
Vi delar inte deras uppfattning om vad man har åstadkommit. Vi anser att
de projekt som bedrivits inte skulle ha kunnat komma till stånd om inte
arbetsförmedlingen fått använda så stor del av sina medel till
otraditionella insatser. De inlåsningseffekter RRV befarat anser vi i så
fall bara kan ha uppstått i att de berörda arbetslösa fått möjlighet att
utbilda/kompetensutveckla sig den tid som har behövts och under tiden
haft sin försörjning tryggad.

Vi tycker inte heller att man skall glömma den utvärdering som RRV
gjorde av det första årets försök, där man t ex framhöll att vi i Skellefteå
fått
många i jobb under den tid man utvärderat.

Bakgrunden till projektet var följande:

I februari 1995 presenterade representanter för kommunen, arbets-
förmedlingskontoren i Skellefteå, arbetsförmedlingsnämnden, försäkrings-
kassan, Svenska arbetsgivareföreningen och LO en projektidé med inriktning
att

- alla arbetslösa inom 100 dagar skulle delta i aktiviteter som motiverar
dem att använda all kraft till att öka sin kompetens,

- genomföra en kraftigt ökad satsning på utbildning som arbetsmarknads-
politisk åtgärd, med inriktning utifrån de arbetslösas behov/utveck-
lingsplaner,

- kraftigt försöka öka volymen personalutbildning i företagen för att stärka
dessa inför framtiden och för att skapa utrymme för utbildningsvikariat,

- förändra den då rådande situationen med 60 % av de arbetslösa passiva
och 10 % i utbildning till 80 % av de arbetslösa i kompetenshöjande
aktiviteter.

Ett antal uppsökare skulle i samarbete med arbetsförmedlingen arbeta
med de arbetslösa för att motivera dem till kompetensutveckling och
facken och arbetsgivarna skulle gemensamt verka för att kraftigt öka
volymen av utbildningsvikariat.

Man beräknade att projektet skulle kunna genomföras med befintliga eko-
nomiska resurser under förutsättning att de medel som arbetsförmedlingen
fick till förfogande skulle få användas friare och att även passiv arbetslös-
hetsersättning skulle få omdisponeras till projektet.

Regeringsföreträdare uppvaktades om projektidén och till stora delar kan
man väl påstå att det blev föregångaren till det beslut om försök för ett antal
kommuner (däribland Skellefteå) med lokal samverkan i arbetsmarknads-
politiken. Att även få använda den passiva arbetslöshetsersättningen som en
aktiv del var inte möjligt.

Att man under försökstiden också fick använda 165 platser för ALU som
förstahandsåtgärd och under längre tid än regelverket tillät var ett steg i rätt
riktning.

Upprinnelsen till allt detta var således det s k Skellefteprojektets idé och
nätverket finns fortfarande kvar, dock med lite andra personer idag. Man
försöker både få med den enskilde Skelleftebon i ett positivt tänkande om
utveckling både för sig själv och för kommunen och även fundera över vägar
att gå för att utveckla den lokala arbetsmarknadspolitiken. Samarbetsandan
mellan parterna, myndigheter och organisationer har ytterligare förstärkts
och utvecklats.

Fördelningen av försöksverksamhetens kostnader skulle ju vara 25 % för
kommunen och 75 % för arbetsförmedlingen. Man har försökt lösa frågorna
så smidigt som möjligt i de enskilda projekten, och för vissa kan det vara så
att arbetsförmedlingen stått för hela kostnaden och för andra har kommunen
stått för hela kostnaden. Sammantaget under försöksperioden har fördel-
ningen uppgått till 75/25. Eftersom ordföranden i Arbetsförmedlings-
nämnden också haft delegation att besluta om användningen av kommunens
25 % andel har beslut om fördelning kunnat tas redan i Arbetsförmedlings-
nämnden eller i andra fall direkt på delegation och anmält till Arbets-
förmedlingsnämnden.

Under hela försökstiden har fyra personer per år anställts för att arbeta som
uppsökare bland arbetslösa som också är lågutbildade och svagt motiverade
för studier. LO har stått som arbetsgivare och finansieringen har skett genom
75/25-fördelningen. Detta har varit ett mycket bra komplement till arbets-
förmedlingens egna resurser och av ca 845 uppsökta personer har endast 40
visat sig helt omotiverade.

Om inte de gemensamma medlen kunnat användas otraditionellt hade inte
uppsökarna kunnat anställas på vanliga anställningar och kontinuiteten hade
då också gått förlorad.

Möjligheten att kunna använda 165 platser per år i ALU utanför gällande
regelsystem har inneburit att ett stort antal utbildningar har genomförts. Det
har varit vårdutbildningar (vårdare/vårdarinnekurser, vårdbiträdesutbildning,
undersköterskeutbildning) och olika former av utbildningar för att känna sig
för (bli motiverade, orientera sig osv) inför fortsatta studier för att skaffa
sig
gymnasiekompetens. Det har funnits ett antal platser för den yrkestekniska
högskoleutbildningen inom träsidan, platser inom naturvetaråret, småföre-
tagarutbildning, starta eget, processutbildning m m. Det har alltså varit
möjligt att motivera arbetslösa till vidare studier när man vet att den försörj-
ning man har inte naggas i kanten. Alltså väl använda pengar för att uppnå
aktivitet i stället för passivitet och höjd kunskapsnivå.

Över 100 anställda vårdbiträden i kommunen har med utbildningsbidrag
kunnat utbildas till undersköterskor, ytterligare nästan 100 anställda har
vidareutbildats inom vårdyrkena och för dessa personer har arbetslösa gått in
som vikarier och haft vanlig anställning med kollektivavtalsenlig lön.

Något liknande projekt hos andra arbetsgivare lyckades man inte med.

Ett 40-tal unga arbetslösa med bakgrund från barn- och fritidsprogrammet
fick sommarjobb inom äldreomsorgen i kommunen under sommaren 1998.
Insatsen kombinerades med en utbildning/introduktion innan starten och
följdes av en vidareutbildning inom vården för de som så önskade.

Ett par projekt i privata näringslivet där varsel, uppsägning och risk för
arbetslöshet förelåg har finansierats via försöksverksamheten. I ett projekt
påbörjades processen redan under uppsägningstiden och nästan samtliga
hade vid projektets avslut arbete, utbildning eller praktik.

I ett annat projekt startades en omfattande utbildningsinsats för att möta
förväntade förändringar. Genom utbildningsinsatsen skapades en återanställ-
ningsgaranti för deltagarna och ett antal av dessa har också gått vidare till
högre studier. I de två senast beskrivna projekten har också företagen och de
berörda fackliga organisationerna medverkat.

Det finns ytterligare exempel att ge och erfarenheten av den friare använd-
ningen är att man tillsammans inte har förbrukat mer pengar än tidigare.
Bättre projekt har skapats och nästan 3 000 personer har berörts i större eller
mindre utsträckning av insatserna. För de enskilda personerna har en
smidighet upplevts då handlingsplanen har varit styrande och inte regel-
verket, som t ex vilken kategori av sökande man tillhört, långtidsarbetslös
eller långtidsinskriven t ex.

IFAU har i ett antal projektbeskrivningar funnit tecken på att arbetsmark-
nadspolitiska medel använts för klart kommunala intressen, sägs också i
budgetpropositionen. Att t ex de kommunala projekten med kompetens-
utbildning av redan anställda och arbetslösa som får gå in som vikarier skulle
falla under en sådan bedömning anser vi vara en orimlighet. Vår lokala
bedömning är att vårdpersonal kommer att bli en bristvara och ett stort antal
arbetslösa med vårdbakgrund behövde praktik för att upprätthålla sitt
yrkeskunnande och för att senare kunna vidareutbilda sig.

Arbetsförmedlingsnämnden anser liksom regeringen i sin budgetproposi-
tion att det är genom mål man skall styra och inte genom ett långt gånget
regelverk. I Skellefteå kände man att man var mitt i arbetet med att fortsätta
utvecklingen och att det nu blev "tvärstopp". Bl a finns det klara gränser för
vilka medel ur anslag A 2 som skall vara till åtgärder och vilka som skall
användas till arbetsmarknadsutbildning. Om det lokalt bedöms finnas ett
behov åt ena eller andra hållet kan detta omintetgöras av att regelverket styr
vart pengarna får gå. Vi tror också att med otraditionella medel till för-
fogande så stimuleras vi själva till nytänkande. Vi kan vara mer aktiva i att
åstadkomma lösningar som hindrar "rundgången" i systemet osv. En större
andel av otraditionella medel skulle öka flexibiliteten. I Skellefteå tror vi
att
just friheten i sig gör att kreativitet skapas. Vi har fortfarande drömmen
levande om att få använda arbetslöshetsersättningen i aktivitet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användande av otraditionella medel i arbets-
marknadspolitiken.

Stockholm den 4 oktober 1999

Carin Lundberg (s)

Rinaldo Karlsson (s)