Överlåtelse av fordringar i fysisk persons konkurs

Motion 1990/91:L912 av Kersti Johansson och Bengt Kindbom (c)

Vid konkurs utfärdar konkursförvaltaren kallelse på
kända och okända fordringsägare. Slutresultatet av
konkursen blir inte sällan att fordringsägarna inte kan
påräkna någon utdelning.

När konkursen avslutats för juridisk person har i princip
fordran upphört att ha något värde. Skulle konkursen avse
fysisk person, t.ex. enskild näringsidkare eller delägare i
handelsbolag, upphör skulden aldrig att existera om den
bevakas på rätt sätt. Detta förhållande är väl känt för vissa
personer och typer av företag (inkassoföretag), som genom
att lägga in fordran i datorn sörjer för en ur alla synvinklar
korrekt kravbehandling, som inte tillåter skulden att bli
preskriberad.

Dessa personer och/eller företag erbjuder sig att för ett
mindre belopp ''överta denna fordran'' -- till ömsesidig
glädje. Den senare i förhoppning om att gäldenären skall
komma på fötter, den förre av tacksamhet för att ha fått
något för denna värdelösa fordran.

Förfarandet innebär att en normal affärstransaktion har
övergått till att kunna bli ett ''klipp'' för den som förvärvat
fordran och samtidigt ett förlängt lidande för den som redan
lidit tillräckligt. Egentligen borde en fordran som föreligger
vid konkurs ej kunna överlåtas på annan och under alla
förhållanden ha en preskriptionstid som inte överskrider
den som gäller i brottmål av olika slag.

Enligt vår mening är det önskvärt att finna möjligheter
att komma tillrätta med de i motionen nämnda
missförhållandena. En lösning borde kunna vara att om en
fordringsägare vill överlåta sin fordran på annan skall
konkursförvaltaren underrättas, vilket måste ha skett senast
viss tid efter konkursen, och vara den som genomför
transaktionen och även informerar gäldenären om
förhållandet. Gäldenären bör då ha möjlighet att föreslå
köpare till det reducerade pris fordringsägaren kan ha
begärt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna
vid frågor om överlåtelse av fordringar vid fysisk persons
konkurs.

Stockholm den 25 januari 1991

Kersti Johansson (c)

Bengt Kindbom (c)